Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Den 1 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
MISSIONSFÖRBUNDET.
G UD S VÄ G T ILL FOL KEN.
Missionen en hälla till välsignelse.
Av A. Valder.
Missionen betraktas av många som en
offergärning. Ingen mission utan offer, säger man. Det
ligger en stor sanning i ett sådant påstående, ty
all mission kräver offer och försakelse. Kristi
hela liv var en offergärning, ett helt utgivande
för att vinna ett stort mål. Och
missionshistorien visar oss en fortlöpande kedja av
offergärningar, inför vilka vi känna oss små och
obetydliga-
Vi beundra dessa män och kvinnor, som under
otaliga faror och stora svårigheter banade
väg för evangelium till folken. Deras uppgift
var icke lätt, och deras väg var ofta
törnbe-strödd. Myndigheterna lade alla möjliga hinder
i deras väg, och människorna voro fientliga,
emedan de trodde, att den nya religionens
budbärare kommo för att bedraga dem ’och föra dem i’
■olycka.
Att de icke kunde fatta, att missionärerna voro
godhjärtade och kärleksfulla män, som sökte
folkets bästa, bör icke förvåna oss. Främlingar
bliva ofta missförstådda, även om de komma i de
bästa avsikter. Och de misstänkliggjordes
ännu mer, då de började predika en för dem
främmande lära. Även om de icke direkt angrepo
deras gudar, var deras förkunnelse sådan, att
den måste väcka misstankar. Den nye guden,
som de predikade, ville nautrligtvis undantränga
de andra. Men ett sådant undanträngande
kunde icke ske utan strid. De gamla gudarna skulle
vredgas och hemsöka människorna, och att
utsätta sig för deras vrede ville man icke. Och även
om det var sant, att den nya guden var
mäktigare än andra, var han dock icke mäktig att
hindra de gamla gudarna att hemsöka dem, som
avföllo.
Under alla förhållanden behövs det tid, innan
infödingarna lära känna de män, som kommit till
dem. De måste först övertyga sig om, att de icke
hava några fientliga avsikter. Missionärerna
följas därför med den största vaksamhet. Man
lyssnar noga till deras ord ocli iakttager alla deras
rörelser ocli förehavanden. Och allt detta göres
i den vällovliga avsikten att skydda sig för den
nya religionens bekännare och för att kunna
hindra dem i deras förehavanden.
Givetvis äro den gamla religionens väktare
mest intresserade att förhindra den nya
religionen att vinna insteg bland folket. Det är icke
alltid det egna intresset, som här spelar
huvudrollen, utan omtanken om folkets bästa och
gudarnas ära är för dem en levande verklighet, som
de på grund av sin kallelse och uppgift måste
räkna med. Avgudaprästen tror, att hans gudar
äro mäktiga, och han har icke ett ögonblick
tvivlat på deraS makt. I hans ögon lia de utfört
mäktiga ting. Han tror också, att han med dessa
gudars hjälp skall kunna böta de sjuka. Och han
hjälper icke de sjuka bara för att förtjäna
pengar, utan mången gång drives ban av verklig
människokärlek.’ Att avgudaprästen söker att
försvara sin makt och förhindra, att hans
anseende sjunker är helt naturligt. Varje person,
som ser sig hotad på något sätt, söker att skydda
sig. Och han tror, att han utför en stor gärning,
då han strider för det, som varit hans och hans
faders dyrbaraste egendom. Att han kämpar för
lögn och villfarelse skulle aldrig falla honom in,
då han är fullt övertygad om att han har
sanningen och rätten på sin sida. I sin kamp kan
han vara hänsynslös, vilket förklaras därav att
han tror, att man söker röva från dem det heliga,
kring vilket man måste slå vakt.
På upplysningens och övertygelsens väg måste
all verklig mission ske, och endast på detta sätt
kunna varaktiga resultat vinnas. Men människor
i allmänhet låta icke så lätt övertyga sig. Det
tager därför tid, innan missionen kan få någon
vidare utbredning på ett nyupptaget
missionsfält. Men så småningom vinner evangelium
framgång. Människorna inse, att den nya läran kan
skänka dem ro och tröst. Den löser dem från
hedendomens band och bojor, bortjagar deras
fruktan för demoner, lär dem at visa barmhärtighet
mot de svaga och lidande och visar dem vägen ur
mörker och villfarelser.
Missionen på sin väg bland folken har ständigt
varit en källa till välsignelse. Om man utan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
