- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
851

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Den 17 december 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSIONSFÖRBUNDET.

88 T

KINAS KRISTNA FÖRSAMLING.
Händelser och bilder.

Av missionär G. Tonnér.

Kära Missionsvänner! Frid av Gud!

Edert arbete är iclce fåfängt i Herren.

Ofta tycker missionären, att det är lönlöst att
utgiva sitt liv och sina krafter, ty frukten, som
han väntar, synes icke. Själv har jag tyckt och
tänkt så mer än en gång, men jag har dock icke
förlorat tron på ovan från Paulus citerade ord.
Och så har jag gång efter annan fått se, att det.
är en sanning även för denna tid, oeh det har
ingivit nytt mod. Jag är nu, dä jag skriver
dessa rader, ute på en resa till några av våra
utstationer, ocli en glädjande erfarenhet, som
jag fick göra för några dagar sedan, vill jag i
korthet omtala.

Jag kom till en större by eller, om man så vill
säga, en mindre landsstad, där vi fått utföra
missionsarbete från en av våra utstationer, som
ligger omkring en halv svensk mil därifrån. Ett
tiotal personer ha omfattat den kristna tron
och stå som medlemmar i församlingen. Vi
hade först ett offentligt möte, vid vilket
många med uppmärksamhet lyssnade till
förkunnelsen. Sedan hade vi ett enskilt möte
med församlingsmedlemmarna. En av dem var
mycket nedstämd, och jag förstod ganska snart,
att han råkat ut för något svårt, men jag ville
icke direkt fråga varken honom eller någon
annan efter orsaken. Men det dröjde ej länge,
förr än jag var på det klara med anledningen.
Hans hustru hade rymt ifrån honom med en
annan man, en f. cl. soldat. Jag var så gott som
viss om, att antingen han själv eller någon
annan skulle komma och bedja mig hjälpa, men
till min överraskning och glädje nämnde ingen
ett ord därom.

Jag lämnade platsen och gick till en annan
och därefter in till staden, där vi ha en infödd
medarbetare stationerad. På kvällen hade vi som

Jag tror, att det är vår plikt att, om vi själva
funnit ljus och tröst i Jesu gemenskap,
förhjälpa även andra till samma härliga förmån.
Må vi bedja om arbetare till skördefältet! Och
sända dem ut!

vanligt ett offentligt möte i kapellet, och till min
överraskning fick jag se tre män från förut
omnämnda plats. De hade kommit på eftermiddagen
och begärt ett församlingsmöte efter mötet i
kapellet. Ordföranden är en gammal man med
stort anseende på platsen. Han kom efter
mötet ocli omtalade deras begäran och bad mig
leda församlingsmötet. Jag kunde ju icke säga
ett bestämt nej, men jag uttalade den önskan,
att han, som av församlingen blivit väld till
ordförande, borde leda mötet. Jag lovade ju komma
med och hjälpa honom, om så behövdes.

Ordföranden öppnade mötet med en varm
bön om Guds Andes ledning, varefter han
meddelade, att dessa tre församlingsmedlemmar
begärt ett församlingsmötc på grund av att N. N.
kommit i -svårigheter, därför att hans hustru
rymt med en annan man från hemmet. Sedan
bad han N. N. själv meddela förloppet och
under vilka förhållanden hans hustru rymt.
Detta gjorde han ganska utförligt, som
kineserna vanligen kunna göra det. Då han slutat, blevo
jag och evangelisten uppmanade att säga våra
tankar. Vi avböjde detta båda två och bådo
att i stället först få höra de närvarandes tankar.
Flera begärde clå ordet på en gång, men
ordföranden sade, att de måste vänta litet. Han
vill först påminna om vilka regler de hade att
iakttaga, oeh dessa voro: att endast en fick tala
i sänder, och att den, som hade ordet, skulle
hålla sig till sak. Och så började debatten. Så
snart någon kom vid sidan av saken, reste den
gamle ordföranden på sig och befallde i myndig
ton den talande att hålla sig till sak, vilket
också åtlyddes. Visserligen blev en del omsagt flera
gånger, men det var troligen nödvändigt för
sakens egen skull.

Efter en nära två timmars debatt tyckte
sekreteraren, att det var på tid att komma med
ett förslag för att slippa hålla på hela natten
utan resultat. Genast var en färdig med det
förslaget att jag och evangelisten skulle få i
uppdrag att klarera upp det. Då reste den gamle
ordföranden sig åter och sade bestämt ifrån, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0935.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free