Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Den 3 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
sådan 1 En omfattande väckelse skulle
naturligtvis betyda mycket för hejdandet av de
nedrivande krafternas verksamhet bland vårt folk. Dock,
det är säkerligen ej nog med väekelsekristendom.
Den behöver kompletteras med sann
uppfost-ringskristendom, om ej dess resultat skola till en
del gå förlorade.
Yår tid behöver — och det måhända i högre
grad än någon period i historien -—- positivt
kristna skolor, där man ej blott undervisar om
kristendom utan ger verklig vägledning in i
kristendomens väsen. Vi behöva skolor, som ej blott ha
religiös etikett, utan där kristendomen är en
livsmakt, skolor med sant kristna lärare, vilka genom
såväl personligt föredöme som god teoretisk
undervisning kunna bibringa det uppväxande
släktet god kristlig uppfostran och utveckla det till
goda och starka karaktärer.
Vi måste komma ihåg, att utan levande
kristendom kan en god samhällsordning ej i längden
upprätthållas. Om man kunde utbilda hela
nationen till boxare, brottare, fäktare, löpare,
simmare, skådespelare etc. men det ej funnes goda
karaktärer, människor med höga livsideal, så
vore ej mycket vunnet. Det är det kristliga
elementet som är ljuset, vilket hindrar mörkret att
breda sitt svarta dok över oss, och saltet, som
motverkar den förruttnelseprocess, som tidigare
vållat en antikristlig kulturs undergång. De
kristliga ungdomsskolorna — ehuru få till antalet —
hava varit och äro ännu förmedlare av detta ljus
och salt, och det tillkommer de kristna i vårt land
att på allt sätt stödja dessa.
När det gäller att skapa verkliga karaktärer,
sannings- och samvetsmänniskor, som är tidens
stora behov, äga just de kristliga
ungdomsskolorna de allra bästa förutsättningarna. Försumma
vi dessa och undandraga dem vårt stöd, så
innebär detta, att vi indirekt medverka till
skapandet av en hednisk kultur med dess konsekvenser.
Önska vi däremot en av kristliga ideal behärskad
kultur, är det absolut nödvändigt, att vi stödja de
skolor, som ha ett positivt kristligt
arbetsprogram och därigenom äro bäst skickade att utföra
en kristlig uppfostraregärning.
Ord för söndagen.
Luk. 10: 23—37.
Ett rätt och kristligt sinnelag följer icke
ovillkorligen samfundsgränserna. Därpå giver
oss Jesus själv bevis i dagens textord.
Om du någon gång därute i vildmarken helt
oförmodat funnit det vackra blomster, som du
förgäves sökt i den väl vårdade trädgården, har
du däri en liten bild av vad som möter oss ibland
i världen: den barmhärtighet och kärlek, som vi
med all rätt men likväl förgäves vänta att finna
hos dem, som mer eller mindre syssla med
religiösa ting, kunna vi däremot träffa på hos
sådana, om vilka vi annars kunna tro, att de leva
utan både Gud och religion. Här gingo ju både
prästen och leviten förbi den av rövare
misshandlade resenären, då däremot samariten,
mannen från det halvhedniska och föraktade folket,
tog hand om honom och vårdade honom på det
ömmaste. Det kan finnas mycket gott utanför
inhägnaden, och vi må vara vidhjärtade nog att
glädjas även över blomster, som icke växa i vår
egen trädgård.
Allt beror på hjärtat och sinnelaget. Där
hjärtat är ovilligt, är lagens bud overksamt
huru mycket man än känner det. Men där
hjärtat vill gå de rätta vägarna, uppfylles lagen,
även där dess bokstav är obekant. Att
samariten men icke prästen eller leviten förbarmade
sig över den misshandlade mannen berodde på
sinnets olika beskaffenhet. Den som icke hade
lagen gjorde, som Paulus säger det, av naturen
vad lagen innehöll, under det att de andra, som
berömde sig av lagen, icke gjorde vad den bjöd.
Den lagkloke, som ville rättfärdiga sig själv,
tyckes vilja freda sig med att förklara lagens
bud om nästan vara oklart. Han liar alltid haft
många likar i världen. Det fördärvade hjärtat
har många undanflykter och skyller till och med
på Gud, som man menar icke talat klart nog.
Men vad han förut icke menade sig veta fick
han nu med förkrossande klarhet veta. Den som
han föraktade och vars namn han synes vara för
stolt att nämna — samariten — var också hans
nästa. Och Jesus tog honom på det rätta sättet.
Hans fråga har denna innebörd: av vem vilja vi
bli hulpna, då vi komma i nöd ? Naturligtvis av
förste bäste, denne må nu vara en präst, en levit
eller en samarit. Och vad vi vilja, att andra
skola göra mot oss, det skola ock vi göra mot
dem.
Vi varda icke frälsta därför, att vi öva goda
gärningar. Men den som av hjärtat lärt känna
Gud, som är kärleken, kan icke underlåta att
vara barmhärtig. De goda gärningarna framväxa
då som en livets frukt. J. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
