Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. Den 30 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529 MISSIONSFÖRBUNDET.
460
Bland troende svenskar
i Jerusalem.
Av pastor Einar Persson.
I början på 1890-talet började ett ganska stort
antal troende vänner i Nås socken i Dalarna
gripas av den skildring Nya Testamentet ger av
den första kristna församlingen. En mäktig
hänförelse att i nutiden förverkliga samma sak
mognade till beslut och frukten av deras strävan
blev den i våra dagar väl kända American Colony
i Jerusalem.
Närmare ett fyrtiotal människor från Nås
sällade sig år 1896 till den förut grundade kolonien,
som f. n. består av ett 85-tal medlemmar ur flera
nationer. Svenskarnas ålderman i kolonien,
70-årige Josef Lars Larsson hälsar sina besökande
landsmän på omisskännlig daladialekt.
Förnöjsamt myste den gamle mannen med de ädla
dragen, när han resolut förklarar: »Det är långt
emellan Jerusalem gästas av så många svenskar
på en gån g.»
Komna in på den vackra rosgården, där
blommorna prunka i orientalisk prakt, möter hans
på stationen. Se, där stå våra ljuslockiga pysar.
De känna genast igen oss. Så väl har »tant
Augusta» fyllt sin svåra uppgift som fostermor,
att våra gossar, genast de få se oss lämna sitt
sällskap och flyga mor och far i famn....
Ett innerligt tack, »tant Augusta», för vad du
gjort för våra små under den tid av snart fyra
år du varit i både mors och fars ställe för dem!
Ett lijärtevarmt tack till Förbundets Styrelse,
som så väl ordnat allt för missionärsbarnen på
hemmet. Och, I kära missionsvänner, tagen emot
vårt jublande tack för detta hem, där våra barn
fostrats till att känna igen far och mor, då de
komma hem, och där de på ett särskilt sätt få
komma in i missionsmiljön.
Detta var lördagsmorgonens erfarenheter. På
c. m. fingo vi den stora förmånen att få vara
med på missionens stora fest i Immanuelskyrkan.
Vad en trött, nyss hemkommen missionär vid ett
sådant tillfälle känner kan ej beskrivas. Det
måste erfaras. Åsynen av den stora skaran
missionsvänner, den mäktiga sången, de varma
vittnesbörden och ej minst de många kramningarna
av hundrade händer — allt blev till en enda
stor och salig erfarenhet, för vilken vi av
hjärtat tacka Gud. S. Malmqvist.
hustru, gamla mor Brita, som till
välkomsthälsningen fogar frågan, om någon är från hennes
hemtrakt. Nedtecknaren av dessa rader var nog
lycklig kunna svara ja på den frågan och
glömmer sent alla stunder i de gamlas våning, då de
begärligt lyssnade till allt från hembygden.
Medan Jerusalems innevånare sova -och den
svalkande, nordliga nattvinden bereder vederkvickelse
efter dagens hetta, sitta vi ofta i deras vackra
vardagsrum, där så många minnen och bilder
förtälja om Sverige och Dalarna, och berätta för
varann om allt vi veta.
Sedan vi med gläjde konstaterat, att hela
företaget vilar på starka moraliska och religiösa
grundvalar, gå vi att studera koloniens
ekonomiska bakgrund och dess principer i detta
avseende. Någon rigorös arbetsfördelning står ej
att upptäcka. Man har tydligen en stor förmåga
att få alla på rätt plats, där begåvning och anlag
skapa arbetsintensitet och ger valuta. En
maskinintresserad kolonist startar mekanisk
verkstad, medan en annan, för övrigt nuvarande
svenske konsuln, Heol Lars Larsson, följer sina
artistiska anlag vid fotoupptagning och anses f. n.
som ägare till de bästa bilder en kamerajägare
någonsin fångat i landet. Hans första trevande
försök har under årens lopp krönts med sådan
framgång, att han i dag står som ledare för
landets största företag i denna bransch.
Det jordbruk, kolonien tidigare var ägare av,
är numera försålt, då det ej ansågs lämna nog
avkastning. Dock har kolonien egen ladugård
med en besättning av 10—12 välskötta djur. De
anse detta löna sig, ehuru allt foder åt djuren
köpes, emedan mjölktillförseln till staden är
mycket ojämn och priset varierar på ett för svenskar
fullkomligt okänt sätt.
All inkomst föres samman som gemensam
egendom och är lika tillgänglig för alla. Den
broderskapsanda som härskar tycks dock
undanrödja den misstänksamhet, som helt visst skulle
gripa den själviske svensken.
De olika familjerna ha efter
förhandenvarande behov anpassade våningar, medan de intaga
måltiderna gemensamt. Alla ha ett hem, alla ha
föda. Det bästa beviset för företagets fortbestånd,
som ock dess bärande idé, är att ungdomen
nästan utan undantag slår vakt om fädernearvet.
Virserum. || Bröllop firades i Wirserums
missionskyrka midsommarafton, då fröken Helga
Ekvall sammanvigdes med handl. Arthur Ekedahl.
Sedan brudparet inför vederbörlig myndighet
ingått äktenskapet med varandra förrättades den
religiösa akten av distriktsf. J. A. Karlman.
Den vackra missionskyrkan var så gott som
fullsatt av bröllopsgäster och deltagare. Sångkören,
förhöjde den högtidliga akten med sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
