- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
490

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. Den 16 juli 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490

MISSIONSFÖRBUNDET. 460

EJ TILL BAKA.

Av pastor D. Emanuelsson.

Sv. Missionsförbundets folk har stor
anledning till tacksamhet mot Gud för den
framgång, som blivit Förbundet beskärt med
avseende på såväl dess yttre som inre mission. Vern
kunde vid »den ringa begynnelsens dag» ana en
sådan utveckling? Vi stå i stor
tacksamhetsskuld till fäderna för deras arbete. De ha
överlämnat åt oss ett stort och rikt arv att förvalta.
Detta fädernas arv förpliktar. Jag ser däri
deras aldrig sviktande tro på framgång för det
Herrens verk, varför de offrat så mycket. De
voro städse redo att göra nya erövringar för
missionens Herre. Alltid stod klar för dem
sanningen i William Careys ord: »Våga stora ting
för Gud — begär stora ting av Gud.» De
flydda årens erfarenheter giva oss överväldigande
bevis på att fädernas tro icke kommit på skam.

Vi skulle illa förvalta detta arv, om vi ej ginge
till verket besjälade av samma tro som de. Vår
lösen måste därför alltjämt vara: ej tillbaka.
Det kan ju hända, att vi frestas taga allt för
mycken hänsyn till det växlande ekonomiska
läget. Låt oss då ett ögonblick tänka på fädernas
möjligheter och de möjligheter, vi förfoga över.
Se vi det alltid så, att det är Herrens verk vi
arbeta och offra för, skall det även i
fortsättningen visa sig, att det går att uppbringa de
personliga och ekonomiska offer, som behövas.

Gud har givit Missions-Förbundet stora
uppgifter. Vår yttre mission till exempel. Vilken
uppgift ha vi icke här att fylla! Och huru rikt
välsignad har den icke varit! Här stå vi
alltjämt inför nya, öppnade dörrar och nya
möjligheter. Jag tänker, att det icke finnes en enda
verklig missionsvän i våra led, som här skulle
vilja, att vi ginge en enda tum tillbaka.

Med vår inre mission förhåller det sig på
samma sätt. Vi kunna icke, vi vilja icke gå
tillbaka. De mörka områdena behöva erövras av
den fria missionens folk i vårt land. Här
föreligger en utomordentligt betydelsefull uppgift
för Förbundet. Det har sagts på sista tiden, att
predikantskolorna utexaminera för många unga
män för predikokallet. För blott några år sedan
påstods allmänt förhållandet vara det rakt
motsatta, Om vi blicka ut över den inre missionens,
fält, vad se vi då ? Jo, vi se en mängd av små för-

samlingar, som hålla på att dö bort eller
åtminstone föra en tynande tillvaro, emedan de sakna
nödig pastoralvård. Och så se vi stora områden,
där inga arbetare finnas, som gå med livets bröd
till hungrande människosjälar. I stort skulle då
den ekonomiska frågan här.få avgöra, huruvida
det är överproduktion på arbetare. Inre
missionens läge säger oss, att många flera arbetare
ännu behövas, under det att det ekonomiska
läget manar oss: »far försiktigt fram.» Om vi
inför Herrens ansikte ginge riktigt till botten
med våra missionsuppgifter, skulle vi kanske
finna, att den ekonomiska frågan icke är det
skrämmande hinder, som mången anser.

Så ha vi våra skolfrågor. Även med tanke på
dem gäller det att ej gå tillbaka. Så vitt jag kan
fatta, äro dessa frågor verkliga
missionsangelägenheter. Det vore därför önskligt, om vårt
missionsfolk allt mera började inse detta, så att
vår skolverksamhet efterhand kunde ordnas.

Uppgifterna, som ligga oss före, äro många
och krävande. Vi behöva gudomlig nåd och
helig offervilja för att kunna lösa dem. Att lösa
dem är den positiva gärning, vartill Herren
kallat Missions-Förbundets folk. Därför är vårt
fältrop: ej tillbaka, utan alltid framåt!

Livets mening är att älska! Men utan att vi
i vår kärlek giva rum för ett levande offersinne,
skola vi aldrig rätt förstå kärlekens väsen. Ty
allting kräver för sin sunda utveckling
utgivande och omsättning. En vattensamling utan
avlopp får så småningom ett orent innehåll. En
muskel, som icke röres, förtvinar. Ett vetekorn,
som icke faller, i jorden och dör, bär ingen frukt.
Utan att en människa osjälviskt giver ut sig för
andra, erfar hon ingen verklig lycka. Att leva
blott för sig själv betyder moralisk upplösning
och andlig död. Ett egoistiskt liv saknar
evighetsvärde. Det ligger en stor och för alla tider
gällande sanning i det gammaltestamentliga
ordet : Den ene utströr och får dock mer, den
andre spar över hövan men blir allenast fattigare.
Den frikostige varder rikligen mättad, ocli den
som vederkvickar andra, blir själv vederkvickt.
Låtom oss älska! Josef Roth.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free