Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Den 12 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
MISSIONSFÖRBUNDET.
För söndagen.
Matt. 22: 15—22.
Jesu ord till fariseernas lärjungar och
herodia-nerna: Varför söken I att snärja mig. I
skrymtare? äro lika befogade nu som någonsin förut.
Ty ännu vill världen göra Kristus och hans sak
om intet.
Kristus vill icke göra ont åt någon men idel
gott åt alla. Han är sannfärdig och lär om Guds
väg, vad sant är, såsom också dessa utsända
skrymtaktigt sade. Varför mottages han då icke
med öppna armar av alla utan korsfästes städse
som på nytt? Ack, det är vi, som äro onda, och
Kristus ligger med sitt liv och sin lära
hindrande i vägen för vår ondska. Kristus är tidens
vakande samvete, och människan är icke blott
ond utan också benägen att nedslå allt, som
oroar henne i hennes ondskas utövning.
Men fastän det är så och fastän människorna
vilja snärja Kristus, är han ännu i sin
långmo-dighet kvar i världen och undervisar om Guds
väg. Oeh dessa, som här ville snärja honom,
fingo verkligen se, att han var sannfärdig. De
fingo veta, vad de ville, ocb mera än de ville. De
fingo höra, att de voro skrymtare, och ifråga
om skattepenningen fingo de ett svar, för vilket
de alldeles icke kunde anklaga honom vare sig
hos kejsaren eller folket. Gör rätt, vare sig det
är fråga om vår ställning till jordiska
myndigheter eller vår ställning till Gud var Jesu
mening. Hade judarna för sin ondskas skull
kommit under främmande herrar, fingo de nöja sig
med att giva dem vad dem tillhörde och därmed
voro de oförhindrade att giva Gud, vad honom
tillhörde. Mot en sådan lära kan ingen
invändning göras.
Men det var nu icke sanningen vare sig om
skattepenningen eller något annat, som dessa
ville veta. Och så är det ännu i fråga om alla
dem, som i ont sinne allenast vilja undkomma
den sanning, om vilken de spörja. Det är icke
egen upprättelse utan kristendomens fall som
åsyftas. Men detta är vägen till undergång. Då
vi söka Kristus och hans sanning i ett rätt sinne,
skola vi däremot av honom icke blott till vår
för-undan utan till vår frälsning få lära vad
rätt är.
Då det gäller vår salighet, frågar Kristus
efter alla. Då det gäller att lära om Guds väg,
vad rätt är, har han intet anseende till person,
frågar efter ingen. Mot sanningen, mot Kristus
förmå vi intet. Om vi icke tro till frälsning,
kunna vi dock icke hindra Kristi seger. J. H.
Våra jultidningar.
Det ringde i dörrklockan. Jag spratt till, där
jag satt vid mitt skrivbord, försjunken i tankar.
Jaså det var posten. Vad var det för ett stort
kuvert, som stoppades ned i brevlådan?
Åh, är det så dags! Svenska
Missions-Förbundets jultidningsprov.
Jag öppnar och tittar. Och som vanligt blir
jag övertygad: Det är de bästa jultidningarna
i hela den vida världen — åtminstone för
Missions-Förbundets folk. Oeh egendomlig vore väl
den av oss, som icke delade denna min
uppfattning.
Nu har naturligtvis varje »prov» en tyst,
men manande paroll. Och den parollen lyder
här: Gör vad du kan för att sprida Svenska
Missions-Förbundets jultidningar! Börja i tid!
Grip verket an genast!
För min personliga del tror jag, att åtskilligt
mer kunde göras, utöver vad som nu sker. Våra
missionsvänner äro inte alltid vakna över
detta. Man resonerar som så: Det är huvudsaken,
att jag får en jultidning. Från vilket förlag
tidningen är spelar mindre roll. Från en sida
kan detta vara alldeles riktigt, isynnerhet om
tidningen eljest är god. Men från en annan
synpunkt är detta bakvänt. Om en lantman
reser till torget och halva lasset består av
grannens skickning, säljer han naturligtvis sitt eget
först, om jag känner saken rätt.
Vi borde anlägga denna enkla, något själviska
synpunkt, då det gäller våra jultidningar.
Någon kanske säger: Ja, detta var själviskt
resonerat. Då vill jag svara: vi ha full rätt därtill,
då det gäller denna sak. Ty all behållning
tillfaller missionen. Vår egen mission. Vår egen.
Och om vi oftast äro själviska i det olovliga,
varför skulle vi då icke vara det i det lovliga?
Själv har jag pulsat i snö från morgon till
kväll hela veckor i november och december med
Vinterny och Hem Hem på »sparken». Det
gör en bara gott.
Skulle någon få ont samvete över att
dagpenningen blir för dryg, så kan en sådan sak
ganska enkelt avhjälpas. Det är bara att skänka
bort en och annan tidning åt de mindre lottade.
Alltså: till verket för Svenska
Missions-Förbundets julpublikationer!
Hj. Löfgren.
Födelsedagar.
Den kände sångaren och kompositören Joel
Blomqvist, som nu bor hos sin son, kyrkoherde
Joel Blomqvist, SkärUacka, fyller 85 år den 15
dennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
