Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Den 20 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
DEN FÖRSTA KÄRLEKEN.
Upp. 2:4. ’
Av pastor 0. Bergin.
Vad är den första kärleken? Det är Guds
kärlek, som blivit utgjuten i våra hjärtan genom
den Helige Ande. Kom. 5: 5. Du minnes så väl,
hur det var den första tiden i ditt liv som
kristen. Huru du älskade Gud och var rädd för att
synda emot honom. O, huru du bad om kärlek
och ville leva ett rent liv. Du älskade dina
medmänniskor, du tyckte, att du rent av kunde
taga dem alla utan undantag i din famn. O,
huru ditt hjärta brann av kärlek! Vilken glädje
erfor du ej, då du tänkte på dina trossyskon!
Då kunde du i sanning gråta med dem som
gräto och av hjärtat fröjda dig med dem som voro
glada. Det var så visst för dig, vad Paulus säger
om Herrens kropp, församlingen: när en lem
lider, lida alla lemmarna med och när en lem
fröjdas, då fröjdas alla lemmarna med. Du
älskade sammankomsterna omkring Guds ord och
cle enskilda bönemötena voro dig särskilt kära.
Det var en ljuvlig tid, en kraftens, kärlekens
och framgångens tid för dig och Guds
församling. Ja, »du minns den ljuva tiden, du minns
den som i går, då kärleken och friden blott
följde dina spår.»
Är det så nu? Eller har du stelnat till och
fallit som församlingen i Efesus? För denna
församling höjer Herren varnande sin hand och
bjuder henne göra bättring. Varom inte, skulle
han komma över församlingen och flytta den
bort från dess rum. Brist på kärlek till Gud
och bröderna är bevis för tomhet och andlig död.
Gudslivets högsta yttring är kärlek, som kan
uppoffra sig och utstå lidande för Kristi skull.
Också kan intet på ett så faktiskt vis giva bevis
för att en församling eller enskild kristen är
döpt i Helig Ande och eld som just det
kärleksliv, som församlingen eller den enskilde lever i
Herren bland människorna. Paulus säger ock
att både tungotal, profetia, kunskap, tro och
offersinne, så att man äger mod att låta bränna
sig på bålet, äro värdelösa gåvor, om inte Guds
kärlek finnes över allt detta i ens liv. Störst av
allt är kärleken. 1 Kor. 13. Av Guds kärlek
genom Jesus Kristus kommer all nåd och frälsning
för oss människor. Den som vill vara Guds ef-
terföljare måste vandra i kärlek, såsom Kristus
har älskat oss och utgivit sig själv för oss, till
gåva och offer, Gud till välbehaglig lukt.
Huru står det till med kärleken ibland oss,
Guds folk? Älska vi varandra, såsom Kristus
liar älskat oss? Brinner Guds eld i hjärtat och
är Kristi kärlek den tvingande kraften i vårt
liv, i vår verksamhet i allt vad vi göra för
Kristi skull? Eller har elden slocknat, och det
vi nu göra, det göra vi av gammal vana eller,
ännu sämre, för den egna ärans eller brödets
skull? Om så är, då är vårt fall djupt, det är
ett avfall från Gud. Men ännu finnes hjälp.
Bättra dig, säger Herren, och gör åter de första
gärningarna! Ännu har Guds kärlek icke tagit
slut. Ännu vill han förbarma sig över oss och
giva oss bättring till liv. Sök Herrens ansikte,
låt Jesus förnya dig i Helig Ande, att du må
bliva helgad och fylld med Guds kärlek. Utan
Kristi kärlek skola vi aldrig lyckas i vårt
församlings- och missionsarbete. Men när Kristi
kärlek får utgöra den kraft, som driver oss i
arbetet, då är framgången given.
»Helge ande, Herre kär, Av de gåvor du
beskär Allra mest vår själ begär Helig, himmelsk
kärlek. Mild är denna kärleks glöd, Tålig, öm
för andras nöd, Starkare än kval och död.
Där-för giv oss kärlek. Tron skall uti syn uppgå,
Hoppet skall sin längtan nå, Evigt blomstra skall
ändå, Kärlek, himmelsk kärlek.»
Guds kärlek är nödvändig, för att vi skola
kunna föra övervinnandets heliga strid.
Kärleken skall i den striden vara vårt förnämsta
vapen, såsom det också var Herrens i den strid,
han kämpade för oss. Lycklig den som i den
striden, i det dagliga livet, ej förtörnad på sina
medmänniskor utan av hjärtat kan bedja för
dem, driven av Jesu kärlek. Striden är
understundom mycket hård, slagfältet är oftast vårt
eget hjärta. Det gäller att besegra sig själv, att
döda kroppens gärningar med Anden, att taga
sitt förnuft till fånga under Kristi lydnad. Det
blir bön och tårar, det kostar på att korsfästa
sitt kött. »En långsam död är korsets död».
Genom Guds nåd övervinna vi dock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
