Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. Den 29 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
MISSIONSFÖRBUNDET.
templet upptaget av avgudar.» -— »Ingenting
annat», återtog mandarinen, »tag avgudarna oeli
kasta ut dem!» — Förskräckt svarade den
kristne: »Men då kommer folket att riva oss i
stycken i stället för att komma till konferensen». —
»Det tror jag ej», sade mandarinen. »Förr
tillbådo vi dem, ty vi förstodo ej bättre. Gör ni,
som jag sagt. Jag tager hela ansvaret på mig.»
Några dagar därefter blev templet rengjort från
alla avgudar, och sedan under konferensen, då
skaror av människor voro samlade inne i
templet, och på gården utanför, skrevos många nya
namn i himmelen.
Men å andra sidan märkes, att de hedniska
religionerna genomgått en förnyelse.
Konfucia-nismen, som under kejsardömets dagar var
statsreligion, har kämpat för att återfå sin forna
maktställning. Föreningar ha bildats, oeh man
arbetar för att bibehålla templen och att
frambära offer av djur vår oeh höst. Mycket
märkbar är väckelsen inom buddhismen, särskilt på
det litterära området. Avgudatemplen repareras,
välgörenhetsanstalter upprättas, och man
arbetar för allmän bildning och upplysning.
Under dessa märkliga förhållanden har
missionen haft en särdeles gynnsam tid. Doktor
Eddys ord, att det i politiskt hänseende aldrig
varit så mörkt i Kina oeh i religiöst hänseende
aldrig så ljust som nu, passa in på
förhållandena under denna tidsperiod.
Dörrarna för evangelium hava blivit öppnade.
På flera platser, som under förra århundradet
voro tillbommade för missionen, bedriver
Svenska Missions-Förbundet nu en kraftig och
framgångsrik verksamhet. Missionen har under det
gångna kvartseklet haft många och rika
tillfällen att förkunna evangelium om Kristus. Det har
varit en missionstid utan motstycke i den
protestantiska missionens historia i Kina. Därom
yttrade doktor Cheng Ching-yu. följande
beaktans-värda ord under konferens i Shanghai i
december 1919: »Yi uppfordras i dag, vi som tro på
Herren att taga del i den stora uppgiften att
leda människorna till Kristus och att med själ
och hjärta upphöja honom till konung i
människornas hjärtan. Nu äro både landet och
folkets hjärtan öppna för det glada budskapet, som
kristna sändebud vilja bringa dem. — Att
försumma en sådan kallelse är synd och att un-
dandraga sig ett så stort ansvar är opatriotiskt.
— Jag är övertygad om att detta är tidernas
tider och att detta är Herrens dag. Tillfällenas
dörrar äro tydligen markerade med ordet:
Öppna. —• Yi kunna icke sluta våra ögon för det
förhållandet, att den kristna kyrkan i dag
möter ett ojämförligt tillfälle sådant som aldrig
tillförene. Helt visst kunde tiden icke jämföras,
då hamnarna öppnades för utländsk
affärsförbindelse ej heller då republiken bildades. Det
är vår plikt att gripa dessa ovanliga tillfällen,
vilka, stora som de äro, torde bliva av kort
varaktighet.»
Under denna period hava kineserna från olika
platser kommit till missionärerna med bön om
hjälp såsom fordom en macedonisk man visade
sig i en syn för Paulus oeh bad honom och sade:
»Far hit över och hjälp oss.» Deras bön har då
varit: »Sänd en lärare, som kan undervisa oss i
Herrens ord» eller »Kom till oss och öppna en
missionsstation eller kristlig skola.» På några
platser ha de varit så ivriga med sin vädjan om
att få missionsverksamhet påbörjad inom deras
samhälle, att lokala folkrörelser uppstått i
riktning till kristendomen. Jag minnes så livligt en
sådan där händelse. En man ifrån en trakt, där
folket sjunkit mer än vanligt djupt i synd och
last, hade upprepade gånger bett oss om att få
lärare sänd till dem. Han agiterade kraftigt för
saken och vann många, som tillsammans med
honom ivrade för att missionen skulle öppna
utstation i deras samhälle. Under en
utstations-resa en tid senare fick jag en inbjudan att
komma till platsen. I sällskap med några
medarbetare begav jag mig dit, och då vi kommo nära
byn, fingo vi se en skara människor, som stodo
där pä gravkullarna och spanade efter oss. De
hade klätt sig i högtidskläder och gått ut med
flaggor och standar för att hjärtligt välkomna
några Herrens vittnen och så bevekande som
möjligt framställa samma bön: Sänd oss en
lärare ! Icke vågade man vänta, att
bevekelsegrun-den var ren och osjälvisk men dörrarna hade
öppnats för evangelium. Yi gingo i Herrens
namn igenom de öppnade dörrarna och endast
omkring två år senare fanns där på platsen en
hedning-kristen församling på omkring 30
medlemmar. Det visar sig även här, att vårt arbete
icke är fåfängt i Herren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
