Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Den 22 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161 MISSIONSFÖRBUNDET.
INFÖR BÖNE- OCH OFFERVECKAN.
Av Joh. Sköld.
Då vi stå inför vår böne- och offervecka 25—
31 oktober, kan det vara både gott och
nödvändigt att erinra sig, hur det ekonomiska läget är
i fråga om Svenska Missions-Förbundet och dess
ständigt växande verksamhet. Jag anför då
först några rader ur vår sist utgivna
årsberättelse för arbetsåret 1924. De tala ett kraftigt
språk och innehålla en djupt gripande maning.
Förvisso är det tiotusentals personer bland vårt
kära missionsfolk, som inte hava en aning om„vad
som står i vår årsberättelse. Och det är stor
skada, ty årsberättelsen är en god uppslagsbok, då
det gäller vår såväl inre som yttre mission.
Det jag syftar på lyder sålunda: »Svenska
Missions-Förbundets inkomster ha under året
uppgått till 1,473,319:89 kronor och utgifterna
0111,650,691:40 kronor. Utgifterna ha alltså
överstigit inkomsterna med kronor 177,371:51.
På grund härav ha föregående års reservbelopp
hårt anlitats — ett förhållande, som bör mana
missionsfolket till ständigt nya offer, så framt
vi icke skola nödgas inskränka verksamheten.»
Vidare heter det: »Skall Svenska
Missions-För-bundet behöva indraga eller nedlägga någon av
de stora missionsuppgifter, det åtagit sig, eller
skola vi i Guds namn våga fortsätta arbetet
under hopp om att de summor, som fordras för
missionens bedrivande i vanlig omfattning,
skola inkomma? Vi prisa och tacka Gud för hans
hjälp hittills och se med tillförsikt upp till
honom för den tid, som kommer.»
I mitt stilla sinne gick jag och tänkte, att
offersöndagen den 12 juli i år skulle inbringa
100,000 kronor för våra stora behov. Nu ha vi
fått reda på att den gav 66,214:09. Visserligen är
det mer än 1924 — 13,452:90 kr. mera. Det må vi
glädjas över och tacka Gud för. Men vi få icke
blunda för den verkligheten, att inkomsterna
icke betäeka utgifterna. Under augusti månad
1924 voro våra inkomster 44,307:38. Men för
samma månad 1925 blott 40,306:80. Och man
hade ju beräknat att få mera detta år under alla
månader, då man tar alla faktorer med i
beräkningen. Vid styrelsens sista sammanträde i
Kalmar, dä de ekonomiska förhållandena
framlades, sades det, »att alla reserver i kontanter vo-
ro slut, varför den ekonomiska ställningen
manar till försiktighet».
Tänka vi nu grundligt på allt detta, förstå vi,
att det ekonomiska läget är ganska allvarligt för
oss. Jag vet inte, hur det kommer sig. Men en
del missionsvänner hålla före, att Svenska
Missions-Förbundet har så mycket pengar att röra
sig med, att för det sällskapet är det ingen nöd.
Ja, de finnas, som till och med tro, att vi ha
mera pengar än vi behöva, och så anse de sig
böra sända sina medel till andra, som de
förmoda äro i större behov än vi. Och då ha vi ju i
flera år haft stor balans i vår kassa. Visst önska
vi, att andra skola ha framgång i sitt arbete. Vi
glädjas över Guds verk, inom vilken grupp det
än utvecklar sig. Men först av allt, kära
vänner och medarbetare, måste vi sköta om de
åkertegar, som Gud av sin blotta barmhärtighet och
nåd givit oss att bearbeta och vårda. Sådant är
Gud behagligt. Det veta vi alla. Vi ha skaror
av arbetare i hem- ocli hednaland, som blicka till
oss för sitt bistånd och arbetets normala
framgång och vidare utveckling. Och om I vissten,
liur små löner som över huvud taget våra
arbetare ha jämfört med de större
missionssällskapens, skullen I med ännu större glädje frambära
edra offergåvor. Detta om löneförhållandena
gäller såväl de infödda medarbetarna som
missionärerna. Alla Svenska Missions-Förbundets
medlemmar och vänner böra sluta sig tätt kring
våra arbetare och väl vårda de växande tegar
och den vitnande skörd, som Gud anförtrott åt
oss. Det är endast på det sättet, som vi kunna
få våra behov fyllda och blicka hoppfullt framåt
för kommande dagar. Om Svenska
Missions-Förbundets alla 1,568 församlingar och 113,229
medlemmar samt för övrigt alla våra vänner
vid den förestående böne- och offerveckan ville
giva oss en kraftig handräckning, skulle vi få
se något underbart ske, som skulle väcka
förvåning bland oss, storligen fröjda missionens
Herre och glädja alla himmelens änglaskaror.
Här må icke förtigas, att på de anslag, som
vår kinamission begärt för 1925, har Styrelsen
nödgats pruta nèd 10 procent. Att sådant är
sorgligt och verkar nedstämmande är klart.’ Me!h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
