- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
506

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. Den 23 juli 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

506

MISSIONSFÖRBUNDET. 460

sedan han lärt sig skeppsbyggnadskonstcn,
avlade han skeppsbyggarens tillvarelseform och
återtog den kejserliga tillvarelseformen och den
plats, som tillkom honom som tsar i det stora
riket. Så ock här. Då Gud gav sin Son det stora
uppdraget att resa ner till jorden och lägga
grunden för släktets frälsning, så avlade han
den gudomliga tillvarelseformen och klädde sig
i mänsklig tillvarelseform, men han avlade icke
det gudomliga varandet. Han var Guds Son,
lika mycket då han låg i krubban, då han
kämpade intill blods i Getsemane och då han dog
på Golgata, som då lian satt på tronen i
härlighetens värld, omgiven av keruber och serafer,
som tävlade med varandra om att få utföra hans
befallningar. Men sedan han lagt grunden för
släktets frälsning, så avlade han den mänskliga
tillvarelseformen, återtog den gudomliga och
intog ock den plats, som tillkom honom på
Majestätets högra sida i höjden.

Sedan Herren Jesus lagt grunden för släktets
frälsning, gav han sina lärjungar i uppdrag att
bygga på den av honom lagda grunden. Gån ut
och gören alla folk till lärjungar, sade Jesus
till de tolv, då han stod färdig att vända tillbaka
till sitt eviga hemland. Och detta uppdrag
gäller även oss. I dag säger missionens Herre till
Sveriges missionsfolk: Gån ut i hela världen och
gören alla folk till lärjungar. Detta uppdrag ha
vi sökt att fylla under tid som flytt. Visserligen
låder mycken brist vid vår missionsgärning. Men
det är min livliga övertygelse, att han, som
dömer en rätt dom, erkänner våra strävanden.
Men ännu få vi icke lägga armarna i kors och slå
oss till ro. Vi måste framåt, alltjämt framåt till
nya strider och nya segrar. Missionsuppdraget
är ett härligt uppdrag. Att vinna människor
för Kristus är långt större än att vinna guld.
Jag klandrar icke dem, som lyckats få litet mer
av jordens goda än vad de behöva. Jag bara
säger, att det är större att vinna människor för
Kristus än att vinna guld. De människor, som
du vinner för Kristus, skall du få möta i den
andra världen. Det guld, som du har samlat på
jorden, måste du en dag lämna, för så vitt att
du icke skickar det i förväg till härlighetens
land genom att sätta in det i Jesu Kristi
mission.

Att man kan förvandla jordiska skatter till

himmelskt mynt, det har Frälsaren lärt oss i
följande ord: Samlen eder icke skatter på jorden,
där rost och mal förstöra och där tjuvar bryta
sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i
himmelen, där rost och mal icke förstöra och där
tjuvar icke bryta sig in och stjäla. Och aposteln
Paulus säger: Bjud dem som äro rika i denna
världen att de göra gott och dela med sig,
läggande för sig en god grund för det
tillkommande, att de må fatta det eviga livet.

Vinningslystna människor ha farit till Afrika
för att göra de svarta till slavar och för att
skaffa sig gummi och elfenben. Våra missionärer
resa dit ut för att genom den evangeliska
förkunnelsen om en kärleksfull Gud, om en
Frälsare, som förlåter synd och skänker evigt liv,
tända hoppets eld i hopplösa människobröst.
Vilkendera uppgiften är den största 1 Att
evangeli-sera är större än att kolonisera. Då de olika
nationerna skaffa sig större eller mindre kolonier,
så komma de för att kräva. Missionssällskapen
åter komma för att genom sina representanter,
missionärerna, giva, giva det bästa som kunnat
givas: frid och hopp för tid och evighet. Och
för den missionär, som har det klart för sig, är
det en vinst och icke ett offer att få gå till
hedningarnas talrika skaror med frälsningens
evangelium. För några få veckor sedan hade vi i
Betlehemskyrkan i Göteborg avskedsfest för en
missionär, som stod färdig att fara till Kongo.
Han har växt upp i kyrkan, ty han är son till
vaktmästaren. Han stod nu redo att fara till
Kongo för andra gången från föräldrar, syster
och talrika ungdomsvänner. Men han var glad,
som om han skulle ha farit till bröllop. Då
någon talade om det offer, som han gjorde, sade
han: »För mig är det intet offer att gå till
Kongo. Om jag icke finge gå, vore det ett stort
offer. För mig är det en stor vinst, att jag nu
får vända tillbaka till det för mig så kära
Kongo». Det är sådana missionärer missionens
Herre vill hava, som’ räknar det som en nåd att
få gå och icke sådana som mena, att de göra Gud
oeh människor en tjänst genom att gå. För
dessa senare liar missionens Herre föga
användning. De förra gör han till rik välsignelse.

Jag sade i början, att den kristna missionen
är Guds älsklingsbarn. Gud själv står bakom sitt
verk. Det kallkloka förståndet resonerar om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free