Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. Den 23 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511 MISSIONSFÖRBUNDET.
460
MELLAN INDO OCH LOUBETS|.
Av missionär P. Alg. Nilsson.
Att missionsvännerna i hemlandet ej så noga
veta, var Loubetsi ligger, bör ju ej förvåna, då
t. o. m. Central-Afrikas missionskarta tar
grundligt miste i det fallet. Då arbetet år 1922
upptogs där, hade ej heller många av våra
missionärer kännedom om den trakten, och själv lärde
jag känna den, först sedan jag kommit dit.
Indo station, som då låg i västra kanten av
vårt arbetsfält, har ungefär lika långt till
kusten i väster som till Brazzaville, Franska Kongos
huvudstad i öster. Som alla förut grundade
stationer i Franska Kongo ligga i trakterna mellan
Indo och Brazzaville, så förstås därav lätt, att
folket där har sina naturliga förbindelser med
Brazzaville. Dit gå de för att sälja sina
produkter, och där köpa de, vad de behöva. Nu ligger
däremot Loubetsi mellan Indo och kusten. Det
var därför ej förvånande, att så gott som ingen
förbindelse fanns mellan folket på det förut
upptagna fältet och det i Loubetsi omgivningar. Ett
undantag är dock Indo, ty från trakten
däromkring går en ständig ström av karavaner ned
till kusten för att göra affärer. Där borde det
finnas folk, som kunde ge oss upplysning om
vägarna, när vi stodo i begrepp att göra en
utvidgning .åt väster. Men även där hade man
blott mycket svävande upplysningar att giva.
Vi kommo emellertid fram till vår resas mål
utan nämnvärda svårigheter. Men för att kunna
Motiv från Loubetsi station.
stanna vid Loubetsi för att arbeta måste vi
upprätthålla förbindelse med våra kamrater på de
andra stationerna, Folket var emellertid obekant
med de bygderna, och de svarta ge sig ej gärna
iväg till okända nejder. Till slut funno vi dock
en man, som någon gång varit vid Sibiti,
statsposten, som ligger i omedelbar närhet av Indo.
Han lyckades skaffa sig en följeslagare, och så
fingo vi bud till de våra.
Sedan var det en annan fråga av intresse.
Vägen, vi kommit från Indo till Loubetsi, var allt
annat än direkt, ty vi gjorde en stor krök åt
söder över Loudima och Ntima. En närmare väg
var därför önsklig. Sedan både missionär
Son-nell och undertecknad misslyckats i sökandet
härefter, funno några svarta bärare en annan väg
över Missamissioné. Den kortaste vägen över
Missamissioné utgöres emellertid till en del av
gångstigar, som genom vatten och gräs bli
nästan ofarbara största delen av året. Man får
därför vanligen göra en del avvikelser från den
kortaste leden. I lindrigaste fall måste man
beräkna sju dagsresor mellan Indo och Loubetsi.
Vägen går genom trakter, som ej så ofta
besökas av vita, och därför är ej mycket gjort för
deras gästvänliga mottagande. Här och där
finnes visserligen någon på administrationens
initiativ uppförd »gästgivaregård», där man kan
få inrätta sig.för natten med sitt ambulerande
sängkammarmöblemang och
dito kök, vilka båda äro så enkla
som möjligt. En sådan
gästgivaregård tillhör i dessa trakter
oftast lägsta klassen. Alla
utrymmen för karavanens
infödda medlemmar saknas. De få
sova under bar himmel, om de
ej finna nåd inför några av
by-innevånarna, så ått dessa
mottaga dem i sina hyddor. Själva
»hotellets» enda rum kan också
visa sig ha endast tre
gräsväggar. Den fjärdes plats
upptages av en gapande stor
»dörröppning», lika bred som
rummet. Själva »dörren», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
