Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. Den 27 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
MISSIONSFÖRBUNDET. "* 595
lium ut bland Afrikas olyckliga och
försummade folk — »sida vid sida» av den lärdaste bland
de lärda. Doktor Schweitzer är ju teologie,
filosofie och medicine doktor ocli därtill virtuos på
kyrkorgel. Somliga som läsa dessa rader torde
minnas doktor S. från hans konserter i
Stockholm bl. a. i Storkyrkan. Allt av ära och
upphöjelse — erbjudna professorsstolar och en
lysande framtid som vetenskapsman -—• allt detta
har han lämnat, ty »Herren Jesus har sagt
honom och hans fru att gå till Ogowe». Man
förstår, att en sådan människa kommer att sätta
spår, där hon går fram, spår som aldrig plånas
ut ty de äro satta i evighetsvarelsens medvetande
och giva livsimpulser, som sträcka sina
verkningar långt utöver denna tidens trånga
gränser.
Skaldens ord: »Vad rätt Du tänkt, vad Du i
kärlek vill, Vad skönt Du drömt — kan ej i tiden
härjas. Det är en skörd som undan honom
bärgas, Ty den hör evighetens rike till», har aldrig
stått så levande för mig som i dag, när jag läser
denne min smidesarbetares brev och den lärde
doktorns hjärtegripande självdeklaration. Båda
göra allt för att vittna om Herren Jesus •— i
tjänande kärlek, osedda och av världen olönade gå
de var sin väg mot samma mål: Afrika för
Kristus. I sanning härliga människor. Gud give oss
mànga sådana!
Med hjärtevarm hälsning till kära och
uppoffrande missionsvänner från Eder i Herren
förbundne Karl Aldén.
Restur
för missionär Karl Nelton.
September: 4 Röfors; 5, 6> Bergshult; 7 Kullen; 8 St.
Björstorp; 9 Aspa; 10 Härje; 11 Stordalen; 12
Askersund; 13 f. m. Askersund; 13 e. m. Skyllberg; 13
kvällen Äsbro.
Svenska Missions-Förbundets Expedition.
Restur
för söndagsskolmissionär O. Fr. Thegerström.
September: 4 Ludvika; 5 och 6 f. m. Grangärde; 6
e. m. Björbo; 7 Dala-Floda; 8 Mockfjärd; 9 Brötjärna;
10 Bäsna; 11 Tallbacken, 12 och 13 Djurås; 14 och 15
Gustavs; 16 och 17 Stora Skedevi; 18 Säter; 19 och
20 f. m. Hedemora; 2,0 e. m. och 2.1 By norra; 22/ Fors;
23 Krylbo; 24 Korskrogen; 25 Bäsinge.
Kollekt mottages.
Drag ur en missionärs liv.
Ur brev från missionär Ester Jakobsson.
I början av november kallades jag från
studierna av kinesiska språket att resa upp till
Kikungshan och vårda doktor Olssons fru, som
låg mycket sjuk. Doktor Olsson är rektor för
Svenska skolan på Kikungshan. Frun låg i svår
blodpropp och nervsjukdom. En liten flicka
hade kommit den 13 augusti och sjukdomen
började efter den tiden. Sjuksköterskan, som var
där före mig, måste återgå till sjukhusarbetet.
Ingen annan fanns att tillgå. Vi ha nämligen
stor brist på sköterskor för närvarande.
Familjen Olsson har genomkämpat ett svårt
år av sjukdom och sorg. Ej nog med att frun var
sjuk, att hon måste vårdas natt och dag, utan
därtill låg doktorn flera gånger i svåra
hjärtattacker på grund av akut muskelreumatism, som
gick åt hjärtat. Fru Olsson kunde ej flyttas från
de höga Kikungshan-bergen ned till sjukhus i
Hankow, utan vi måste göra det bästa möjliga
av omständigheterna. Två norska läkare, som
bodde flera svenska mil därifrån, försökte
komma upp någon gång då och då, men det var så
oroligt i trakten, och ofta var
järnvägsförbindelsen avbruten. Under en hel månads tid
kunde ingen läkare taga sig dit. Dagen före
julafton hade fru O. mycket svåra plågor och anfall.
Jag bad till Gud, att han skulle göra någon
utväg, så att en läkare kunde komma. Julafton
på morgonen — vem stod ej i dörren om ej
doktor Skimisness! Han hade kvällen förut av en
händelse fått reda på ett lokomotiv, som skulle
ut på linjen och ersätta ett skadat, vilket
använts i kriget. Han fick stå på trappan och
stanna i Sintien, »vår station». Vilken glädje och
svar på bön var det ej! Doktorns besök var oss
till stor hjälp, men han måste snart återvända
igen. Doktor O. hade nyss förut fått dödsbud
från sitt hem, en broder överkörd och dödad av
tåget, och annandag jul ännu ett: fru Olssons
far hade kallats hädan. Samma dag kom
telegram från amerikanske konsuln, att alla
utlänningar skulle lämna berget, ty Wu-pèi- fu var
däruppe, och guvernören av Honan hade
tusental av män lägrade vid bergets fot i avsikt att
börja strid mot Wu-pei-fu och hans män. Vi
trodde nästan, att Gud hade övergivit oss, och vi
både ivrigt om hjälp. Och den kom på ett
underbart sätt. En av ledarne i ett amerikanskt
missionssällskap, mr Landahl, uppvaktade
Wu-pei-fu : »Varför skall ni resa ?» Han visste
nämligen, att utlänningarna ändå voro till något
skydd. Mr Landahl svarade: »Res Ni härifrån
så kunna vi få stanna kvar och bo i frid». Han
befaller fram sin livvakt, och om några timmar
står han färdig att avresa. Vi voro räddade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
