Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. Den 9 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
VÅR MISSlSSiON I ANDRA LÄNDER.
Av J. Nyrén.
Tal vid Generalkonferensen 1925.
Då det nu först gäller Kongo, så ber jag få
meddela, att väckelsen, som pågått där under
flera år, fortfar och under året ha vi haft
glädjen döpa 2,468 personer. Församlingarna
därnere räkna nu tillsammans ett medlemsantal av
15,118 personer. Industriskolan, som vi för icke
så länge sedan startade i Brazzaville, synes
också gå emot en mycket blomstrande och glädjande
utveckling och vinner framgång icke bara ibland
de svarta utan vinner också ett mycket gott
anseende bland de vita, som arbeta därute.
Läkaremissionen i Kongo har mer och mer utvecklats
under den 4-årsperiod, som doktor Palmær nu
sist har varit ute, och det är förvånande att se,
vilket starkt grepp, som doktor Palmær som
läkare har fått över förhållandena i Belgiska
Kongo. Det framträder icke minst tydligt i det, att
belgiska staten under det senaste räkenskapsåret
lämnat icke mindre än 21,200 francs till
stödjandet av denna verksamhet. Men en sak, som
missionär Westlind redan framfört här under
diskussionen är den, att arbetarna i Kongo äro
alltför få. Här må vi sålunda komma ihåg
Frälsarens ord: »Bedjen fördenskull skördens Herre,
att han sänder arbetare i sin skörd» så att
personliga krafter komma. Och sådana erbjuda sig
ju, Gud vare lov. Men det behöver också inflyta
missionsmedel tillräckligt, för att vi må
laui-na följa utvecklingen och stödja det som är på
detta vårt kära missionsfält. Svårigheterna vid
Musana ha under året blivit bilagda, om vi
också i allmänhet i Kongo få konstatera, att
katolikerna nogsamt skaffa oss icke så litet bekymmer.
Under året har fru Elsa Burell lämnat
missionärskåren och ingått i Guds vila.
När det gäller Kina, är det ju i förgrunden
framträdande med de politiska oroligheter, som
där föreligga. Om det nu är närmare 100
svenska mil mellan Shanghai och Hwangchow och
centrum för vår verksamhet, Hankow och Shasi
o. s. v. eller längre, så är det klart, att man måste
ha vissa farhågor och oro i sitt hjärta för våra
missionärer därute. Men något meddelande till
vår expedition från utrikesdepartementet om
att någon fara skulle förestå för våra missionä-
rer eller missionens egendom har icke kommit
oss till del. Den kinesiska församlingen mognar
givetvis och kommer alltmer och mer till känslan
av, att den vill växa fram till självstyre och väl
också till självunderhåll. Den första frågan,
självstyre, tilltalar missionsfolket, de infödda
kristna, ofantligt mycket men mindre givetvis
självunderhåll. Det är icke så lätt att komma
därtill. Men jag märkte många gånger under min
resa i Kina, att det började ljusna även i detta
fall. Många de infödda se, att så länge man får
medel från annat håll, så blir man under en viss
borgen och under ett visst förmyndarskap.
Därför uttala flera av de infödda den tanken: skola
vi bli verkligt självstyrande och få känna oss
självständiga, måste vi arbeta för självunderhåll.
Strävanden pågå i Kina ibland missionärer och
infödda kristna att komma till större enhet de
olika missionerna emellan och det är väl Sclj clt/t
i sinom tid vinkar en inhemsk kinesisk kyrka,
som skulle hava en österländsk, kinesisk prägel
över sig. Därmed, tror man sig också bättre kunna
arbeta ibland sitt folk. Väckelsen fortfar
emellertid därute och de döptas antal 1924 uppgick
till 174 och församlingsmedlemmarnas antal till
2,400. Läkaremissionen har under sista året i
Hwangchow fått sin läkare, Simon Ståhl, och
därmed är ett länge efterlängtat behov tillgodo-’
sett. Sjukhuset i Shasi hoppas vi också snart
nog skall komma att närma sig sin fullbordan.
Fru Nelton har under året ingått uti Guds vila.
I Ost-Turkestan, om vilken mission vi hört
talas här för en stund sedan, få vi med glädje
tacka Gud, för att de infödda kristna, som varit
fängslade, nu blivit frigivna, och verksamheten
liar återigen kommit i gång. De döptas antal är
visserligen icke stort, som vi hörde, endast 5,
men församlingsmedlemmarna räkna ett antal
av 72. Antalet är ej stort på detta fält, men i
den muhammedanska världen högst
betydelsefullt. Då jag för ett år tillbaka träffade doktor
Zwemer, expert på muhammedanmissionens
område, talade jag om för honom vårt arbete i
Ost-Turkestan och vad det kostat oss både i
personliga krafter och pengar, och resultatet vi ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
