Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Den 20 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
KINGCHOW SEMINARIUM OCH MELLANSKOLA.
Oroliga, dagar.
Av F. A. Wennborg.
Den storm, som nn går fram över Kina, har
ock i viss utsträckning nått oss i Kingchow. Den
13 juni nödgades vi förklara såväl
Mellanskolan som Seminariets avdelningar upplösta.
Dagarna förut ankom till eleverna en massa brev
från skolor i Wuchang, Hankow m. fi. platser,
brev, vars innehåll i huvudsak voro lika, en
målande och överdriven beskrivning av läget i
Shanghai, en uppmaning till skolstrejk och
demonstration etc., etc., allt hållet i
»superlativ-språk». Det blev för mycket, för att eleverna
skulle kunna stå emot. Fredagen den 12 juni
kom en deputation från elevkåren till mig med
begäran, att eleverna fr. o. m. den 13 juni och
intill skolans avslutning den 23 :dje skulle bli
befriade från allt skolarbete men likväl bo kvar
inom och spisa i skolan för att dagligen gå ut
i dessa stora städer Kingchow och Shasi och
demonstrera, hålla tal och sprida flygblad. Denna
begäran var så mycket mer fordrande, som vi
stodo inför avslutningshögtidligheterna med
Seminariets tredje klass och Mellanskolans
fjärde, i vilka högtidligheter hela skolan jämte den
i Ivingehow nu samlade skolstyrelsen skulle
deltaga. Alla förberedelser voro träffade för allt,
för sporttävlan, för sång- och musikafton, för
söndagens uppbyggelsemöten, för avgående
elevers gradueringsföredrag, utdelandet av di-
samhetens blomster fröjda oss under färden, men
diir den i trohet följes leder den säkert till
målet. Vad ha vi ej redan bara under ett par
decennier fått bevittna!
Härom dagen blevo vi bjudna över till
Kash-gar på konsert i stationskyrkan. Det var den
första, jag varit med om härute. Det vackert
textade programmet upptog: Unison sång, sång
av blandad kör, sång av barnkör, solosång,
orgelsolo och fiolsolo. Det blev en underbar
upplevelse. Förutom orgelsolot och ena solosången
utfördes numren till största delen av kashgarer,
barn, ynglingar och män. I blandade kören
hjälpte några missionärer till, Oscar
Hermansson var arrangör för det hela och Della
Forsman musik- ocli sångledarinna.
Jag satt som drömmande. En sådan skara
ungdom, tvättad, välklädd, hyfsad, med ledigt
uppträdande och fina manér! Jag har mången
gång i samma kyrka hört en handfull trasiga,
smutsiga tiggarbarn, de enda missionärerna
lyckats få ha om händer några dagar då och då,
med skrikig röst misshandla våra melodier. Nu
såg jag Josef — typografen — han var ej född,
då jag först hörde sjungas i den kyrkan — lång,
smärt, städad, nästan elegant, och jag hörde
honom föredraga en solosång. Han hade själv valt
en översättning av n:o 241 i vår nya sångbok:
Om jag ägde allt men icke Jesus, etc. med
melodi av J. O. Lindberg, en i sanning krävande me-
lodi. Han gick utmärkt i land med den.
Ton-säker med noggrann nyansering skulle han ej.
behövt skämmas inför en finare publik, än som
då stod till buds.
Och jag såg Rehim akhun, också han typograf,
och hörde honom utföra ett fiolsolo. Han
kunde ha haft ett finare grepp om instrumentet,
tonerna kunde ock ha varit renare; men han
hade fått det svåraste numret på programmet,
och även om ej utförandet tålde västerländsk
kritik, vittnade det om oerhörda framsteg. Och
om underbara, ja gudomliga framsteg för
kash-garmissionen vittnar hela den ynglingen med
kropp och själ.
Men nu måste jag sluta. Kom ihåg, vad jag
sagt om dammluckan härovan. Strömmen
kommer igen! Denna gång består den av idel
triumferande bilder. Men vi få ej heller släppa alla
dessa lösa på en gång.
Jag slutar med att återkomma till våra skolor.
Om dem måste vi slå ring: med bön, med offer,
med arbete. Många fattiga barn få hjälp av
missionsvänner till skolgång. 50 kronor om året
kan hjälpa en fattig gosse till — ja, vem vet,
hur långt han med Guds hjälp kan gå. Yi hava
nära ett halvtjog sådana fattiga gossar i våra
skolor här i Hancheng, och vi ha ej underhållare
till alla på långt när. Där finns plats för den
femtiokrona, som du så gärna ville offra på
Mästarens altare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
