Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. Den 3 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
88 T
En blick tillbaka.
Motala Missionsförsamlings minneshögtid.
I samband med invigningen av sin nya
kyrka firade Motala Missionsförsamling sin
sjuttioårshögtid under stor tillslutning. Medverkande
voro pastor G. Strömdahl, missionsföreståndare
J. Nyrén, ingeniör O. Ortner,
distriktsförestån-darne F. A. Larsson oeh J. E. Jansson,
pastorerna C. A. Hjertkvist, H. Börjesson, E. Lindros,
Hj. Yaldner, A. Öhman m. fi. Ur den vid
högtiden föredragna årsberättelsen göra vi här
följande utdrag:
I Motala och trakterna däromkring, heter det
i Inre missionens Historia, rådde före
1830-oeh 1840-talet nästan ett hedniskt mörker.
Befolkningen var icke allenast främmande för Gud
och nedsänkt i vidskepelse utan även djupt
sjunken i grova laster och brott samt levde i kiv
och strid inbördes. Såsom överallt i landet var
den s. k. husbehovsbränningen allmän även i
Motala. Ingen frågade efter vad deras frid
tillhörde. På 1860-talet kom en av skollärarna
att genomögna den s. k. ’dödsboken’ från den
här ovan nämnda tiden, och han fann då till sin
förfäran, att ett ofantligt stort antal män hade
omkommit under rusets inflytande.
Då Göta kanal anlades, började även Motala
köping att grundläggas. En mängd främlingar
flyttade dit. Även bland dem fördes ett vilt liv.
Det var ofta förenat med verklig livsfara att
färdas genom köpingen.
Redan på 1850-talet började frälsningens
budskap att förkunnas i Motala med omnejd. De
vittnen, som Herren fick använda, voro bland
andra: domprosten P. Wieselgren, lektor P. M.
Elmblad och pastor A. P. Ahlberg. Med deras
verksamhet begynte en ny dag att gry. P.
Wieselgren påvisade dryckenskapen förbannelse,
och Ahlberg blottade syndaeländet i allmänhet
och lät Guds åskor från Sinai gå däröver. Men
han visade även på Guds Lamm. Elmblad åter
kom på ett särskilt sätt med »salvan från
Gi-lead» till sårade och blödande samvetens
läkedom. Sålunda samverkade de till själars
frälsning.
Den förste lekman, som predikade evangelium
i Motala synes ha varit maskinisten J. P.
Johansson. Oaktat han ganska väl visste, att hans
förmän och andra icke skulle väl upptaga att
han uppträdde som predikant, gjorde han det
likväl.
Maskinisten Johansson var en Jesu Kristi
kämpe som få. Född i Tjällbo synes han redan
som yngling ha varit troende. Oeh med ett
verkligt eldsnit i själen för Guds rikssak gick
han sin väg fram genom tiden. Han nöjde sig
icke blott med att predika evangelium för de
vuxna. Det synes ha varit han, som redan 1853
på genomresa med ångaren Esaias Tegnér, på
vilken han var maskinist, först började hålla
söndagsskola i Motala.
Motala verkstad och trakten däromkring var vid
denna tid medelpunkten för den fria religiösa
verksamheten. År 1854 eller 1855 sammanslöto
sig några troende till en missionsförening. Huru
många som då voro med är obekant, enär inga
protokoll eller anteckningar finnas från den
tiden. Några namn äro dock kända: C. Staberg,
G. W. Lundqvist, L. J. Wallman, Pr. Fransson,
C. J. Bergholtz, D. Jansson, Börje Jansson, J.
A. Boqvist, Spångberg, Blidh, Ferm, C.
Ljungqvist m. fi. Antagligen voro även den förut
nämnde J. P. Johansson ocli E. B. Rodhe från
Pappersbruket med. Den sistnämnde senare
känd såsom framstående pedagog och
söndagsskolman.
Förmodligen avsåg sammanslutningen denna
tid i första hand inre uppbyggelse.
Konventikel-plakatet, som ännu ägde kraft och verkan, jämte
fiendernas skarpa blickar på den lilla skaran av
troende bidrogo helt säkert därtill. Man
samlades i hemmen till bön, sång och bibelsamtal.
Ofta förelästes ur Luthers och Rosenii m. fi.
författares skrifter.
En tid höllos mötena i den s. k.
Verkstadskyrkan, särskilt då någon främmande predikant
kom på besök. Inom köpingen höllos
sammankomsterna första tiden i Maria Björlings skolsal
och sedermera i snickarmästare Cederqvists
verkstad.
Ju längre tiden led blev emellertid behovet av
en samlingslokal allt större. Visserligen hade
man redan 1862 omändrat en soldatstuga vid
Ervasteby till missionshus. Där samlades också
ibland de troende från Motala Verkstad. En
bidragande orsak till att man ville ha en
samlingslokal var även den, att man i denna också
ville inrymma en skola, där barnen kunde bliva
undervisade. Folkskolan vid Motala Verkstad
med endast en lärare kunde på långt när icke
fylla behovet.
Under år 1862 antecknade sig 109 personer
för att år 1863 lämna ett visst belopp i varje
månad till en byggnadsfond. Enär summan
vuxit till något över 2,000 kr., började man år
1864 uppföra ett missions- och skolhus vid
Karlslund. Tomten synes man ha fått arrendera mot
billig avgift samt med villkor, att 25 skolbarn
från Carlshult och Ervasteby skulle få gå i
skolan på samma villkor som barn till
församlingsmedlemmar. Huset brandförsäkrades för 3,000
kr. För varje barn som undervisades betalades
en avgift av 75 öre i månaden, om barnet skulle
läras både läsa och skriva, och 50 öre för
undervisning endast i läsning. Skolan synes ha haft
bestånd en 8 à 9 år. Därefter såldes huset till
Motala Verkstad för 5,000 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
