Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Den 20 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
insamlats 36,000 kr., varav Sv.
Missionsförbundet erhållit 12,500 kr. Ungdomsverksamhet har
bedrivits sedan 1905 och arbetet bland
juniorerna tog sin början 1919. Söndagsskola hölls
redan före missionshusets byggande, låg sedan
nere en tid men återupptogs 1891 på initiativ
av Kina-missionären Hilma Börjeson.
Lokalpredikanter ha varit Oscar Lövgren 1916—19,
G. Wahll 1921—24 och Simon Andersson från
1 dec. 1924. Församlingsföreståndare ha varit
Carl Andersson i Tummeltorp 1875—1907, Carl
Löf 1908—1923, G. Wahll 1924 och Simon
Andersson 1925. Fly missionsförenings mångårige
ordf., kassör och söndagsskolföreståndare är
handl. E. M. Andersson, ungdomsföreningens
ordf. samt sångledare och organist är
kvarnägaren Johannes Carlsson och ledare för
juniorverksamheten Fridolf Johanson. F. J.
Donsö. || Bohusläns Missionsförening firade sitt
40 :de årsmöte på Donsö den 25—27 juli.
Styrelse, ombud och predikanter höllo då konferens
under distriktsföreståndare O. Olofssons
ordförandeskap. Inkomsterna under året liade varit
något över 10,000 kronor, vilken summa med 500
kronor överstigit dess utgifter. Den gamla
styrelsen med övriga funktionärer återvaldes. Donsö
Missionsförening erhöll enligt begäran inträde i
Bohusl. M:g. Styrelsens förslag att nu besluta
om att inkalla en predikant till i länsföreningen
hänsköts till höstens kvartalsmöte. Vid alla de
olika frågomas behandling och beslut var allt
präglat av frid och kärlek, även om en del
meningar bröto sig emot andra. Bohusläns
Missionsförening, som dock är liten i jämförelse med
andra länsföreningar, har under de 40 åren haft en
inkomst av tillsammans kronor 222,764:73. Till
föreningen äro 27 missionsföreningar anslutna
med omkring 1,321 medlemmar.
Det offentliga mötet var väl besökt.
Distriktsförest. Sam Larsson, O. Olofsson, Aug. Hansson
och G. Söderholm m. fi. predikanter predikade
med kraft, framhållande budskapet om synd och
nåd. Sångaren G. Ågren sjöng varmt och med
hänförelse om Herren. Donsö manskör och
blandade kör tjänade också flitigt. Goda bidrag till
verksamheten samlades genom kollekter och
genom inträdesavgifter vid sångstunden ävensom
genom frivillig avgift vid serveringen. Mötet var
mycket gott. Mottagandet i familjerna visade
stor gästvänlighet och medförde trevnad. P. P.
Till våra söndagsskolor.
Vi påminna vänligen dem av våra vänner, som
ännu ej betalt »Barnavännen» för detta år, att
godhetsfullt göra det före den 20 september.
Efter den tiden uttages betalningen genom
postförskott. Pengarna sändas till Svenska
Missions-Förbundet, Stockholm C.
Den andre brodern.
Av Jen.
Helt nyligen träffade jag två unga predikande
bröder, som gingo ut från vår missionsskola för
några år sedan. I förra numret talade vi om den,
som kom till do mörka orterna.
Den andre valde att ta tjänst i en stor, präktig
församling. Den bjöd på allt gott en ung
predikant kunde begära. Något andligt mörker kunde
man ej tala om, då socknen var begåvad med 8—
10 gudstjänstlokaler, varav han kunde kalla
hälften för sina och till den yttersta var detc:a en mil.
Ett hus, som var en verklig prydnad för platsen,
fick han taga i besittning som bostad. Som han
var ensam, var det ju svårt att fylla allt. Och
lönen tvingade icke till någon indragningsstat,
men gåvorna därutöver voro därför ingalunda
få eller små.
Visst behövde platsen sin man. Men det gick
bra, även om lian var borta. Men aldrig
behövde det fördenskull bli »mässfall», ty »de
biträdande» voro många. Tiden räckte gott till
resor och affärer, utan att man kunde säga, att
tjänsten på minsta sätt missköttes. Min vän
hade det rent av utomordentligt. Och ingalunda
behövde han säga upp för att förekomma sin
församling. De arbetade med trevnad tillsammans.
Men jag undrar om han tänkte på sin kamrat
i de mörka regionerna någon gång? Kunde han
som ung predikant på samma sätt känna sin
gärning vara offertjänst för Gud? Kunde lian vara
bunden vid sitt fält som denne? Jag vet det icke,
jag bara undrar.
Men vad jag vet eller rättare känner, det är,
att detta system icke är sunt. Jag lider med min
vän i den andliga ödemarken, och jag kan icke
finna det juste, att min andre vän så med ens
skulle komma till »de gröna ängarna». Det skall
vara någon gräns för de pressande försakelserna
för de unga bröderna, men evangelii gärning
skall dock kräva en verklig offertjänst av sina
män. Med mindre har Guds sanna tjänare aldrig
kommit igenom.
Det är sant, att dessa fall äro två ytterligheter,
men just därför synas de ock blotta en avigsida
av systemet. Man kunde om den förre säga: Det
borde han förstått, att det icke skulle gå med de
förutsättningarna. Men det sade ingen åt honom,
innan han for dit. Även de ledande männen tego
och läto honom göra försöket. Och till den
senares fördel kunde man säga: Ilan tog ju endast,
det han fick, och det är väl skillnad på
begåvningar. Låt vara, men inte skall väl den mindre
begåvade, som ändock anses lämplig för kallet,
behöva sona detta med försvårande
levnadsomständigheter.
De nuvarande förhållandena ha sina stora
nackdelar både vad det gäller de obrutna tegarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
