- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
605

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Den 3 september 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSIONSFÖRBUNDET.

,563

BRINNANDE HJÄRTANS BUDSKAP.

Av Joh. Gustafsson.

»Vad är vårt stora beliov just nu?» spörjer
d :r Jones oeh fortsätter. »Jag har svarat:
predikan som samlar sig omkring frälsningen i
Kristus. Men om evangelisk predikan skall ge
något resultat, måste den vara genomträngd av
känsla. Jag kan inte tänka mig en- person
predikande korsets mäktiga evangelium i en kall,
ämbetsmässig ton. Jag tror icke, att någon kan
predika så, som har någon egen erfarenhet av
vad frälsning verkligen innebär. Att predika är
icke att framföra en liten vacker och korrekt
litterär avhandling. Att predika är att förkunna
det mest häpnadsväckande budskap som
någonsin nådde dödligas öron. Vi ha icke ens börjat
predika, förrän elden i vårt eget hjärta har tänt
en återsvarets eld i deras hjärtan, som lyssna
till oss.

Nyss refererade jag i en predikan till en bok
av en skotsk predikant. En vän som hörde det,
skrev till en av sina bekanta, som bodde i den
stad, varest den nämnda predikanten bodde,
och sporde om hans mening om denne. Svaret
blev, att han var en utomordentlig predikant
»men alltför intensiv i min smak!» För intensiv!
Jag undrar vad denne upphöjde herre skulle ha
sagt om Paulus, som lik en flammande låga reste
från land till land, offrande sig för själarna!
För eldig! Ingen kan bliva för intensiv ifråga
om evangelii predikan. Predikan utan känsla
är maktlös predikan. Köld i predikstolen skapar
köld i bänkarna. Men vem kan vara kall, när han
predikar befrielsens och frälsningens
evangelium? Yi må vara kalla, när vi diskutera vissa
litterära problem, men det fattas något, om vi
förbliva det, när vi predika frälsningens
budskap.»

De tre största predikanter världen någonsin
skådat äro, enligt d :r Jones, Paulus, Luther och
John Wesley. Han dömer då efter det synbara
resultatet av deras predikan. Hemligheten till
deras makt var en mäktig känsla, (passion) född
ur en underbar erfarenhet.

Paulus gick genom världen predikande
evangeliet om frälsning från synd och död genom
Kristus. »Jesus Kristus har kommit i världen
för att frälsa syndare» var det budskap han

frambar. Och lian var själv sitt budskaps
bekräftelse. »Bland vilka jag är den främste»,
brukade han tillägga.

Luthers evangelium samlade sig omkring
samma punkt — det var ett evangelium om förlåtelse
genom Guds oförskyllda nåd. Och det var hans
egen erfarenhet av förlåtelsen, som tvingade
honom att predika. Luther skulle måhända ha
förblivit i sitt kloster till sin död och världen skulle
måhända aldrig fått höra hans namn, om han
icke en dag fått göra denna överväldigande
erfarenhet att finna sig själv som försonad och
frälst.

Jolin Wesleys evangelium var evangeliet om
Guds nåd mot syndare. Och hans predikan
sprang ur hans egen erfarenhet av Kristi
frälsande makt. Han satt och lyssnade, när man
läste Luthers företal till Galaterbrevet. Han
kände sitt hjärta »förunderligt värmt» och fick
visshet om förlåtelse och frälsning. Det var detta
»hjärtat värmande», den personliga erfarenheten
av Jesu frälsande kärlek och makt, som gjorde
honom till Englands märkligaste predikant. Yi
måste själva ha erfarit evangeliets kraft, innan
vi kunna predika den; hjärtat måste brinna,
eljest förmå vi ingenting med vår tunga. Det blir
aldrig någon övertygande och väckande
predikan, förrän vårt hjärta brinner.

Det förefaller också, som om den iver och
enträgenhet, som kännetecknade en gången tids
predikan, ofta saknas numera. »Ingen som
lyssnar till oss skulle tänka», säger d:r Jones, »att
vi stå inför en värld som förlorat sin väg, och att
vi äga det enda budskap, som kan rädda den».
Vilken ståndpunkt vi än intaga ifråga om det
som ligger framför tro vi väl ändå alla den
positiva sanningen, att endast Jesus kan verkligt
frälsa människor. Och om vi tro så, borde det ej
uppenbara sig i den iver oeh enträgenhet
varmed vi söka övertyga människor. Vi äro icke
fria från ansvar för själarna, förrän vi bringat
dem till att förstå, att deras ve eller väl beror
på deras förhållande till Kristus.

Denna predikan skall bringa folket tillbaka
till gudstjänstlokalerna, menar d:r Jones. »Det
är lätt att överdriva skillnaden mellan vår tids

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free