Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Den 5 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
MISSIONSFÖRBUNDET.
Arbrå. || Arbrå missionsförening har fått
välkomna sin nye predikant och
församlingsföreståndare, pastor Emil Andersson från Krylbo.
Församlingen har sedan den 1 april, då pastor
Svedlund flyttade, varit utan ordinarie
predikant.
Invigningen inleddes av vikarierande pastorn
Erik Jakobsson, varpå distriktsföreståndare O.
Lidén höll ett lärorikt tal, riktande sig till
såväl församling som pastor. Under händers
på-läggning avskildes sedan pastor Emil Andersson
för sitt kall. Därefter höll denne sin
inträdespredikan över Matt. 18:1—10, kraftigt
betonande vikten av att äga barnasinne och ödmjukhet
inför Gud.
Välkomstfest hölls för pastorsfamiljen. Tal
höllos av distriktsförest. O. Lidén, E. Jakobsson,
Joh. Persson, P. Löfgren, Jonas Pettersson och
A. Danielsson. Sångkören bidrog förtjänstfullt
med mycken sång. Allt, som förekom, vittnade
om glädje och tacksamhet. Sist tackade pastor
Andersson för det hjärtliga mottagandet.
Gösslunda. || Gösslunda missionsförsamling har
firat trettioårsfest med anledning av att trettio
år förflutit, sedan missionshuset invigdes. Både
på för- och eftermiddagen talade
distriktsföreståndaren Carl Mouchard, pastor K. J. Wester,
dir. Aug. Hemberg och Klas Wennberg. Wester
och Hemberg hade båda predikat vid
invigningen, och Mouchard lämnade sig den dagen åt
Gud, varför dagen för honom hade en alldeles
särskild betydelse. Sammankomsterna under
jubileet voro talrikt besökta, och en sällspord
andekraft förnams. Goda kollekter för församlingens
skolgossar i Kongo upptogos.
Ur den föredragna trettioårsberättelsen
framgick, att den första av lekman ledda
sammankomsten i Gösslunda hölls 1869 av dåvarande
studeranden, sedermera komministern oeh
slutligen majoren i frälsningsarmen, W. Mårdberg.
Så började efterhand en och annan tillfällig
predikant besöka platsen, och egendomarna
Finneboden oeh St. Erstorp blevo centralpunkter
för verksamheten. Själar kommo till tro på
Herren, och skaran av dem som trodde, förökades
så småningom.
Församlingen bildades 1893, och vid den tiden
upptogs också söndagsskolarbetet. 1895 byggdes
missionshuset, vilket färdigt kostade omkring
3,000 kronor. Det har sedermera restaurerats
och tillbyggts, varför församlingen har en
lämplig samlingslokal. Ungdomsföreningen bildades
1904 och juniorföreningen 1923.
Vile nu Guds välsignelse över detta hus och
den verksamhet till själars frälsning och Guds
folks uppbyggelse, som där bedrives!
K. TF—g.
"Missionens pilgrimsort".
Från skomakare till missionsledare.
Några veckor har jag nu vistats i Leicester i
England, och därifrån har jag gjort utflykter
till London och framför allt till platser inom ett
område, som ofta benämnes Englands Heliga land
(The Holy country of England).
Leicester som numera är en stad med 240,000
invånare, är belägen inom ett distrikt, från
vilket många trogna tjänare i Guds stora vingård
gått ut i världen med Kristi evangelium. För
omkring 150 år tillbaka benämndes ofta Leicester
mecl orden: »De frikyrkligas Metropolit.»
Numera är staden det ej längre, men många
frikyrkliga finnas här. Så ha baptisterna till exempel
5,000 medlemmar inom 14 församlingar här i
Leicester.
Då jag den 17 augusti läste i en av stadens
tidningar, fastades min uppmärksamhet på en
artikel med överskrift: Missionsföretag från
Leicester.
I artikeln framhölls, att två skomakare arbetat
i Leicester i två små verkstäder och att dessa män
hava historiskt rykte. Den ene var Georg Fox,
som blev kväkarnas lärare och ledare, och den
andra var William Carey, som anses vara
Englands första missionär i Indien. Det var på
dagen 164 år tillbaka, som han föddes i en liten by
i närheten av Leicester. I Harvey Lane i stadens
äldsta del arbetade han under många år som
skomakare. Därifrån gick han också direkt till
Indien som missionär.
Yi veta alla om honom och hans underbara
missionsgärning som missionär i Indien, så att
därom skall jag ej säga något i detta
sammanhang. Men att det i Leicester finnes något, som
engelska missionsvänner kalla »missionens
pilgrimsort» torde ej vara så allmänt bekant. Det
hus, i vilket d :r Carey bodde under de år, han
var predikant för den lilla församlingen i Harvey
Lanekapellet i Leicester, har blivit inköpt och, så
långt möjligt varit, återställts i sitt ursprungliga
skick. Det utgör nu för all framtid ett
missions-och memorialmuseum som ingen bör försumma
att besöka. Naturligtvis besökte jag det
tillsammans med vår son. Den 22 sept. 1915 öppnades
detta missionsmuseum, varvid tal och möten
höllos av flera ledande missionsmän i det gamla
kapellet bredvid. Alltsedan den tiden ökas de
besökandes antal alltjämt. D:r Carey anses vara
den moderna missionens fader av alla
vederhäftiga missionskännare.
Man har kunnat samla i det anspråkslösa huset
ganska många saker. Careys skodisk med de
gammalmodiga verktygen, hans bokmärke, en
lock av hans hår, en modell av en juggernautsvagn
i Indien m. m. var mycket lärorik att se. Hyddan
består av tre rum och ett litet kök. Rummen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
