Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Den 22 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
MISSIONSFÖRBUNDET.
GUD VERKAR.
Fil. 2: 13.
Av A. L: son Thomas.
Det är om den underbara frälsningen i
Kristus Jesus, som aposteln Paulus liar talat. När
han var hos dessa kristna, voro de »alltid lydiga»,
oeh han väntade, att de nu i lians frånvaro skulle
mycket mer arbeta med fruktan och bävan på
sin frälsning. Gud verkade i dessa vakande,
bedjande och självuppgivande troende sin fulla
frälsning, även sedan hans tjänare rest ifrån
dem.
Detta liöga och härliga mål, som aposteln satt
upp för dem — frälsningen i Kristus Jesus —
skulle de säkert nå med den av Gud beredda
hjälpen, som han giver dagligen för sin nåds och
kärleks skull.
Sammanhanget säger oss, att det ej blott var
fråga om att mottaga syndernas förlåtelse och
sålunda liöra till de benådades skara utan även
tillväxa till helgelse — avskiljande — för Herren
i allt. De skulle ej låta sig hindras genom att
blott tänka på sina svagheter att göra och att
vilja det, som hör till denna frälsning. I stället
skulle de ständigt veta och komma ihåg: Gud
verkar både vilja och gärning. I den
förvissningen skulle de se uppåt och ej nedåt, framåt
och ej tillbaka.
Om vi valt Guds ord som rättesnöre för vårt
liv och vår vandel, skola även vi få erfara, huru
Gud verkar. Det gamla livet omskapas. Tankar
och gärningar få en annan, mycket härligare
riktning än förr, när synden och det själviska jaget
härskade. Viljan, som förr var så svävande,
obestämd, blir av Gud helgad och stadfäst.
Det är genom den Helige Ande, som Gud
sålunda verkar nu. Han giver kraft till att vilja
och att göra. Och oket är ljuvligt, och bördan
är lätt. Gud vare lov! Men all strävan i
egenrättfärdighetens tecken, med »bud på bud, litet
här och litet där», blir ett tungt och
glädjefat-tigt liv, och det kan lika litet som en människas
likgiltighet i andliga ting bestå inför Gud. Från
kraft till kraft vill Herren leda dig, du som stått
och står inför dessa viktiga spörsmål och som
sagt ditt ja till Herren Jesus. Huru
uppfriskande är det ej att möta dessa av Herren välsignade,
som i sina olika uppgifter ha ständig förbindelse
med Herren Gud ocli hans krafts verkan! Där
är förnyelse, och livets toner höras. Pris ske
Herrens namn! Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras och
turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
Fikonträdets frukter begynna att mogna,
vinträden stå redan i blom, de utsända sin doft.
Iiöga v. 2:12,13. O, låt oss vara möjliga och
mottagliga för Guds Andes kraft och verkan!
Paulus’ liv är ett mäktigt vittnesbörd om, huru
Gud kan förvandla en människa som ställer sig
helt till hans förfogande, och han vittnar flera
gånger om, huru Gud verkade i honom till
förnyelse och kraft.
Det må ha sin stora betydelse, att vi i vårt
kristliga liv påverkats och ännu påverkas av
framstående andans män, men stå vi under
verklig utveckling, skola vi mer ocli mer se vårt stora
behov av Guds direkta inflytande genom ordet
och Anden. Varje änsvarsfylld lärare har också
tagit som sin uppgift att hänvisa alla till
Kristus oeh hans krafts verkan.
Vi äro också helt beroende av att Gud verkar
i våra möten och i allt vårt arbete för honom.
Egna tankar, själviskhet och religiös slentrianism
hindra Gud. Men huru svagt är icke allt det
man själv ställer till med! Det är främmande
eld på altaret, stjärnor som slockna i natten.
Må du, käre läsare, pröva dig själv inför
Herren, så att du icke liör till dem, som — fast du
ej menat det — »strider mot Gud själv» Apg.
5:39. Men när Gud fått lossa alla band, vilken
välsignelse medför det icke till våra möten och
till den andliga gemensamheten. Det går en våg
av bönens och tacksägelsens ande fram. Det är
smörjelse från Gud i både tal och sång. Den
första kärlekens eld brinner på hjärtats altare.
Grenen i vinträdet mödar sig inte och far hit
för att få solsken och dit för att få regn. Nej,
han vilar i förening med vinträdet och i den
rätta tiden bär han på rätta sättet sin rätta
frukt. Låtom oss förbliva i Herren Jesus!
J. Hudson Taylor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
