Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 17 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
ETT HISTORISKT MÖTE.
Allmänkyrkliga världskongressen.
I vår huvudstad har hållits en kongress av,
det må sägas, alldeles utomordentligt slag. Från
hart när alla världens kanter hade där
sammankommit högst framstående män, representerande
icke mindre än trettiosju nationer oeh trettioen
olika samfund och kyrkor. Delegaternas antal
i den allmänkyrkliga världskongressen, som
detta stora möte kallades, uppgick till omkring sex
hundra. Därjämte hade ett stort antal utländska
gäster begagnat tillfället att besöka vårt land
och taga del i den stora högtiden.
Redan det förhållandet att ett sådant möte
kunnat komma till stånd är lika utomordentligt
som det för varje kristen och människovän måste
vara glädjande. Själva tillkomsten av mötet bär
vittne om att känslan av samhörighet och
behovet av gemensamt arbete för Guds rike hålla
på att vakna hos kristendomens bekännare, av
vad läroåskådning och kyrkomenighet de annars
må vara. Alltför mycket har detta glömts av
olika anledningar, glömts i stort och smått
under gångna tider. Detta uppvaknande varder
icke mindre glädjande, då man erfar, att de fria
kyrkorna i världen eller frikyrkligheten, om man
så vill, hade ett så stort antal representanter vid
mötet ifråga. Även Sverige har med detta möte
blivit upplyst om, där man icke vetat det förut,
att den fria missionens folk är av en betydande
makt i världen.
Kongressen hade icke sammankommit för att
rådpläga om teologiska, kyrkopolitiska eller-
rituella spörsmål. Dess avsikt var icke heller att
på något sätt beskära de olika samfundens
frihet eller självständighet eller beröva dem något
av deras egenart. Liv och arbete var
konferensens motto, och den hade sammankommit för att
rådslå om vägarna fram till ett bättre tillstånd i
världen. Den hade alltså ett uteslutande
praktiskt syfte.
Det blev därvid under mötet med all kraft
betonat — och något annat väntar man sig icke
av kristna män — att det är endast en sann och
levande kristendom, som här kan komma ifråga,
om det skall ske något, något verkligt och
förblivande för världens omgestaltning till
lyckligare förhållanden. I enlighet härmed ställde man
de många samhälleliga ocli mellanfolkliga
spörsmålen inför kristendomen, eller om man så vill
uttrycka det, ställde kristendomen inför
spörsmålen och var, som det under mötets gång
framgick, angelägen om att de båda måtte finna ocli
förstå varandra, förstå sin inbördes ställning.
En kristendom, som står främmande för vad
som rörer sig i tiden ocli som på den icke utövar
något inflytande, är utan värde, oeh det stora
frågekomplexet rörande ett bättre sakernas
tillstånd i världen skall, allt vett i världen och alla
ansträngningar till trots, aldrig reda ut sig,
därest det icke sker genom Jesu Kristi
evangelium. Det var som om man här riktigt på allvar
ville taga itu med att söka förverkliga, vad man
skulle kunna kalla den kristna staten.
Men vägen fram till ett lyckligare tillstånd i
världen går genom omskapelse av människornas
hjärtan. I sitt tal på rikssalen vid mötets
öppnande yttrade sig också konungen bland annat
sålunda:
Även om det lyckas att åstadkomma goda
lagar och välbetänkta åtgärder, så är därmed icke
målet vunnet. Ty lagar och förordningar bli mer
eller mindre vanmäktiga, så länge de icke i
människornas hjärtan uppbäras av en ärlig vilja ocli
av ett sinnelag, som sätter kärleken och
rättfärdigheten över själviskheten. Det är i
människornas hjärtan, som grunden måste läggas för fred
och ömsesidigt förtroende såväl inom samhället
självt som folken emellan. — Detta kungsord
senterades också upprepade gånger under mötet.
Och det är väl värt att minnas av var och en,
f^rn vill göra världen bättre.
På mötets program hade upptagits några
stora huvudfrågor, såsom kyrkans plikt med
avseende på Guds världsplan, kyrkans ställning till
de ekonomiska och industriella problemen,
kyrkan oeh de internationella förbindelserna,
kyrkan och kristlig fostran och undervisning,
former för fortsatt samarbete mellan
kyrkosamfunden. Under varje huvudtema förekommo flera
specialfrågor, och det torde vara svårt att finna
ett spörsmål av samhällelig och allmänfolklig
karaktär, som icke kom upp till behandling.
Jämte de egentliga förhandlingarna höllos guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
