Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Den 20 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
I vilan ingångna.
För en tid sedan
skrevs i Familjevännen:
»För oss som under
många år stått rådman
Jönsson nära, kännes det
som en stor- förlust att
med den förestående
bemärkelsedagens
ordningstal (65 år) för
ögonen nödgas räkna med
att även hans
verksamma liv har sin begränsning.»
Nu har gränsen mellan livet och döden nåtts
och överskridits. Korset, dödens märke, har måst
sättas vid det kända namnet. Av honom som
räknat våra dagars tal, innan någon av dem var
kommen, har den verksamme mannen kallats att
vila sig från sitt arbete. Och det vittnesbördet
kan och bör vid arbetsdagens slut givas: i trohet
och redbarhet har han sökt utföra det’ myckna
arbete, som blivit honom ombetrott. Häri står
han för en yngre generation såsom ett
efterföljansvärt exempel.
Det, som allt ifrån ungdomstiden och intill
hans sista dag gav färg åt hans liv och arbete,
var hans varma och innerliga gudsfruktan. Mitt
i arbetet hade han blicken riktad mot det rätta
hemmet. Guds ord var för honom de friska
vattnen och de gröna ängarna, där hans ande fann
ett annat möte. Han uppmanade oss följa med
dit. Inkomna i den lokalen stannade vi vid
dörren. Där pågick då ett varmt bönemöte. Och
bönen gällde — de fångna missionärernas
befrielse ur fångenskapen i Ryssland. När bönen var
avslutad och de fingo syn på oss främlingar vid
dörren, undrade de väl, vilka vi voro. Men då de
fingo reda på att vi voro svaret på deras bön,
blevo de förvånade men obeskrivligt glada och
började med oss prisa Gud för hans underbara
frälsning. Så måste vi berätta om de underbara
vägar Herren fört oss, tills vi hunnit denna stad
och dessa vänner.–
Visar icke ovanstående skildring, att Herren
är densamme i går, i dag och i evighet? Visar
icke detta hans omsorg om sina tjänare, som
lämna sig och sitt liv för att gå hans ärenden ? Och
är icke detta ett bevis för betydelsen av
förbönens makt, där den är i verksamhet?
J. E. Matson.
ro och vila. Därför läste han detta ord i sitt
hem, och när det förkunnades, stod ej hans plats
tom varken söndag eller vardag, om det var
honom möjligt att vara med.
Hans missionskärlek i förening med hans
omutliga rättrådighet, klara förstånd och lugna
väsen gjorde, att lian kom att intaga en ledares
ställning i den fria andliga verksamheten inom
såväl Växjö stad som Kronobergs län. Saknaden
efter honom blir därför mycket stor.
Rådman Jönsson var född i Norra Strö utanför
Kristianstad den 10 dec. 1858. Vid 20 års. ålder
kom ban till Växjö. År 1884 öppnade han den
möbelaffär, som han sedan alltjämt t. o. m. förra
årets utgång skött och upparbetat.
Inom Växjö stad har han haft en män g
förtroendeuppdrag. Sålunda var han ledamot av
stadsfullmäktige i över 20 år, eller tills han valdes till
rådman år 1910. I trettio år har han beklätt
posten som ordf. i Ev. Luth. Missionsföreningens
styrelse samt i Kronobergs läns missionsförening.
Under åren 1909—1917 var han ledamot av
Svenska Missions-Förbundets styrelse.
Slutad är hans arbetsdag. Fylld har denna
varit av träget och troget arbete. Och vi, som i
sorg och saknad stå vid hans stoft, vi tro, att
han en gång skall få höra orden från den
allsmäktige Guden: Väl gjort, du gode och trogne
tjänare.
I ljust och tacksamt minne skall han leva
ibland oss. M. W—g.
Maria Pettersson. || Den kvinna, som i livstiden
bar detta namn hörde till de stilla i landet.
Endast en gång i sitt liv hade hon flyttat, då hon
lämnade sitt föräldrahem och kom till den gård,
Skubbebo, där hon i 53 år utfört sin gärning
och nu fått flytta till ett bättre hem. På ett
lyckligt sätt förenades hos henne Martas
villiga tjänande och Marias stilla begrundan. De
Herrens vittnen, som fått röna prov ’på hennes
gästvänskap ocli tjänande kärlek, torde kunna
räknas i hundratal. Och aldrig behövde heller
någon nödställd gå ohulpen från hennes dörr.
Missionens sak låg henne varmt om hjärtat.
Den 24 sistlidne juli fördes hennes stoft till
Söderåkra kyrkogård att vila vid hennes förut
avlidne makes sida. Jordfästningen förrättades
av pastor Sandgren, som talade över orden: Din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
