- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
606

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Den 3 september 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

606

MISSIONSFÖRBUNDET. ,563

Missions-Förbundets
framtid.

Den första kärleken.

Av missionslärare G. Blomberg.

Svenska Missions-Förbundet är snart femtio
år gammalt. Det har därmed nått en ålder, som
på det mänskliga levnadsområdet kännetecknas
av den allra största kraftutveckling. Allvarligt
tränger sig därför den frågan på envar, vilken
med kärlekens band är fästad vid Förbundet: Är
tiden nu inne, då Förbundet liksom människan
vid nämnda ålder sakta men säkert skall avtaga
i kraft och betydelse? Har Förbundet nått
livets middagshöjd? Befinner det sig nu på
vandring ned mot skuggornas dal?

Förgäves söker man inför dylika frågor att
hämta tröst i Förbundets statistik. Den giver ju
eljest ovedersägliga bevis på vilken enastående
utveckling Förbundet varit med om, vilken
omfattande verksamhet, som Förbundet bedriver
såväl utom som inom vårt lands gränser.
Statistikens siffror kunna nämligen giva en skev
uppfattning av det verkliga läget. En stor
utbredning av en rörelse av den art som Förbundets,
han bero på att rörelsen går fram mera på ytan
än på djupet. Och ytlighet — ej blott högmod —
går före fäll. En statistils:, som ej blott visade upp
antalet medlemmar, missionshus etc. utan gav oss
Förbundets andliga vikt, vore värdefull att äga.
Men en sådan sakna vi tyvärr.

Den förefintliga statistiken visar emellertid, att
Förbundet de senaste åren ej fått debet och kredit
att gå ihop. Att de senare årens dåliga
skördeförhållanden i vårt land härvidlag spelat en viss
roll är mycket antagligt. Likväl kan man ej värja
sig för den tanken, att även andra faktorer
inverkat. Man gör säkerligen klokt uti att icke
förklara fenomenet blott med hänvisning till
vissa fysiska företeelser. Guds verk brukar icke
vara alltför mycket beroende av nederbördens
fördelning, och några nödår har det rakt icke varit.
Det ekonomiska livet är känsligt ej blott för vä-

människor och människorna av en gången
generation. Skillnaden gäller endast ytan, på djupet
finnes den knappast. Sorg och plåga, förlust och
död betyda detsamma för oss som för dem. Yi
trängta efter hjärtefrid och livsrikedom såsom
de. Och samma väldiga nådens evangelium, som
fyllde deras behov, skall visa sig kunna fylla

behoven hos vår tids människor.» –-

Joh. Gustafsson.

derleksförhållanden utan jämväl för andan i den
rörelse, varom det är fråga.

Att det i sistnämnda avseende icke är bra som
det är inom Förbundet, är man rätt så allmänt
ense om. Trevnaden är icke densamma nu som
förr, ej heller arbetslusten. Orsakerna härtill
hyser man givetvis olika tankar om. Somliga kasta
skulden på den s. k. moderna teologien, vilken
säges hava fått insteg i Förbundet och verkar
som röta i benen. Andra åter peka på den
världslighet, som enligt deras mening gör sig bred
inom våra kretsar, ocli som hotar att förvandla
Förbundet till en bättre slags folkkyrka.
Återigen andra lida av den osunda andlighet, som
enligt deras mening florerar och tager sig uttryck
i tungomålstalande, profetior etc. Förbundet
påminner sålunda i mångt och mycket om ett hus,
som är söndrat mot sig självt, och i så fall finnes
berättigad anledning att hysa farhågor för dess
framtid.

Det gäller för envar, som i sanning älskar
Förbundet och ej förlorat tron på dess framtid —
många sådana finnas tyvärr i våra led — att ej
blunda för lägets allvar utan målmedvetet arbeta
för »en ljusnande framtida vår». Men vad är att
göra? Genom att klaga och knota förbättra vi
sannerligen icke läget. Ej heller genom att lägga
armarna i kors och bara se på. Ej heller genom
att döma och fördöma. Det enda, som hjälper, är
en allmän återgång Ull den första härleken. Den
kärleken skänker oss förståelse för olika typer
av Kristi lärjungar; den hjälper oss att se en
kär broder och syster i en medlem, som icke i
alla stycken tror, som vi tro, tänker, som vi
tänka; den kärleken gör en ände på misstankar och
förtal; den frågar ej efter teorier utan endast
efter livet; den skänker sitt hjärta och sin
välsignelse åt envar, som jakande besvarar de
frågor, som riktas till varje nyinträdande medlem i
våra församlingar: »Tror du på Gud, vår Fader,
på hans Son, Jesus Kristus, vår Frälsare, och
på den Helige Ande, de trognas hugsvalare och
ledare i sanningen? Vill du genom Guds nåd
föra en med evangelium överensstämmande
kristlig vandel? Vill du åtaga dig de plikter, som
åligga medlemmar av vår församling?»

En allmän återgång till denna den första
kärleken är vad vi alla behöva. Då kommer
trevnaden åter, och med trevnaden följer en hjärtlig
åstundan att göra sitt bästa för Förbundet, såväl
personligt som ekonomiskt. Ett förbund, där
andligt liv och andlig frihet finnes, är
säkerställt för lång tid framåt. Det förbundet är
nämligen i överensstämmelse med Hans ande, som
sade: »Var och en, som gör min himmelske
Faders vilja, den är min broder och min syster och
min moder».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free