- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
850

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Den 17 december 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

850

MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T

DEN STO RA NÖDE N.
Som får utan herde.

Av Axel Andersson.

Det berättas om Jesus, att han, när lian såg
folkskarorna, »ömkade sig över dem,
eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, lika
får, som icke hava någon herde». Yi undra
kanske över, att den andliga nöden bland det
judiska folket kunde vara så stor på Jesu tid. De
hade ju lagen och profeterna, som förelästes
varje sabbatsdag i synagogorna. Och sådana
synagogor funnos i snart sagt varje samhälle.
Det var för övrigt gott om personer, vilka tagit
som sin livsuppgift att studera de heliga
skrifterna oeh undervisa i dem. Ett stort parti,
fariséerna, liade framträtt som religionens svurna
banérförare. Många funnos, som hade så stort
nit om det messianska riket, att de voro villiga
att gå i döden därför. Till slut liade man det
guldstrålande templet i Jerusalem med de stora
prästskarorna och den väldiga offertjänsten.
Dit samlades icke blott folket från bela landet
för att komma i gemenskap med Gud. Även
judar från alla de hedniska länder, till vilka de
blivit förskingrade, foro dit upp för att bedja.
Ja, det kom även många, som insett
hedendomens tomhet och fattigdom, och började längta
efter Israels högre ljus. Religionen var populär
även bland den stora allmänheten, så populär, att
persöner, som ville vinna yttre anseende, kunde
ställa sig att bedja på öppen gata i förvissning
om, att clet skulle komma att gagna deras sak
med avseende därpå. Men ändå var folkets
tillstånd likt det, i vilket en hop får befinna sig,
när de förlorat sin herde, blivit utan vatten och
bete, sönderrivits av öknens törne och jagats av
vilddjur, tills de äro färdiga att digna ned av
trötthet. Jesus, som såg, hur det i verkligheten
var ställt, upprördes i sin själ över allt detta
elände. Han »ömkade» sig över folket, och då
han icke själv hann vara överallt, manade han
sina lärjungar att bedja Gud om hjälp i arbetet
och sände dem så själv ut på det vida
skördefältet.

Det kan ju synas, som om vi här i landet
ha Guds ord och andlig ledning nog med de
många präster och predikanter, kyrkor och
bönehus, som här finnas. Även vi ha heliga skrif-

ter och det till och med både rikare och lättare
tillgängliga, än judarna hade. Barnen få ju
också undervisning om religiösa ting både i
vardagsskolor oeh söndagsskolor. Vad behöva vi då
mer göra i detta land? Äro icke de, som
förkasta evangelium, utan ursäkt?

Det ligger nära till hands för oss att döma så.
Men det är icke så säkert, att en sådan dom är
rättvis. Kanske skulle Jesus, om han åter vore
här som vandringsman och evangelii
förkunnare, ännu en gång känna sitt hjärta upprört vid
tanken på den andliga nöd, som råder. Kanske
skulle ban även här finna skaror, vilka äro
övergivna ocli illa medfarna lika får, som icke hava
någon herde.

I varje fall kunde jag icke låta bli att tänka
på det bibelord, som jag nyss citerat, clå jag
häromdagen fick ett brev, varur jag, med
utelämnande av namnen, vill anföra några ord. Det
heter bland annat: »Här förekommer ingen
kristlig verksamhet, varken kyrklig eller
frikyrklig. Nog för att kyrka och präst finnes i
socknen, men endast en gång varje söndag
förekommer predikan, och många gånger infinna sig
endast två à tre i kyrkan. Om någon trakt är
mörk, så är det denna. Jag har varit här i sex
år oeh under den tiden har endast en predikan
förekommit.

Ungdomen dansar och dansar, och en allvarlig
tanke finnes ej hos många. Kortspelet är det
största nöje för både män och kvinnor och
förekommer allmänt på söndagarna för att fördriva
tiden med.»

De anförda orden torde kunna tillämpas på
flera platser, än den i brevet nämnda. Men
även där clet förekommer kristlig verksamhet,
och människor ibland gå för att höra det
predikade ordet, är det på många ställen djup
andlig nöd. En större hunger efter Guds ord råder
nog nu på de flesta ställen, än vad som varit
fallet på många år. Men det är, som om
människorna trots allt icke visste, huru de skulle kunna
få hjälp i sin nöd. Så se vi även liär
människorna lidande och hjälplösa såsom får, som
icke hava någon herde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0934.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free