Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. Den 9 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
VÅRT ARBET EE I OS T-T URKESTAN.
Missionsresa. — Dophögtid.
Av missionär Jolin Norstedt.
Dagar komma och dagar gå, och minnen av
samma händelser och intryck samla sig till ett:
»För länge se’n», ocli ett: »Det sist förflutna».
Våren har börjat göra sitt inträde, och
jordbrukarna visa sig ute på sina tegar. En
så-ningens och nyvaknandets tid stundar. Ack, att
jag kunde bryta mark och så något av ädel säd
just nu! »Gån ut...» säger Jesus. Och vem
vill ej gå ut, där det givs möjlighet och så rika
löften.
Jag önskade här i korthet beskriva ett mitt
första försök till missionsresa i Turkestan.
Ett parti böcker och traktater får utgöra
utsädet, och en evangelist av landets egna söner
får föra ordet. Nähmet Akhon är hans namn.
Vi två starta alltså med ett av detta lands
fortskaffningsmedel : »Mäppa» och häst. Försök
göres att sprida skrifter på bazardagar. Men
sådan vara tycks ej utan vidare vara i folkets
smak, och uppträda några mollor som säga: det
duger icke! visar det sig omöjligt. Och så få vi
försäljare gå där under namnet otrogna m. m.
Så kan en dag gå under mindre ljusa
erfarenheter, men en annan dag kommer med bättre
lycka. På en ocli annan plats samlas
intresserade, vänliga människor omkring oss och köpa
och mottaga skrifter till höger och vänster. Då
vi komma till en stad, visade sig oviljan och
motståndet större. Orsaken torde vara mollors
verksamhet och inflytande över folket.
I Fåig-Abad, en stad två dagsleder från
Kashgar, hände sig att evangelisten blev misshand-
De fem nydöpta.
lad, därför att han bjöd ut evangeliska skrifter
i bazaren, och vid återresan genom samma stad
fann han för rådligast att springa utanför
stadsmuren.
Ännu en stad hade vi som mål, Maralbaschi.
Vägen dit går genom ökentrakter.
Ökenmänniskorna visa sig mera åtkomliga för evangelium.
Ett talande vittnesbörd var en serayägare, som
rördes till tårar vid berättelsen om Jesu
lidande och död. Med glädje tog han emot ett
Lukas-evangelium vari han hört den gripande
berättelsen.
I Maralbaschi göra vi något uppehåll. Vad
hör jag? Man kommer och frågar efter
Bäck-lund »Saliib», han som så länge vilat från sitt
arbete. Alltså, dessa våra föregångare,
banbrytare och såningsmän leva i åminnelse.
Från Maralbaschi taga vi en annan väg till
vår stad Kashgar igen. Där hade vi nu en
glädjande och minnesvärd dophögtid. Fem män, av
vilka två äro något till åren komna, de andra
tre yngre i sexton-tjugoårsåldern, skulle döpas.
De hava kommit från en plats, Tashmalik,
belägen emellan Kashgar och Jengi-Hessar. Här
hava de undervisats i kristen tro och lära. En
man kom för någon tid tillbaka från den
platsen och fick vård i vårt sjukhus. Sedermera
återvände han till sin by som kristen. Nu ha
fem män därifrån jämte honom bekant sig till
kristendomen. Yttermera glädjande är att
missionen genom vår evangelist i Kashgar, Hehli
Akhon, kommit i besittning av ett mindre seray
på platsen, där nu kristlig verksamhet kommer
att bedrivas av nämnda evangelist.
Söndagen den 19 april mottogo de fem dopet
i Kashgar i närvaro av församlingen och
missionärerna. Som dopförrättare tjänade
missionär O. Hermansson. Den högtidliga akten
företogs i aftonens stillhet och inom lyckta dörrar.
Dopkandidaterna hade fått nya, vita dräkter.
För ej så länge sedan rasade förföljelsen mot
de kristna och missionen. Och nu kom denna
glädjehögtid under tacksägelser till Gud för
seger och tillväxt av den kristna församlingen.
Fridshälsningar. Jolin Norstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
