Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 13 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
ETT OFFER.
1. Mos. 22:1—18.
Av 0. G—n.
Här se vi Abraham, stadd på en tung vandring.
Brant är berget, svår är vägen, tungt och
påkostande är varje steg han tager. Nyss log
livet så ljust och skönt mot honom. Efter långa,
långa år av längtan hade Gud hört hans böner
och givit dem en son. Med översvallande
fadersstolthet och djup tacksamhet till Gud iakttog
Abraham lille Isaks tillväxt och utveckling. Han
såg i tanken de många släktleden, vilka i sin
tur skulle uppkomma genom sonen, och så
gladdes hans hjärta.
Men så kom detta förfärliga, detta som inga
ord kunde måla men som rev upp ett blödande
sår i hjärtat. Mitt i den jublande lyckan kom
Herrens befallning som ljungelden, snabbt och
förfärande. Isak skatten, löftespanten, var inte
längre lians; Gud krävde honom tillbaka såsom
ett lydnadsoffer. Häftiga strider rasade i
Abrahams inre. Hans tankar höllo på att gå vill i
stormen. Var det inte ett krav över förmåga,
Gud här ställde upp? Om än Abraham alltid
ville vara en lydig Herrens tjänare, var han
likväl i denna stund ock en förkrossad fader. Dock,
så djupt var ändå lydnadskänslan rotad i hans
hjärta, att han fattade beslutet att lyda Guds
befallning.
Därför går han nu uppför berget den tyngsta
vandring han gått i sitt liv. Bredvid honom går
Isak, bärande på sin rygg den ved, som sedan
skulle förtära honom. Fadern kastar då och då
en blick på sonen. Han ser, att något rör sig i
hans sinne. Denne stannar ibland med blicken
sänkt, och hans ungdomliga panna rynkas lätt.
nonsera sig på utställningen som: »F. d. elev i
Missions-Förbundets yrkesskola». Och den
annonseringen gav vår skola ett nytt pius. Varken
statens eller katolikernas yrkesundervisning har
lyckats framställa ett dylikt resultat. För årets
utställning vänta vi ock gott resultat.
Huvudnumret skall bli fullständig sängkammarmöbel
med dukar och sängutstyrslar, broderade av
skolflickor vid Madzia. Men till detta torde vi få
anledning att återkomma efter den 14 juli. Med
kännedom om de förutsättningar som finnas, kan
man med trygghet våga förutspå, att många
skola nödgas instämma i vad flera personer sagt
vid deras besök i skolan: »Hur Ni kunnat
uppnå detta storslagna resultat, förstå vi icke, men
att Ni uppnått det, det ha vi sett».
Det ser ut, som om han vore sysselsatt med att
söka lösa ett svårt problem. Till slut kan han
inte heller hålla sina tankar inne utan säger:
— Min far! — Ja, min son, vad är det? frågar
fadern. — Jo, vi ha både eld och ved och allt
men intet offerfår. Hur kommer det sig ? —
Under djup rörelse svarar fadern:
Min son, Gud utser nog det rätta fåret åt sig.
— De fortsätta vägen till bergets krön. Där
lägga de ned bördorna, och Abraham bygger ett
altare. Mellan varje sten lägger han en tung
suck, en bön till Herren om kraft till att kunna
utföra denna gärning. När allt är färdigt, sluter
han väl sonen i sin famn, lägger honom på
altaret, och höjer kniven för att offra sin son.
Plötsligt hör han en röst: — Abraham! Abraham!
— Han hejdar sig och ser uppåt, medan rösten
fortsätter: — Gör gossen intet ont! Jag ser nu,
att du fruktar Gud, eftersom du icke
undanhållit honom din ende son! — Och då Abraham i
samma stund upptäcker en vädur, som fastnat
i ett snår hämtar han denne och offrar den i
Isaks ställe.
När han nu återvände utför berget, är han
fylld av en obeskrivlig fröjd. Han förstår nu,
att Gud sett med välbehag till hans
offervillighet. Han ser djupt in i händelsernas kärna och
förstår, att offret var inför Gud en verklighet
redan i samma stund, han fattade beslutet att vara
Gud lydaktig. Därför jublar han också över den
vissheten att, ehuru han offrat, han likväl icke
gjort en förlust utan i stället en ovansklig vinst.
Beställningar hava hittills erhållits från tre
världsdelar. För ett par månader sedan
antecknades den hittills största beställningen. Den
rör sig om 16 tusen francs och är gjord för
gu-vernementets räkning.
Då man vet, vad betydelse en sådan skola har
för både den infödda befolkningen och
guvernementet och att yrkesskolorna på de flesta
missionsfält få understöd av regeringarna,
förefaller det en smula komiskt, att vår skola i
Brazza-ville skall åläggas att betala skatt till staten, fyra
hundra francs årligen, för att få rätt att sälja
de alster, som tillverkas.
Brazzaville den 4 april 1925.
John Peterson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
