Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 17 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
Vid missionär Ekstams
frånfälle.
In memoriam.
Det finnes två världar, som äro vitt skilda från
varandra men som ändå ligga varandra mycket
nära. Den ena, den materiella eller timliga
världen, är utforskad och känd, ehuru mycket finnes
även där, vars innersta väsen människan icke
kan uppfatta eller förklara. Dess fröjd, som så
fort förgår, dess rikedom, som så lätt försvinner,
dess ära, som så snart förbleknar, äro ofta
målet för människans hela strävan. Den andra
världen, den andliga eller eviga, är anad av alla
men i stort sett okänd av alla. Av många
glömmes den avsiktligt bort, tills den kommer över
dem som en tjuv om natten, och då frukta de
den och avsky den; andra leva i den timliga
världen för den andliga och bereda sig för den. Av
dem är den älskad och efterlängtad.
Dessa två världar skiljas på visst sätt av en
hemlighetsfull och dyster flod, dödsfloden. Alla
människor måste över densamma. För många är
den lång, mörk och stormig, medan den för
andra är kort, lugn och ljus. För somliga synes
ingen stjärna i natten, intet avtagande i
stormen och ingen upplyst hamn på andra stranden.
För andra kan väl färden vara lång och stormig,
men löftenas stjärnor lysa genom nattens
mörker, den store Mästarens röst höres över
stormens och böljornas dån och på andra stranden
tindra de eviga ljusen från frälsningens och
fridens hamn.–-
En av mina arbetskamrater i Kongo, Josef
Ekstam, har nyligen gjort resan över dödens
flod. För oss alla, som känt den livlige och
kraftige mannen, kom underrättelsen om hans
sjukdom och hastiga uppbrott som en fullständig
överraskning. Men då det nu skett, att han
lämnat arbetsfältet härnere och kamratkretsen,
ville jag säga några ord om den värderade
kamraten.
Jag har känt Ekstam sedan han för 25 år se^
dan började på Missionsskolan, och har haft
tillfälle att se spåren på lians väg och resultatet
av hans arbete i Kongo sedan 21 år, d. v. s.
delvis, ty det är klart, att det slutliga resultatet av
ett sådant kärleksarbete, som förgrenar sig från
individ till individ genom kommande
generationer, visar sig i sin fulländning först på
evighetens stora dag.
Ekstam var av en glad natur, upplagd för ett
muntert och oskyldigt skämt. Han hade en ljus
syn på livet och var en god kamrat, ärlig och
trofast till sitt väsen. Han gick den väg han
ansåg vara rätt. Han var till glädje, nytta och
välsignelse, där han gick sin väg fram. Det
uppdrag, han fått av Herren och missionens
vänner, tog han på allvar. Han vandrade inför
Herrens ansikte och skötte sin kallelse med
trohet.
Sin livsgärning såsom missionär har han lagt
ned vid Kingoyi station. Där liar han
efterlämnat spår, som aldrig rinna igen och aldrig nötas
ut. Han var praktiskt anlagd och skötte
missionens egendom vid Kingoyi mönstergillt, men
sin mesta tid använde han i det direkta
missionsarbetet. Mer än de flesta av oss hade han fattat
betydelsen av missionärens arbete bland folket
ute i byarna. Därför sökte han så långt som
möjligt de praktiska arbetena vid stationen med
infödda krafter, så att han fick tid för
byverk-samheten, som är en av de viktigaste
verksamhetsgrenarna.
Han predikade korsets evangelium och
syndens dom på sina resor, slog sig ned bland
infödingarna utanför deras hyddor, samtalade med
dem och intresserade sig för deras arbeten,
bekymmer och lidanden. Han höll noga uppsikt
över evangelisternas arbete och uppförande
bland folket och tog kännedom därom på ort och
ställe. Han var en duglig föreståndare och
ledare för den församling, han fått sig anförtrodd.
Den räknade vid årsskiftet 2,432 medlemmar och
är käncl för stadga och andlig livaktighet.
Ekstam var frisk och stark och såg ut som
hälsan själv. Men i Kongo är det så mycket, som
lurar, särskilt på europeen och som oanat kan
intränga i kroppens viktigaste organ och
förrädiskt medföra döden. För över ett år sedan
började han förstå, att hans arbetsdag härnere led
mot aftonen och att den eviga världen kom
honom nära. För denna hade han levat, dit
längtade hans ande och dit hade hans dotter Margit
nyligen flyttat.
I juni förlidet år hade han en dröm. Jag
berättar den här, såsom han berättade den för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
