Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. Den 24 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
stad, Port Sudan, upp ur den brännande
ökensanden. En god hamn finnes där. Annars intet
inbjudande. Men här är en av de många viktiga
hamnarna för handeln med det inre av Afrika.
Därifrån går järnväg till den betydelsefulla och
från general Gordons dagar så händelserika
staden Khartum. Sedan fortsätter biltrafik långt
in i landet. Hela dagen till långt in på natten
voro flera elektriska lyftkranar i livlig
verksamhet för att medels nötter, varav knappar skulle
tillverkas i Europa, söka fylla återstoden av
fartygets lastrum. Det lyckades dock icke. Man
kan knappast göra sig en föreställning om, vad
ett sådant fartyg kan lasta.
Den stora och livliga handels-, sjöfarts- och
industristaden Rotterdam vore också värd några
penndrag, men jag måste avstå därifrån. Likaså
Hamburg. Men vad jag ej med tystnad å
sistnämnda plats kan gå förbi är den svenska
sjömanspastorn Hj. Haags och vaktmästare
Lund-quists vänlighet och hjälpsamhet mot oss.
Pastor Haag var bortrest, men han hade ombesörjt,
att vaktmästare Lundquist mötte oss, tog hand
om både oss och vårt bagage och offrade mycken
tid och kraft för oss.
Den 27 april landade vi i Malmö och
välkomnades varmt av vår son och många vänner. Ehuru
resan varit så god, kändes det gott att den nu
låg bakom och att vi åter voro inom vårt
härliga lands gränser. Överallt hälsades vi
välkomna av landets härliga prakt, och ännu varmare
hälsades vi välkomna av vänner i söder och norr.
Det är skönt att ha ett fosterland men ännu
skönare att ha vänner där och varma
missionsvänner, som ej blott nu mötte oss med vänlighet på
allt sätt utan som följt oss under hela vår tid i
Kina med intresse och förböner. Ett varmt tack
för allt! B. E. Rydén.
— Julklappar till missionsfälten pr kontant
böra för Kina- och Ost-Turkestan-fälten vara
insända till expeditionen före den 1 oktober för
att hinna gå med nästa lönekvartal. För
kongofältet böra de vara insända före den 1 november.
Samtidigt bedja vi få göra underhållare av
evangelister etc. uppmärksamma på att
missionärerna på de resp. stationerna i Kongo må få
använda gåvorna på lämpligaste sätt, ev, till
julfest. Därför ville vi föreslå att julgåvorna
insändas till sådan julfest på de stationer, där
resp. skyddslingar höra hemma.
För söndagen.
Luk. 7: 11—17.
I evangelierna berättas om tre särskilda
tillfällen, då Jesus uppväckte döda: Jairi dotter,
som nyss avlidit och som ännu var kvar i
hemmet; änkans son i Nain, vars stoft just fördes
till graven; Lasarus som legat i sin grav i fyra
dygn.
Vid varje av dessa tillfällen framträder
Frälsarens hjärtliga deltagande med alla dem, som
sörja över förlusten av sina kära. Han deltager
i föräldrars sorg över ett älskat barn, som döden
ryckt ifrån dem, i den ensamma änkans sorg
vid förlusten av ende sonen, som var hennes
sista jordiska stöd, i syskons sorg, då en älskad
broder tagits bort. Därav må nu var och en,
som lever i skuggan av någon sådan sorg, taga
tröst till sig. Och för den som med Jesus delar
sin sorg i livet, skall det till sist alltid bliva väl.
Men ännu mera och härligare är oss sagt med
dessa uppväckelser från de döda. De giva oss
den största tröst, i det att de bevisa Jesu makt
och herravälde över döden. Och det är, som om
dessa berättelser äro nedskrivna som en pant på
vår förlossning eller för att giva oss en
föreställning om vad som skall äga rum den stora
dag, då Jesus ur gravarna skall uppväcka sina
heliga.
Visserligen var det blott till livet i
timlighe-ten, som dessa döda återgåvos, och fingo de
sålunda dö en andra gång från jordelivet. Men
den makt, som Jesus med deras uppväckande
visar sig äga, är densamma här och icke mindre
verklig. Och huru borde icke hela världen för
övrigt förstå, att han, som ägde denna
gudomliga makt att uppväcka de döda, också själv
skulle kunna uppstå ur sin grav.
Det ligger därför en hel värld av tröst i Jesu
ord till den sörjande änkan: Gråt icke! Över
alla döda, som Jesus uppväcker, är han och han
allena Herre. Ingen annan, icke ens deras
närmaste i livet hava då någon rätt till dem. Men
Jesus liar icke blott makt utan även ett hjärtligt
deltagande. Han återgav här den uppväckte
sonen åt hans moder. Och vi kunna tänka oss
hennes glädje, då hon med sin son återvände till
hemmet. Men vad skall det icke bliva en dag,
då Herren ur gravarna skall uppväcka sina
heliga ocli giva dem åter, evigt åter åt varandra!
Då förenas hjärtan och helas allt som brustit.
»Då äro torkade alla tårar. Då äro helade alla
sår.»
Så må då alla Jesu vänner, som här sörja över
förlusten av sina kära, till sin stora tröst taga
vara på den ljusglimt, som även i dagens
evangelium strålar emot oss från den andra, den
tillkommande världen. Vi skola då icke sörja såsom
de, vilka icke hava något hopp. J. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
