Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. Den 10 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T
utan även visa, att detta behov verkligen kan
erhålla sin mättnad. Yi komma törhända vid
sådan förkunnelse i konflikt med vissa grupper
som äntligen ha lärt sig det och t. o. m. förkunna,
att vi behöva något annat än det som man
köper på torget, det som kan skrivas med siffror,
men som äro färdiga att bestämt taga avstånd
från oss som glatt bekänna: »Min sjah varder
mättad såsom av märg ocli fett och med
jublande läppar lovsjunger min mun;, för att nu
citera ett annat ord ur psalmernas bok. Vi veta.,
att mitt ibland oss står lian, som väckt behovet
och som inbjuder oss alla att komma till honom
för att få det stillat. När Kristus vandrade i
kroppslig gestalt ibland människors barn, ropade
han ut dessa väldiga ord, från vilka lian själv
icke visste eller ville veta av något undantag:
Om någon törstar, så komme lian till mig och
dricke! Han, som sade de orden, var den
obarmhärtigaste, som någonsin talat på mänskligt
tungomål, om det icke var en orygglig sanning,
han uttalade, då han lovade envar att få sin törst
stillad. Nu visste han, att han hade att giva åt
var och en, vad han behöver, för att icke behöva
hungra eller törsta. Så får du komma, vem du
än är, var du än befinner dig. Kom du som rätt
väl förstår ditt väsen, och du som är en gåta för
dig själv och för dina allra närmaste, och som
icke kan giva uttryck åt vad som bor inom dig
av en ■ outsäglig längtan eller av en tärande
ängest.
Mästaren sade till lärjungarna enliga denna
text: »Folket behöver icke gå bort.» Och det
ordet gäller för oss, så visst Guds Son
kom såsom Människosonen, icke för en viss tid
eller för ett visst folk utan för alla. Så träng
dig då fram till honom, du käre, med ditt behov!
Du minns ju en, som sade vid sig själv: »Om jag
bara kommer honom så nära, att jag får röra vid
hans mantel, så blir jag hulpen.» Hon ville icke,
att människorna skulle veta om, vad hon gjorde.
Hon smög sig nära, hon trängde sig fram, hon
rörde vid honom och fick kraft. Kanske du vill
komma på samma omärkliga sätt med dina
religiösa behov. Du behöver i varje fall icke gå bort;
du behöver icke förtvivla. Mästaren är här.
Detta rum är vigt till hans tjänst. Längtar du
att möta honom, att sträcka ut din hand och röra
vid ,hans mantel, längtar du efter ett ord, som
giver försoning, hopp ocli "frid? Hans mantel
uppfyller templet. Du har rättighet att taga det
ordet: Var vid gott mod, min son, dina synder
förlåtas dig. Min frid giver jag dig. Får du det
ordet in, i ditt hjärta, .då känner, du, att du blir
mättad av hang nåd.
Jesus har bjudit sin församling att bära ut; i
världen budet-om detta fria livets bröd, som vår
tid behöver. Vi, som ha funnit Jesus och som
älska honom skola såsom lärjungarna i närheten
av Tiberias sjö se till att människorna sätta sig
ned, på det att vi må få bära till dem detta bröd,
som rikligen skänkes. Gör nu icke såsom
lärjungarna gjorde däruppe, d. v. s. se icke med
tvivel och misstroende på det till synes
oansenliga oeh lilla, som finnes att mätta så skilda och
väldiga behov med. Mitt ibland oss står
Herren, och han vet råd. Redskapen äro alltid ringa,
och det höves oss att fästa vår blick på
Mästaren. Blicken vill väl sjunka ibland, likasom
Fi-lippus och Andreas och den lilla parveln sågo
ner på det lilla förrådet i korgen, och vi frestas
att säga: Vad tjänar det till, vad förslår detta
bland så många? Men lyft blicken! Det blir
aldrig någon råd så länge vi giva akt på de
resurser, vi ha, vilka alltid äro begränsade. Men i den
mån, som vår blick fästes vid Mästaren, kommer
ljus och hopp och förtröstan i våra själar.
Mästaren är med oss. Han vill icke att
själarna skola gå ohulpna bort. Han vill välsigna
dem genom oss.
Vad du erfarit såsom sanning för ditt hjärta,
bär ut det åt din samtid. Vad du äger i ett eller
annat avseende, bör du bära fram för att det må
helgas av Jesus Kristus, och sedan må du taga
det ur hans hand och bära det ut till
medmänniskorna. När detta så framburna fyller ett
faktiskt behov hos en odödlig själ, känner du
säkert all egen berömmelse vara utelyckt. Du böjer
dig då tacksamt inför honom, som all äran
tillkommer. Du beundrar den gränslösa nåd, som
mättade ditt begär, du begrundar den utkorelse
som även lät dig varda en förvaltare av Guds
mångfaldiga nåd. Och denna nåd är nog och
övernog för oss och all världen. Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
