Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. Den 29 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742
MISSIONSFÖRBUNDET
Simona Mbiola.
Gossen som det blev något av.
Av Signe Walder.
När jag första gången reste ut till Kongo,
sade ett par vänner vid avskedet: »När ni nu
komma ut till Kongo, så sök reda på en gosse, som
det kan bli något av och uppfostra honom till en
duglig medarbetare. Yi skola underhålla
honom. >
Så fort vi kommit litet i ordning, började jag
med en nykomlings hela entusiasm att söka
efter pojken, som det kunde bli något av. Alla
eleverna i gosskolan hade underhållare. Det
gällde alltså att söka på annat håll. Inom kort
fick jag följa min man ut på en längre byresa.
Nu gällde det att ha ögonen öppna och finna
pojken i fråga.
Så kommo vi till en stor by vid namn Yalala,
där vi hade en blomstrande skola. Vid vårt
besök där mönstrade jag noga eleverna, för att
finna den jag sökte, och mycket riktigt, där var
han bestämt. Jag fäste mig vid en gosse, som
likt Saul var huvudet högre än de andra,
vacker, kvick med livliga, spelande ögon. Den
pojken kunde det bestämt bli något av, den
önskade jag få med hem till stationen. Men när jag
yppade mina tankar för den infödde läraren,
sade han till min stora förvåning: »Nej, den
pojken ska’ ni inte ta, ty han har just inte mer än
sitt vackra utseende att skryta av. Han är
både dum och olydig och besöker skolan
oregelbundet. Vänta till i morgon, så skall jag från min
andra skola taga hit en gosse, som det verkligen
kan bli något av.» Jag kände mig missräknad
över att ej få ta med gossen i fråga, men det
gällde att vänta och se på den andre. O, huru
missräknad blev jag ej, när läraren nästa dag
förde med sig en lång, gänglig, nästan naken
10—12 års pojke, som var så blyg att han
varken vågade tala eller titta på oss. Var det
möjligt, att det kunde bli något av honom? Min
:man, som såg min missräkning, gjorde slag i
saken och sade: »Människan ser efter det för
ögonen är, därför tilltalar den här pojken dig inte,
;men då hans lärare berömmer honom så mycket,
taga vi honom med till stationsskolan.»
Min första uppgift blev nu att sy en skjorta
och ett skynke åt Mbiola, så hette han, så att han
skulle se snygg ut i skolan, men han vågade
knappt sätta på sig de nya kläderna. Han såg
ut som den personifierade rädslan.
Det dröjde dock inte många dagar, förrän
han blev »varm i kläderna» och började visa, vad
han dugde till. Vid examen var han den bäste
i sin klass och fick till belöning en helbibel. Den
blev hans största skatt, ty han hade lämnat sig
åt Gud och ville vandra på hans vägar. Vi
förstodo mer och mer, att det skulle bli något av
Mbiola. Efter fyraårig kurs vid stationsskolan
slutade han med de högsta betyg. Till den
blivande kursen för hjälplärare var han
naturligtvis självskriven. Då han en tid med nit och
trohet undervisat i en byskola, sändes han till
seminariet för att få vidare utbildning.
Också där utmärkte han sig och blev en av de
främsta. I sin egen by, där han en tid verkade
som lärare, såg folket upp till honom som till en
fader i trots av hans ungdom. Hans lugn,
fasthet och enkelhet gjorde honom omtyckt av alla
Då vi reste hem på våren 1922 och de vita
arbetskrafterna ej räckte till, anförtroddes Mbiola
det krävande uppdraget att vara chef för
stationsskolan vid Kingoyi. Detta uppdrag skötte
han som en hel karl. När han haft sin första
examen, skrev en av kamraterna till oss: »Ni,
som uppfostrat Mbiola lia all anledning att
känna er både glada och stolta över honom. Han är
en utmärkt lärare. Vid examen skötte han sig
så bra, att en vit knappt kunnat göra det bättre.»
Nu omtala kamraterna att han skall lämna sin
plats i skolan och bliva distriktsföreståndare i
Sundi Lutete. Längre kan han väl knappast
avancera. På sin nya plats får han nog
utkämpa mången hård dust både mot hedendom och
katolicism, men vi skola bedja för honom, att
han får bli till rik välsignelse för många.
Genom Guds nåd och evangelii frälsande kraft
blev denne okunnige hednagosse en god lärare för
sitt eget folk. Kongo har gott om sådana
»gömda. pärlor». Må vi hjälpas åt med förbön, offer
och intresse att söka upp dem, så att de må nå
sin bestämmelse och en gång stråla i Mästarens
segerkrona. Därav skola vi själva endast skörda
välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
