Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 2 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465 MISSIONSFÖRBUNDET.
460
tena på bordet. Möblerna tilltala honom
mycket. Han framkastar några frågor, som jag
besvarar och så är besöket gjort. Utanför håller
han ett litet tal till sina närmaste män och
säger bland annat följande i fri översättning:
»Jag ämnar göra vad jag kan för att
understödja slöjdundervisningen och varje elev, som
efter slutad kurs går ut från industriskolan,
skall få en låda verktyg för hundra francs.» Att
vi svenska missionärer voro glada oeh
tacksamma inför detta offentliga erkännande av vårt
arbete från koloniens högste styresman är belt
naturligt. Gud vare tack!
Sedan ronden avslutats, gå de höga herrarna
till den för ändamålet uppförda paviljongen där
prisutdelningen skall äga rum. Alla vita ta plats
inne i paviljongen, som byggts av palmgrenar.
Utanför samlas alla hövdingarna. Vilken syn!
Någon brokigare samling torde man näppeligen
få se. Det är ett färgspel värdigt en målares
pensel. En karrikatyrtecknare skulle här finna
de ypperligaste motiv för sin penna. Den som
har sinne för humor måste göra våld på sig för
att ej skrattlusten skall ta överhand. Mitt i
skaran står en hövding, en av mina gamla bekanta
från Pangala. På hans lurviga hjässa sitter en
stormhatt, som han väl fått av någon europé.
Han är klädd i en svart jacka med röd krage
oeh en mängd brokig garnering. Hans byxor
oeh skor äro ju rätt så oklanderliga, men nog
märks det, att han ej är van vid ståten. Han
skulle passa utmärkt till pajas. En och annan
har behållit sin bydräkt, ett skynke om
höfterna, men de flesta äro mer eller mindre utstyrda.
Prisutdelningen börjar. En mängd hövdingar
få pris, som växla mellan 10 och 150 francs. Det
ser ut, som om de flesta tänkte: »Ta hit det, som
tillhör mig.» I allmänhet ta de emot pengarna
utan att tacka.
Till sist uppropas de båda missionärerna. Den
katolska, 200 francs. Missionen på Madzia 200
francs. Priskommissionens utlåtande var
angående Madzia: »Som belöning och uppmuntran
till fortsatt arbete.» Detta att vi inför alla
jämställdes med katolikerna är en stor seger för vår
mission. Efter alla svårigheter vi haft från
statens sida, må vi vara oändligt tacksamma för
detta bevis på opartiskhet och oväld.
Så var högtidligheten avslutad, och skarorna
skingrades. Tillsammans med bröderna
Södergren oeh Petersson, som från Brazzaville
kommit till utställningen, äta vi en välsmakande
middag i vår utställningshall. Sedan plocka vi
ihop alla saker igen och styra kosan hemåt.
Bilden här invid visar
medlemmarna av en av
våra många sångkörer i
landet. Det är Ljungby
Missionsförsamlings
sångkör, som nyligen firat sitt
tioårsjubileum. Kören vill
på samma gång sända sin
fridshälsning till våra
sångare och sångkörer
landet runt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
