- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
789

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. Den 19 november 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187 MISSIONSFÖRBUNDET.



VÅRT ARBETE I O S T-T U RKESTAN.

Sjukvården ocli dess betydelse för missionen.
Av Gottfrid Palmberg.

Kanske att en del läsare finna det något
ensidigt, att jag så ofta talar om sjukvården. Men
det får förlåtas en, om man mest talar om det
arbete, man mest sysslar med och som man mest
älskar. Den som vill träda ansikte mot ansikte
med den verkliga situationen på missionsfältet,
särskilt det muhammedanska, skall också snart
vara tvingad att giva sjukvården en
framskjuten plats i missionsarbetet.

Varje dags arbete börjar med morgonbön, som
hålles i vår kyrka intill sjukhuset. Den hålles
för skolbarnen och stationens folk och alla, som
för övrigt vilja komma in. De sjuka, som långt
förut börjat samlas utanför sjukhusentrén,
inbjudas av vår evangelist Heleakhon, och
vanligen hörsamma de genast inbjudan. Skulle någon
fanatiker i hopen börja varna, upptaga vi aldrig
någon strid utan lämna full frihet. Under våren
och sommaren är vår lilla kyrka ibland så full
av folk, att vi ha svårt att komma in, om vi ej
komma i tid. Andakten består av sång och bön
samt en kort predikan, som i tur hålles av oss
manliga missionärer och några av de infödda
kristna på stationen. Sedan går var och en till
sitt arbete och vi således till sjukhuset. Äro vi
fulltaliga, så äro vi detta år tre, nämligen
Hanna Andersson, min hustru och undertecknad,
men ofta är någon upptagen på annat håll.
Utanför dörren i sjukhusets väntrum är det stor
trängsel, ty alla äro ivriga att komma in i
mottagningsrummet. En grupp i sänder på åtta à
tio slappes in. En och annan sidenklädd dam
ur »överklassen» med det mörka sidenförhänget
för ansiktet och hela gestalten insvept i den vita
slöjan ser ut som en vålnad. Hon måste
omhändertagas av en av de kvinnliga missionärerna
och i ett särskilt rum sättas i säkerhet för
männens blickar, innan hon kan lyfta slöjan från
ansiktet och börja meddela sig. Jag skattar mig
lycklig, att jag i egenskap av man sällan får den
äran att befatta mig med dessa patienter, som
genom sin bortskämdhet eller sin nervositet äro
ganska tålamodsprövande.

Inne i vårt stora mottagningsrum ha vi
ståtligt turbanklädda män och tarvligt klädda män

samt kvinnor och barn om varandra. Deras
sjukdomar äro av skiftande art men kanske
övervägande sår. Jag vågar ej ge mig in på att
beskriva, vad som i den vägen ibland möter oss
under den heta tiden. För oss blev det nästan
roligt, att det för något år sedan i Stockholms
tidningar såsom ett alldeles särskilt sensationellt
fall talades om, att man på ett av Stockholms
sjukhus fått ett fall under behandling, där det
var mask i ett vanskött sår. Tänk om vi skulle
demonstrera ett par av våra värsta fall i den
vägen! Jag tänkte emellertid ej nu så mycket
tala om vårt arbete på kliniken. Vill blott
till-lägga att det fordras åtskillig träning för att
under den heta tiden i kvalmfull luft hålla i
fem till sex timmar i sträck. Men utom intresse
för arbetet livas man av den tacksamhet, som
ofta möter en för bibringad hjälp och lindring
i lidandet.

Men, kanske någon tänker och säger: detta är
ju ett betydande välgörenhetsarbete, men kan det
kallas missionsarbete? Vi svara: ja, det är en
betydelsefull mission. Det är ett arbete, vilket
såsom intet annat neutraliserar muhammedanens
hat och fanatism och tvingar honom till kontakt
med de annars så fruktade missionärerna. Oeh
jag tror, att av de många tusentals evangelier
och skrifter, som under åren spritts i detta land,
har mer än hälften spritts genom sjukvården.
Den har således varit en kraftig förmedlare av
evangelium åt detta folk.

Vårt sjukvårdsarbete gäller ej blott sådana,
som komma och gå, utan även sådana, som måste
ligga kvar. På sista tiden ha vi vanligen haft
åtta till tio inneliggare, och därmed är det fullt
hos oss, ty .vi lämna frihet åt de sjuka att om
de så önska, ha någon anhörig hos sig, vilket i
de flesta fall särskilt värderas. De flesta av våra
inneliggande patienter äro sådana som opererats,
men en och annan intages även för enbart
medicinsk behandling. Av dessa senare ha vi
nyligen haft en tjugufemårig kvinna, hustru till en
rik och mäktig man från landet. Hon bars till
oss i ett mycket eländigt tillstånd, höggradig
vattsot i hela kroppen tillföljd av stark äggvita

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0859.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free