Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Den 22 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165 MISSIONSFÖRBUNDET.
Bilder från Ost-Turkestanmissionärernas sommarhem i Bostan-Terek.
TURKESTANMISSIONÄRENS SOMMARFERIER.
Av missionär Georg Roberntz.
Somarhettan är kommen, och på
missionsstationen går missionären pustande och svettig,
medan hans längtan och tankar gå till bergen, vid
vilkas fot han vet sig finna något av den
sommarens fägring och svalka, som han lärt sig älska i
fosterbygden. Snart är dagen inne, då han i
sällskap med någon eller några kamrater ställer
sin färd mot sin viloplats bland bergen. Ingen
må tro, att han då endast har att köpa sig en
biljett och passa på tiden för tågets avgång för
att sedan i en bekväm kupé läsa en berättelse
eller något annat i en bok, medan tåget förer
honom till bestämmelseorten. Ej heller får han
beställa en bil för sig själv och sitt resgods och
dymedelst detta kulturens bekväma
fortskaffningsmedel med snälltågsfart föras mot sitt mål.
Nej, han har att välja mellan att rida, åka i en
fjäderlös kärra eller att gå. Och då han icke
gärna i värmen väljer det sistnämnda, återstår
honom att välja mellan att rida eller att åka
kärra.
Allt vad han under
sin vilotid i bergen
behöver, måste han
frakta med sig. Med
undantag för kött och mjölk
måste alla matvaror
medtagas, och han får
icke glömma att räkna
med att aptiten oftast
blir större där än nere
i den heta stadsluften.
Det är icke litet att be- - Då vi återvände till vårt arbete.
styra, innan han är färdig för start. Äntligen är
allt färdigt, och han själv placerar sig på
hästryggen, om han älskar att rida, om icke så i en
kärra, vars specialité är att den skakar bra, och
detta ju mera man närmar sig bergen. En
kullerbytta med kärra, häst och allt hör icke alls till
ovanligheten, men likväl slutar vanligen resan
väl. Efter ett par dagars färd skymtas de gröna
gräsmattorna, hörs porlet från de klara
bergbäckarna och i fjärran glimma och lysa de
snö-och isbeklädda bergstopparne, vid vilkas fot
granen växer. Missionären är framme.
Men var är det ståtliga och wackra
vilohemmet, omgivet av en vacker trädgård, och var
föreståndaren eller föreståndarinnan, färdig att
välkomna gästerna? Allt detta utebliver. I
stället mötes kanske missionären av ordet
»bolmaj-dur» (det duger icke), utslungat av någon
uppretad kirghiz, på grund av att missionärens
kärra delvis tagit sin väg över hans sädesfält,
emedan han ej lämnat tillräckligt bred väg.
Sedan missionären lovat
att ersätta honom för
den skada han lidit,
blidkas han åtskilligt,
så att missionären kan
fortsätta sin väg.
Äntligen framme vid de
mot sitt fall lutande
lerkåkarna, där han
skall tillbringa sin
frimånad, kan det hända,
om han ej har tält med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
