Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Den 26 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
88 T
PÅ VÄG TILL VÅRT VERK.
Om våra missionärers resa till Turkestan.
Av fröken Ester Aronsson.
Kära missionsvänner! Herren går framför
eder, ocli Israels Gud slutar edert tåg.
Jes. 52:12.
Vännerna i Mölndal gåvo oss de orden med på
vägen, när vi lämnade Sverige, och i mer än två
jnånader sedan dess ha vi erfarit deras sanning
och tacka Gud, att hans löften icke svika.
Kesan genom Indien har varit mycket
intressant, i synnerhet för oss nya, som för första
gången mött Östern och dess folk. Det är endast
ytterst litet på ytan, vi sett av hedendom och
muhammedanism men nog för att förstå, att dess
mörker är djupt och tungt. Ilär oeh var i
mörkret lyser det dock, och det är där Jesu Kristi
budbärare ha begynt förkunna honom, som är
världens ljus. Flere av dessa ljusbärare ha vi
mött på vår väg.
I Bombay träffade vi helt oförmodat till vår
stora glädje en kvinnlig frälsningsofficer, som
var svenska. Vi besökte henne en afton, och vid
en kopp kaffe på svenskt vis berättade hon om
ett mångårigt arbete i Indien. Väl var fältet
hårt mången gång, men ändock var arbetet ej
fruktlöst. Många ha under hennes tid gått från
hedendomen till Kristus, och deras hedniska
musikinstrument få nu hjälpa till att lova Gud.
Emedan vårt gods gick långsammare genom
Indien, än vi själva kunde resa, blevo vi i
tillfälle att besöka Fosterlandsstiftelsens mission i
Engelska missionssjukhuset i Srinagar.
Sangor. Det blev åtminstone för mig en verklig
upplevelse. Missionen där är gammal, och
därför syns skillnaden så mycket större mellan
mörker och ljus. Vi voro i Sangor över en söndag
och fingo vara med på söndagsskolan och tvenne
gudstjänster. Det var en fröjd att se de pigga,
rara barnen, kvicka att svara på frågorna och
mycket villiga att sjunga. Ej mindre värmde
det hjärtat att se kyrkan fylld av en
högtidsklädd skara, vilken, som det syntes, deltog med
hela hjärtat i gudstjänsten. Deras sång var den
skarpaste kontrast till hednasången och
trummandet för en död, som hördes dagen förut från
staden. Det är ett stort verk, Gud fått utföra i
Sangor genom sina tjänare. De ha sörjt för de
infödda kristnas såväl andliga som lekamliga
väl. Kastväsendet gör en hindukristen utan
existensmöjligheter. Missionärerna ha därför
nödgats anlägga både manlig och kvinnlig
industriskola jämte en jordbrukskoloni. Och
Herren har rikt välsignat deras företag.
I Srinagar mötte vi nästa utpost. Engelska
Kyrkan har där en gammal mission på ett
mycket hårdarbetat fält. Församlingen av de infödda
är ej så stor, men desto större är skolan. Den
har mer än ett tusen elever fördelade på olika
avdelningar och klasser. Vi blevo i tillfälle att
gå genom högskolan och åse gymnastiken en dag.
Alla skolgossarna gå klädda i sina
infödingedräkter med stora vita turbaner,
och det var en vacker syn, när den
stora skolgården var som ett
böljande vitt hav, under det de
gymnastiserade till musik. Man kan ej
annat än tacka Gud, att en så stor
skara får lära känna honom från
barndomen.
När vi lämnat Kashmir och voro
inne i Lilla Tibet, kommo vi en dag
till en engelsk missionsstation, som
låg där lik en oas i öknen. Vi stego
av våra hästar och rastade där en
stund. Här och var i dalarna bland
bergen ligga små tibetanbyar, och
bland deras befolkning arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
