Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Den 6 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
Norska
Missionsförbundet.
Årsmöte i Larvik.
Norska Missionsförbundet och dess
ungdomsförbund (N. F. F.) höllo sina årskonferenser i
Larvik den 1—5 juli.
Undertecknad hade av Sv. Missions-Förbundet
styrelse mottagit uppdrag att vara Förbundets
representant vid dessa konferenser. Danska
Missionsförbundet hade också sänt en representant,
pastor I. Santon från Aalborg.
Det var högsommar och strålande sol över den
idylliska staden vid Oslofjordens mynning under
konferensdagarna. Deltagarna voro samlade
från olika delar av Norge från längst i söder
ända upp till Vårdö.
Första dagen höll Förbundets
predikantförening sitt årsmöte, då utom behandlingen av
föreningens egna angelägenheter även en del ärenden,
som skulle förekomma vid konferensen,
förbereddes. Ordförande i föreningen är
missionssekr-Odolf Larsen, Oslo.
På torsdags f. m. började de egentliga
konferensförhandlingarna med en tilltalande
inledningshögtid. Man fick det intrycket, att om de
norska missionsvännerna på grund av de stora
avstånden ha svårt att kunna samlas till
konferens, så sätta de ett så mycket större värde på
de tillfällen, då de få komma tillsammans till
»stormöte». Efter hälsnings- och
inledningsanföranden av representanter för Larviks
missionsförsamling höll missionsföreståndare A. Abell en
god och väckande konferenspredikan. Mot
slutet av denna ägnade han också några
varmhjärtade minnesord åt dem, som under året gått ur
tidèn. Därefter presenterade missionssekr. Odolf
Larsen de främmande gästerna, som därvid fingo
tillfälle att framföra hälsningar från sina
respektive förbund.
Förhandlingarna pågingo sedan torsdagen och
fredagen under ledning av Förbundets
ordförande, disponent Staale Svindland, Oslo. Fyra nya
församlingar intogos i Förbundet-
Biand de ärenden, som tilldrogo sig särskild
uppmärksamhet, var ett förslag till
omorganisation av pensions- eller hjälpkassan för
Förbundets predikanter samt frågan om ordnandet av
ekonomien. Förbundets missionsverksamhet har
lidit särdeles svårt av den ekonomiska
depressionen, och ställningen var därför synnerligen
allvarlig. Men det var så mycket mera glädjande
att höra den frimodighet, varmed konferensen
fattade beslut om att genom ett krafttag söka
ordna Förbundets ekonomiska ställning. Och
offervilligheten bland Norges missionsvänner är
er-kännansvärt stor.
En särskild högtidlighet inträffade under fre-
dagens förhandlingar. Med anledning av f.
statsminister Michelsens begravning avbröt
konferensen förhandlingarna kl. tolv, reste sig och sjöng:
»Gud signe vort dyre fedreland» etc. samt
avskilde en stund till tyst bön, varefter en av de
ledande nedkallade Guds välsignelse över land
och folk, en bön, som vi alla av hjärtat
instämde i.
På lördags f. m. hade ungdomsförbundet sin
konferens, då de främmande representanterna
också fingo tillfälle att framföra hälsningar.
Telegram avsändes till D. A. U:s konferens, som
samma dag hölls i Leksand. Det kom senare
på kvällen svar, som mottogs under stor
»begeist-ring». Ordförande i ungdomsförbundet är
missionssekreterare Odolf Larsen och sekreterare
missionsläraren P. Hurlen.
Eftermiddagen var anslagen till en utfärd med
bilar till Ula, en gammal lotsplats ute vid havet.
På kvällen hölls »vennefest» med omväxlande tal,
sång och musik under synnerligen hög stämning.
I denna fest deltog också en grupp sångare från
Amerika, som i sommar besöker Norge.
På söndagens f. m. hölls stort möte i
»Bøke-skoven», Norges enda bokskog, varvid
undertecknad och pastor Svendsen från Drammen talade.
På e. m. hölls avslutningshögtid, då hälsningar
Rändes till församlingarna och Förbundets
missionärer i Kina och Afrika.
En god ande vilade över konferensen och dess
möten-
Besöket hos de norska missionsvännerna var
intressant och skall länge bevaras som ett kärt
minne.
Bernh. Andersson.
Vår bekännelse måste harmoniera med vårt
liv. En hög bekännelse, som icke uppbäres av
ett ödmjukt, sant och värdigt trosliv, är icke
något värd. Bekännelsen skall ske på ett äkta,
naturligt sätt och icke vara tillgjord eller
överspänd. Vår bekännelse måste vila och
uppbyggas på ett liv i gudaktighet ocli värdighet. Vårt
arbete, vår användning av tiden, våra affärer,
hållandet av våra löften, plikternas trogna
skötande — allt i vårt vardags- och helgdagsliv skall
bevisa, att vår trosbekännelse är sanning och
verklighet. Edert tal vare ljuvligt, med salt
kryddat, är apostelns allvarsord till varje Kristi
bekännare och efterföljare. Tyvärr har Kristus
många bekännare men få efterföljare, säger
Johan Arndt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
