Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Den 20 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
VID EN MISSIONSSTATION I KONGO.
Stora dagar vid Kingoyi.
Av Josef Ekstam.
Kära missionsvänner. Frid av Gud.
Det är nu kväll, och solen sänder en sista
hälsning, innan hon sjunker bakom kullarna i
väster. Stojet från några badande barn tränger
hit upp till mitt rum genom de öppna fönstren,
och en ensam duva kuttrar i en palm strax
intill sitt avsked till den flyende dagen. Men det
stör ej, utan är som hörde det samman med den
underbara helgdagsstämning som i aftonens
sista timme sänkt sig över nejden. Allt är så
förunderligt stilla och fridfullt. Men det är ju
pingst, hänryckningens tid.
För endast ett par timmar sedan sade de sista
mötesdeltagarne oss farväl, och den stora skara,
som i dag varit samlad här till stormöte med
dop och nattvardsgång, har nu skingrats åt
alla väderstreck.
En missionsstation är som ett hjärta, som med
vissa mellanrum drager blodet till sig för att
sedan på nytt sända det ut till kroppens olika
delar. Det är hit lärarne komma för att
tillsammans med sina vita lärare rådgöra angående
verksamheten, och hit komma dopkandidaterna
för att erhålla en sista undervisning före dopet.
Härifrån sändas lärarne ut med livets ord till
våra längst bort belägna byar, och de nydöpta
återvända till sina hem för att under frestelser
och svårigheter av mångahanda slag kämpa för
sin himmelska krona.
Men skulle icke även missionstationen kunna
liknas vid lungan som renar blodet från
skadliga ämnen och låter det friskt och rent få
fortsätta sitt kretslopp ? Jag tänker på dagens möte.
Vad ville kvinnan, som reste sig i kyrkans mitt ?
Jo hon hade en bekännelse att göra. Innanför
denna svarta barm har en häftig strid rasat
mellan gott och ont. Frestaren hade så fagert och
förledande lockat, och han hade lyckats i sitt
uppsåt att bringa denna kvinna på fall. Men
Guds gode Helige Ande hade ej släppt henne.
Glädjen i synden gav ej, vad hjärtat längtade
efter, och nu var hon här för att bedja Gud och
församlingen om förlåtelse för sitt felsteg. Här
lyftes syndabördan av, och som ett lyckligt, befriat
Guds barn återvände hon till sin gräshydda.
Eller betrakta dessa tre, som på en matta
knäböja framför estraden. Varför hava de kommit
hit? Jo för att efter erhållen förlåtelse upptagas
till full gemenskap med församlingen, från
vilken de en tid varit skilda. Ja hit komma de med
sin synd och sin nöd, ty de veta, att här finnes
det hjälp att få. Här bekännes mycken synd,
men här gives även mycken förlåtelse.
Ja fråga de infödda kristna, vilken deras
tanke är angående missionsstationen, och de skola
säga dig, att det är en god plats, ty där bor
visserligen Gud och där är himmelens port.
I dag är pingstdagen, och i dag har predikats
om den Helige Ande., O, Du Guds Helige Ande,
vilket verk har du ej utfört i världen! Vilket
verk har du ej utfört härute! Hade jag ej förr
trott på Dig, så skulle jag hava tvingats att tro,
sedan jag sett din kraft uppenbarad. Det är
Du, som överbevisar hedningen om synd. Det
är Du, som gör honom till en Kristi ödmjuke
lärjunge. Det är Du, som samlat och samlar
skarorna till ordets predikan. Vad icke mänsklig
vishet och klokskap förmår, det förmår Du. Huru
sant svarade ej den hövding, som på min fråga,
vem som övertalat honom och hans folk att bliva
kristna, svarade: »Det har Guds Helige Ande
gjort.» Och att i dag få döpa och i
församlingen intaga 222 personer är icke det ett verk av
samme Ande?
Att vidare skildra mötets gång skall- jag nu
ej göra. Det har skett så många gånger förr,
och i regel är gången densamma. Men nog gör
det ett mäktigt intryck att se över ettusen
personer närvara och deltaga i nattvardsfirandet.
Man kommer ofrivilligt att tänka på den skara
av alla folkslag, släkter och tungomål, som en
gång skall samlas omkring tronen.
Det var det sista stormöte, jag och min hustru
denna gång fingo deltaga uti. Går allt efter
beräkning lämna vi Matadi den 23 juli, oeh 4—5
veckor därefter äro vi väl i hemlandet.
Med en kär hälsning från oss båda.
Kingoyi den 31 maj 1925.
I Herren tillgivne
Josef Ekstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
