- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
643

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 17 september 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSIONSFÖRBUNDET.

,563

KRISTUS SÖKER DET FÖRLORADE.

Av D. Emanuelsson.

Kristus har själv sammanfattat sin gärning i
människovärlden med dessa ord: Människosonen
har kommit för att uppsöka och frälsa det som
var förlorat. Luk. 19 :10. Och det som var
förlorat, var människan. Det förlorade var således
ingen värdelös sak utan tvärtom, det dyrbaraste
av allt i Guds skapelser. Gud ville icke låta
människan gå förlorad. Därtill var hennes värde för
stoi’t. Och av allt, som utgått från Gud, hade
människan den största platsen i hans hjärta.
Människans synd blev därför ett lidande för den
himmelske Fadern. Då föremålet för vår kärlek
handlar ovärdigt, upphör väl icke vår kärlek;
men i detsamma blandar sig ett drag av lidande.
Så även här. Då människan hade syndat,
upphörde icke Guds kärlek; men lidandet blev ett
inslag i denna kärlek. Detta uppenbarar syndens
fruktansvärda makt. Det hjärta, som älskar oss
mest, lider smärta, därför att vi syndat, därför
att vi äro förlorade. Så måste Guds kärlek, för
att tala i bild, ut på vandring, den måste ut för
att söka det, som var förlorat. I Människosonen,
i Kristus är denna kärlek ute och söker det
förlorade. Därför finna vi, attt vår Frälsare, då
han gick på vår jord, sökte efter människor.
Inom alla samhällsklasser sökte han. De
nationella hindren gick Människosonen över i sin
sökande kärlek, så att till exempel den samaritiska
kvinnan lika fritt skulle få dricka ur
frälsningens bägare som någonsin juden.

tjänster och sammankomster av mera allmän art.
I Blasieholmskyrkan hölls ett storartat svenskt
möte och ute i Haga ett så kallat friluftsmöte
av stora dimensioner. Att särskilt vid en del
högtidligare tillfällen en lysande prakt med
skrudar och ceremonier skulle komma till synes
var väl att vänta vid detta kyrkofurstarnas möte.
Sådant kan man kritisera, men det får icke
hindra oss att se oeh rätt bedöma mötets ädla syfte
och väsentliga kärna.

Resultatet av detta ovanliga möte, som tillhör
historien, har framtiden att bedöma. Men ingen,
som är något underkunnig om vad kristendom
vill säga och som har något hjärta för världens
nöd, kan annat än glädja sig åt det upphöjda

Innan Kristus kom, hade människan intet
större värde, åtminstone icke inom den kulturs
råmärken, som då behärskade människovärlden.
Man erkände knappast, att människan över
huvud hade en själ, åtminstone icke människan
utanför den egna rasen. Jesus däremot såg i
varje människa en konung, som förlorat sin
krona eller ett värdefullt mynt, förlorat i smutsen.
Högt förkunnade Kristus människans
evighetsvärde igenom ord och liknelser, som sakna
motstycke i världslitteraturen.

Tvenne medel använde Kristus för att nå sitt
mål: han visade på den bestämmelse, som är ett
privilegium endast för människan, ocli på den
kärlek, varmed bon är omfattad av den
himmelske Fadern.

Kristi gärning i vår värld är således att
återföra och ställa till rätta. Innan Kristus blivit
tagen på fullt allvar, skall ingen förbättring
inträda i det sjukdomstillstånd, som nu råder
bland människorna. I dag våndas
människovärlden under all den fruktansvärda nöd, som
synden fört med sig. Det förefaller, som om man
över allt just nu skulle grubbla intensivt över
de många dunkla livsgåtorna. Varför grubbla?
Det endast ökar lidandet och smärtan. Vårt
släktes enda hopp är att se upp till honom, som
kommit för att uppsöka det förlorade. Mitt i all den
kulturens glans, som omgiver vår generation, är
den utan Kristus förlorad.

syftet däri. Den stora kommitté, som mötet
tillsatte för ett fortsatt samarbete, bär ju ock
vittne om att dess tillkomst och anordning icke blott
var en vacker gest. Av hjärtat må man önska
framgång åt dess strävanden, önska såsom
rikspresidenten Hindenburg uttryckte sig i sin
hälsning till mötet, att det hela må bidraga till
mänsklighetens tillfrisknande. »Det finnes
endast ett språk: Jesu kärlek. Det finnes endast en
gärning: Jesu kärlek. För oss in i din kärlek,
Herre, att vi i densamma må verka här i världen
och vid livets afton gå in i din härlighet».! Dessa
vackra ord av den nu hastigt avlidne patriarken
av Alexandria gåvo förvisso uttryck för mötets
syfte och mening. J. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free