Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Den 5 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
MISSIONSFÖRBUNDET.
Redan år 1872, sålunda innan församlingen
bildades, anställde missionsvännerna i Torsåker
tillsammans med några vänner i Öster-Färnebo
egen predikant, J. Elfström, som sålunda var
med om att bilda församlingen här. Den 15
augusti 1880 uppsade Elfström sin plats och
avflyttade till Norrköping. Predikanter här
hava sedermera varit J. Dahlberg, P. Olsson, Aug.
Johansson, L. P. Rodén, E. Kruse, O. Yinqvist
och E. Tärne. Hj. Ekman och A. Nordström äro
nu församlingens predikanter.
Som tidigare nämnts började
syföreningsverksamheten redan innan församlingen formellt
bildades. Detta arbete har sedan utvecklats, så
att i de flesta kretsarna hållas regelbundna
arbetsmöten. Avsevärda belopp för
missionsarbetet ha genom denna verksamhet insamlats.
Dessa arbetsmöten bli ock uppbyggelsemöten, i det
att där alltid förekommer läsning, bön och sång.
Offervilligheten i församlingen har städse
varit stor, och de belopp som insamlats äro
aktningsvärda. Emedan före år 1900 fullt
tillförlitliga uppgifter ej finnas, medtagas här inga
siffror före den tiden. Åren 1900—1924 ha i
inkomster givits kronor 218,326:27. Endast de
senaste sex åren har söndagsskolans inkomster
bokförts. De årens söndagsskolinkomster stiga
till 7,168:50 sålunda tillsammans kr. 225,494:44.
Häri äro ungdoms- och juniorverksamhetens
inkomster ej medräknade. Till år 1923, då
ungdomsföreningen firade 25-årsjubileum, hade dess
kassor rört sig med en summa av kr. 19,301:90.
Yi se sålunda att omsättningssumman, den
tid ordentliga räkenskaper förts, närmar sig en
kvarts million. Till Svenska
Missions-Förbun-dets mission har församlingen sedan år 1900
lämnat 46,159:43 kronor.
Detta är nu endast några yttre drag från en
församling, som i sina huvuddrag följt den för
alla våra församlingar vanliga. Med undantag
för Hofors och Hammarby, som äro särskilda
ar-betseentra och som därför utgått och bildat
dotterförsamlingar, omfattar dock församlingen här
hela den vidsträckta och folkrika kommunen, ett
förhållande, som förvisso ur flera synpunkter är
gagneligt.
Söndagsskolans övre
avdelning.
SALOMOS BÖN OM VISHET.
Text för söndagen den 15 november 1925: 1 Kon.
3: 5—14.
När David slutade sina dagar, blev bans son Salomo
konung över Israel. Salomo kände ansvaret, som nu
vilade på honom, och vände sig i bön till Gud om hjälp.
Om Salomos bön och Guds svar handlar dagens text.
I. Salomos bön.
Salomo kände sitt beroende av Gud. Av denna
anledning vandrade ban till rikets främsta offerplats, och
där offrade ban en myckenhet av djur på altaret. Om
natten efter detta offer kom Gud i drömmen till Salomo
och inbjöd Salomo att bedja, och lovade att skänka
honom det, varom ban så bad.
Om vi nalkas Gud, nalkas Gud oss. Känna vi vårt
beroende av Gud, kommer Gud oss till hjälp. Gud
uppmanar sos att Bedja. Bedjen och eder skall varda givet.
Söken, och I skolen finna. Klappen och eder skall varda
upplåtet. Gud vill sålunda, att vi skola komma till
honom. Bön är hjärtats samtal med Gud.
Varom skola vi då bedja? Det är den stora frågan.
Innan Salomo utbad sig något alls, frambar han sitt
hjärtas tack för all Guds hjälp och trofasthet. Han
kunde icke nog tacka Gud för all hans hjälp såväl mot
honom själv som mot David. Det är så vi skola bedja.
Frambära allra först vårt tack till Gud för hans
oändliga nåd emot oss. Vad hava vi t. ex. att tacka för? Ar
vårt hjärta fullt av tacksamhet emot Gud?
När Salomo framburit sitt tack, kom ban till sin
egentliga bön. Den rörde sig icke om långt liv, om
rikedom och ära. Han önskade vishet, så att han på ett
rätt sätt kunde tjäna sit folk och sin Gud. Det var
ej en självisk bön, som Salomo bad. Han ville endast
få del av det, som ban behövde för att på bästa sätt
kunna tjäna sin samtid. Bättre kan ingen bedja än
så. Bönen skall vara osjälvisk. Vi skola bedja om att
bättre kunna tjäna Gud och vår samtid. Bruka våra
böner vara av sådan art? Tänka vi i våra böner mera
på oss själva? Vad mycket ha vi då ej att lära av
Salomos bön.
II. Guds svar.
Gud hör våra böner. Han giver det svar, som ban
anser vara det bästa. På själviska böner kommer icke
det svar, som vi helst såge. Gud ser på det helas bästa
och icke blott på den enskildes. Gud vill fostra oss till
tjänare, vilka sätta in sin personlighet för Guds stora
rikssak. Vi skola ej vara tiggare, vilka vilja hava
något bara för vår egen del. Bedja vi osjälviskt,
kommer alltid Guds svar. Gud giver oss av sin Ande, så
att vi allt bättre och bättre kunna tjäna honom. Det
högsta goda, som vi kunna erhålla, är just denna
vishet, som hjälper oss att skilja mellan ont och gott.
Få vi den visheten, få vi också allt annat, som göres
oss behov. Söken först Guds rike och bans
rättfärdighet, så skall allt detta därjämte tillfalla eder. Bedja
vi osjälviska böner, kommer Gud därjämte också att
giva oss vad övrigt vi behöva och mera därtill.
Avslutning: Att bedja på det rätta sättet, är allså
att tacka, framför allt annat tacka Gud för all hans
nåd och trofasthet samt att viga sitt liv till tjänst för
Guds sak i världen. Då skänker Gud oss vad vi
behöva, såväl av andligt som lekamligt gott.
Minnesvers: Ps. 111: 10. G. Blomberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
