- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
608

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Den 3 september 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608

MISSIONSFÖRBUNDET. ,563

Något utmärkande för församlingen är de
troende kvinnornas antal. De äro flera än männen.
Ur deras krets liar en redan utgått som
bibelkvinna. Tvenne åtnjuta nu undervisning vid
bibelkvinnoskolan i Wuchang.

Jag satt en söndagskväll i februari detta år
tillsammans med evangelisten i godsägaren
Lolis hem i Pehkao. Han är en av
huvudmännen för Loh-släkten. Mitt öga smektes av det
vackra hemmet, där allt vittnade både om
rikedom och en förfinad smak. Då jag lyckönskade
honom till hans fina hem, som uppstått nytt
efter en grundlig reparation, sade han några ord,
som jag sent skall glömma. De ljödo som det
stilla bruset från friska källsprång, som
åter-Ijud av milda toner från ett välstämt
instrument. Han sade: »Mitt hem har blivit så mycket
bättre, sedan avgudarna kommo bort. Det har
kommit en sådan frid in i hemmet.»

Vilket märkligt vittnesbörd! Ett vittnesbörd
om hustruns tysta men segerrika kamp. Fru
Loh men icke mannen är en kristen. En fattig
bjälpkvinna, som själv druckit av det levande
vattnet, har fått vara medlet att föra denna
kvinna till Herren. Vilken seger!

Hittills har församlingen bott i hyrda lokaler
och särskilt de sista åren varit mycket trångbodd.
Blott dess egna medlemmar ha fått plats vid
söndagsmötena. Nu äger den ett eget hus, som
sedan det genomgått en nödvändig reparation
lämnar bostad åt evangelisten, en rymlig
skollokal och en gudstjänstlokal med plats för minst
200 personer.

Då något år tillbaka insamlingen för husköp
startades, fingo några av församlingens
fattigaste medlemmar i uppdrag att bestämma vad
en var skulle ge. Och som de bestämde blev det.
Intet knot hördes. Ett par änkor, svärmor och
sonhustru, hade inga penningar att ge. Men
sonhustrun hade sin bruddräkt kvar. Den
såldes och inkomsten kom husköpet till del.

Vad som fattades i köpesumman har
församlingen fått låna från en för ändamålet bildad
lånefond. Inom nio år skall lånet, som är
ränte-fritt, vara återbetalt. Därefter få penningarna
hjälpa någon annan utstation, som saknar egna
lokaler.

Vid köpet har förut nämnde Loh varit en av
medelmännen. Sitt arvode härför skänkte han

församlingen. Icke nog härmed. Han och några
till av stadens ledande män vilja ge det nya
kapellet en minnesgåva. Vilken skillnad nu ocli för
femton år sedan. Av Herren har det skett.

Fråga vi efter orsakerna till denna
glädjande utveckling, så måste vi peka på det varma
böneliv, som under åren blomstrat där. Först
en, Penn; så två, han och hans hustru; så tre,
far, mor och son; och så allt flera lia kväll efter
kväll i femton års tid samlats till bön i
missions-salen.

En annan orsak är den, att de kristna
betrakta verksamheten såsom sin och känna ansvar
för den. »Vår församling, vårt kapell, vår
skola», det är ord man alltid hör vid samtal med
dem. Kanske har det förhållandet, att de tidigt
fingo taga ekonomiska bördor på sig, härtill
bidragit. Först gällde det anskaffandet av
bänkar till lokalen, då de första blevo otillräckliga;
så te och lyse; därefter lokalhyran; så en
goss-skola, vilken likväl får det anslag missionen ger
utstationsskolorna, dollar tre pr månad, och nu
inköp av egna lokaler. Nästa steg torde bli, att
den kallar sin trogne lärare Penn till pastor.
Ett steg, som jag -hoppas ej skall dröja allt för
länge. Han är redan, om ej till namnet så dock
i verkligheten, en herde för sin hjord.

Han och hans hustrus goda vittnesbörd i ord
och gärning är en annan orsak till de gångna
årens glädjande erfarenheter.

En söndag på denna utstation är för
missionären en verklig högtidsstund. Man glömmer
bort, att man är i Kina, och känner sig försatt
till sina kristna vänner i hemlandet. Vore alla
platser i Ivina, där evangelium funnit fäste,
denna lik, då vore en stor del av missionärens
arbete där undangjort. Tyvärr är ej så
förhållandet, varken inom detta eller andra distrikt. Men
Gud är mäktig att föra allt sitt verk dit. Blott
han får. I). R. Wa]llquist.



Just som tidningen lägges i press, ingår den
smärtsamma underrättelsen, att den nyss från
Kongo hemkomne missionären Josef Ekstam den
28 augusti avlidit å Serafimerlasarettet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free