Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. Den 10 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
mer hela laget och alla som följa oss till vägs.
»Mama», upprepar ledaren, »mama», klämma
alla i, så det ekar borta i skogen! Komna ett
stycke säga vi farväl till dem, som stanna kvar
och hoppas på återseende om en månad. Så
skymmes stationen, då vi vika om en
skogsdunge, och så äro vi då på väg mot okända
öden. Snart lämna vi slätten och äro inne i
skogen. Var det varmt där ute på slätten, så blev
det en behaglig omväxling att komma in i
skogen. Här är det svalt. Marken är ej riktigt torr,
så det är svårt att gå. En och annan sätter sig
i en utförsbacke till de övrigas stora munterhet.
Men den »fallne» står upp och sakta slingrar
sig den lilla karavanen fram på den smala
skogsstigen. Det råder halvdunkel där inne i skogen.
Endast här och var släpper det täta lövverket
genom några solstrålar, som lekande fara från
blad till blad på de under storskogen växande
buskarna. Man ville så gärna dröja liär. Det
är som hade man kommit till barndomens
sagovärld med alla dess olika varelser. Men nu får
man ej ägna tiden åt sådana drömmerier. I
fjärran höres ett brus, som närmar sig mer och mer.
Det är MToulou-floden, som här bryter sig väg
genom skogen ner på slätten, bildande forsar och
fall, där den kastar sig utför klipporna. Yi följa
denna flod på södra sidan, men vi kunna ej se
den, ty skogen tillåter ej, att man ser mer än
några tiotal meter åt vardera sidan. Efter dryga
två timmar nådde vi den första byn vi hade att
En grupp församlingsmedlemmar vid Loubetzi
passera. Den består av elva små hus. Till
närmaste by norrut är det omkring tre och en halv
timme. Bärarna ville stanna här för dagen, men
då vi ej gått mer än två timmar, ville jag
fortsätta. Så skedde även. Vägen går över en
mindre slätt under en halv timme, sedan bär det ned
i en djup ravin. Var det svårt att komma ned,
så blev det ej mycket bättre att komma upp. Där
nere buktar sig en liten flod fram mellan de
höga stränderna. Sedan vi klivit i dessa oländiga
raviner en timme, kommo vi till byn Isumbu, en
mycket liten by trots att hövdingen bär namnet
Muti, trädet. Här öppnade sig landet österut.
Ocli då jag ordnat litet med min tjänare, kunde
jag ej motstå frestelsen att gå upp på en liten
kulle för att få en blick utöver landet. Det var
länge sedan jag hade kunnat se mera än några
hundra meter. Här låg nu framför mig den
stora slätten, som skulle ta oss åtta dagar att
komma över. Jag satt där undrande över vad den
skulle giva oss. Då jag hade min cykel med,
gladde jag mig åt att nu på slätten kunna något
använda den. Detta skulle bespara mig många
tröttsamma steg. Huru det blev, skola vi
snart se.
När solen på morgonen gått upp över slätten,
bröto vi upp. Nu bar det ned i en skog. Att
kalla detta för väg vore oegentligt. Stig vore
närmare verkligheten, men även det är för
mycket. Ty det var att krypa under buskar och
lianer. Längst ned i dalen stod vattnet, så att det
gick bärarna under armarna.
Jag hade tagit med en
bärmatta för att använda vid sådana
tillfällen. Och nu kom den väl
till pass. Sakta gick det,’ ty
man måste med fötterna leta
sig fram över stubbar och
bråte, som låg på botten. Men
fram kommo vi och snart voro
vi ute på slätten.. Nu är det
slut på skogen och svalkan.
Inga träd kasta någon skugga.
Endast några buskar här och
var. Långt framför oss se vi
ett högt berg. Det skola vi
passera i morgon. Här och var är
det vatten som måste passeras.
Nu ha vi nått till MToulou-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
