Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. Den 30 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
RIKTNINGAR I NUTIDA TROSLIV.
Det kristna dopet.
II.
Det är icke avsikten att här ingå på någon
utredande framställning av det kristna dopets
väsen eller giva anledning till
meningsbrytningar ifråga om vare sig tiden eller sättet för dess
undfående. Ämnet beröres här endast för att
sättas i samband med den framställning, som i
en föregående artikel gjordes angående troslivets
olika riktningar särskilt inom Förbundets
kretsar.
Många och ej sällan söndrande strider om
dopet och särskilt om tiden och sättet för dess
med-delelse hava ägt rum även bland den fria
missionens kristna i vårt land. Men dessa strider
om dopet hava intimt berört frågan om
försam-lingsbildningen och berättigandet till den heliga
Nattvardens undfående ocli kunna med
anledning därav sägas hava gällt samfunden, deras
berättigande och förhållande inbördes. I ett
tidigare skede livlig och allmän har dopstriden
med denna karaktär i avsevärd grad ocli av olika
anledningar avtagit under de senare åren. Detta
innebär endast vinning för alla, vad ståndpunkt
man än må intaga i dopfrågan, och visar bland
annat även framsyntheten hos de män, som
gjorde Förbundets ställning oberoende av
denna fråga. Också torde man kunna förutsäga
den dag som icke alltför långt avlägsen, då olika
dopuppfattningar alldeles upphört att vara
skiljande i fråga om församlingsgemenskap och dess
förmåner. Tecken därpå saknas åtminstone icke.
Inom Förbundet hava som bekant skilda
uppfattningar om dopet gjort sig gällande och haft
rum ända från dess bildande. Dock har där
uppfattningen om att barnen äro berättigade att
undfå dopet varit den jämförelsevis allmännast
omfattade. Detta beror väl på att Förbundets
folk i direkt linje hör till ordets vänner från
Rosenii dagar, bland vilka denna
dopuppfattning var allmänt rådande, och därpå att
Waldenström, som i mångt och mycket upptog och
. fullföljde Rosenii verk och som blev Förbundets
börne ledare, hyllade samt ofta och ined iver
kämpade för samma uppfattning.
Under senare år har dock även inom
Förbundet en förändrad uppfattning rörande dopet
förmärkts så tillvida, att dop av äldre blivit
allmännare förekommande. Predikanter och
församlingsmedlemmar, vilka som barn blivit döpta,
finna sig oftare än förr manade att på nytt låta
döpa sig, före vilket de givetvis måste hava
förkastat sitt dop som barn, och föräldrar
uraktlåta likaså mera nu än förr att döpa sina barn.
Inom Förbundet är det nog så tyst numera om
barnets rätt till dopet, och ingen finnes, som
driver läran därom lika ivrigt som till exempel
Waldenström i sina dagar. Däremot talas det
både här och där ocli predikas om dopet såsom
en de äldre troendes rättighet och såsom en
nödvändig förberedelse för ett rikare trosliv. I
varje fall har en förskjutning från barnet till
den äldre troende ägt rum ifråga om dopet.
Men nu är att märka att detta icke betyder
eller har med sig en förändrad uppfattning om
församling och gemenskap i församling såsom
vanligen förr dock var fallet. Man blir gärna
kvar som medlem i den församling man tillhör,
och vid undantag härifrån går man till en grupp
eller församling, där man tror sig finna en
rikare andlighet och icke till en församling, som
endast äldre döpta få tillhöra.
När så är och dopet sålunda icke för dessa
står som ett viktigt moment för
församlingsbildandet, frågar man sig osökt av vad anledning
det blivit en angelägenhet för en del
Förbundets medlemmar att låta döpa sig. Den som
förklarar orsaken vara en stark längtan efter
innerligare förening med Herren Jesus skall
ingalunda varda här motsagd. Men detta hindrar
oss icke och strider icke emot att sätta det i
samband med vad vi rörande troslivet i våra kretsar
framhöllo i förra artikeln : från att i ett tidigare
skede med stor förkärlek liava sysselsatt sig med
Gud och hans oförtjänta nåd i Kristus har
troslivet efterhand och av olika anledningar vänt
sig till människan och hennes gärning med dè
plikter och krav, man har att tillägga en Jesu
lärjunge. Och den påpekade förändringen ifråga
om uppfattningen av dopet är därmed lätt
förklarlig. Dopet av det lilla barnet är helt ocn
hållet en nådeshandling, därvid all tanke på nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
