Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Den 6 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
RIKTNINGAR I NUTIDA TROSLIV.
Den heliga nattvarden.
III.
Vi talade i en föregående artikel om det
kristna dopets ställning förr och nu särskilt inom
Förbundets kretsar. Och vad som därvid sades
om dopet äger i viss mån sin tillämpning även
ifråga om den heliga nattvarden. Även om
uppfattningen av nattvardens väsen i allmänhet är
densamma, intager den nu rörande dess
begående icke samma dominerande ställning som
förr. Och detta står förvisso tillsammans med
den troslivets riktning, som lägger betoningen
mera på lärjungen och hans arbete än på Gud
oeh hans nåd. Nattvarden är en måltid, en
nådemåltid, där det för människan icke kan bliva
fråga om gärning och arbete utan endast oeh
allenast om mottagande.
Nattvardsfrågan var en av de mest betydande
faktorerna vid Förbundets bildande. Det
frigörande evangeliet om rättfärdiggörelse av tro
utan laggärningar hade i utomordentlig grad
skärpt blicken på Guds nåd, och denna nåd såg
man i all sin rikedom given och meddelad
särskilt i nattvarden, där Jesus giver sig själv åt
sina trogna. Till detta anslöt sig den vaknande
insikten om att nattvarden är given åt de trogna
och skall av dem firas i avstängdhet från
världen och icke tillsammans med denna. Detta
■jämte en del andra förhållanden gav upphovet
till bildandet först av nattvardsföreningarna och
sedermera av församlingarna, såsom vi nu hava
fattat dessa inom Förbundet.
Nattvardsgångarna i våra kretsar under
bryt-ningsåren i förra seklet höra till det vackraste i
Sveriges religiösa liv. I all hemlighet gick
budet ut därom, ofta rätt vida omkring till ordets
vänner. Med tanke på Guds underbara nåd,
som var deras enda tröst, ofta under fruktan
men alltid med oförställd och innerlig glädje
samlades de som barn omkring sin Faders bord,
åto oeh drucko i hjärtats enfald och
uppmuntrade varandra att stadigt förbliva i Guds nåd. Det
flitiga bruket av nattvarden — det räknades
som en stor förlust att nödgas utebli — och den
dominerande ställning, som Herrens måltid
överhuvud taget intog i de dåtida troendes
gemen-samhetsliv, stå emellertid som ett nog så beteck-
nande vittnesbörd om troslivets starka
omfattande av nåden i Kristus Jesus, inför vilken
människan hart när alldeles glömde sig själv
med alla sina både förtjänster och fel. Det var
en ny och morgonfrisk men ej mindre en stark
tid för tron, som njöt nyodlarens glädje över
goda skördar från jungfrulig jord. Här gick
det ordet i uppfyllelse: Fröjd i Herren är vår
starkhet.
Herrens måltid är ännu en dyrbar klenod för
den fria missionens folk även inom Förbundets
kretsar. Och särskilt vid en del tillfällen såsom
till exempel på långfredagen hava
nattvardsgångarna att uppvisa många gäster. Och ännu
äro nattvardsgångarna mångenstädes aktade som
våra församlingars högtidligaste sammankomst.
Men på samma gång är det, som om detta
mera tillhörde det släkte som går än det släkte
som kommer. De äldre troende inom våra
kretsar äro oftare sedda vid våra nattvardsgångar
än de yngre. På predikantmöten oeh ofta annars
erinras om detta förhållande och framhålles med
rätta nödvändigheten av de yngre troendes
deltagande i församlingens nattvardsgångar. Men
detta visserligen icke glädjande ifråga om den
troende ungdomen ansluter sig och hör till
riktningen i tidens religiösa liv, där, såsom förut
sagts, enligt vad vi kunnat se, betoningen mera
lägges på lärjungaskapet med dess
mångskiftande arbetsuppgifter än på barnaskapet och dess
glädje över Guds oförskyllda nåd. Och då
nattvarden i alldeles särskild mening är en
nådemåltid, ett nådemedel betraktas den icke under
sådant förhållande såsom för troslivet så
nödvändig som i tidigare skede var fallet. De äldre
i våra kretsar leva kvar i det, vari de i
frikyrklighetens första tid infördes och äro här såsom
annars mera obenägna att gå med på något
annat. För de yngre däremot, som sakna de äldres
erfarenhet härutinnan, erbjuder detta ingen
svårighet utan ställer sig som en nog så naturlig
sak. Att även den troende ungdomen flitigt
möter sin Frälsare i nattvarden är dock något som
för vårt församlingsliv framstår som en
nödvändighet. J. Ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
