Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52-53. Den 24 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T
förklaring. Vad betydde för övrigt allt det där
nu? Han skulle ju snart få penningar till både
ett oeh annat till jul. Nu gällde det endast att
få undan snön och det fortare än vanligt, så
att han kunde hinna in i någon affär, innan det
stängdes.
* *
#
Gunnar Dahne var i sina bästa år och därtill
smått förmögen. Han åtnjöt också allmänt
förtroende, var ordförande i missionsförsamlingen
och söndagsskolföreståndare m. m. Han hörde
till dem, som väl offra till missionen men vilka
just intet se av andras nöd.
På förmiddagen hade han tillsammans med
sin hustru varit på torget och gjort juluppköp.
Vid ett av salustånden hade en man med föga
tilldragande yttre begärt att få bära hem deras
varor. Han hade sagt sig behöva förtjäna lite
pengar till mat åt sin hustru och sina barn. I
tro att han endast förebar detta för att få
penningar till rusdrycker hade de avböjt hans
erbjudande. Men den bedjande tonen i hans fråga
klingade ännu i deras öron, och den bedjande
blicken tycktes betrakta dem, var de gingo,
fastän mannen längesedan var försvunnen. Och att
de vid ett annat stånd hade låtit en pojke få
förtjänsten att bära deras varor hade inte hjälpt
upp saken.
Det måste ha varit så, som mannen sagt dem.
Han var säkert i nöd. Men nu var det försent
att hjälpa! Varför kunde de inte ha givit
honom en slant, även om han inte hade fått bära
deras varor? Skulle hela julen nu bli förstörd
för denne mans skull?
Dahne satte sig till pianot och skulle spela,
men i det han ett ögonblick såg upp, tyckte han,
att det var något egendomligt med Thorvaldsens
kristusbild. Det var, som om bilden såg på
honom med samma blick, som mannen från torget
sett på honom med.
Varför hade han inte hjälpt, varför hade han
inte ■— Oupphörligt samma enformiga,
outhärdliga fråga.
Ja varför? — tyckte sig Dahne höra
kristusbilden fråga, men det var inte kristusbilden, ty
den hade växt så förunderligt. Det var Mästaren
själv, som stod inför honom levande allvarlig
och frågade:
»Var är din broder ? —
Vad I haven gjort en av dessa minsta mina
bröder, det haven I ock gjort mig.
Dahne såg ingenting annat än Mästarens
gestalt i rummet. Men han såg sitt liv passera
revy för sin inre syn. De korta ögonblicken
tycktes honom så oändligt långa. Han såg sitt
liv från omvändelsen intill detta nu. Men hur
oerhört smått var icke allt som han hade satt
så stort värde på! Han såg, att han utvecklats
ifrån sin Mästare. Hans gudsfruktan var som
förkrympt. Jesus hade nu visat honom ännu
ett område, dit hans gudsfruktan måste nå.
Mästarens kallelse: »Följ mig!» ljöd klart i hans
öra.
Hur länge han hade suttit, visste han inte.
men han väcktes ur sin tankegång i det att
hans hustru lade sin hand på hans axel. Han
förde henne in i arbetsrummet, som låg
innanför salen, ocli sedan de tagit plats i en soffa,
talade Daline om sin syn vid pianot. Därefter
följde ett ingående samtal om deras andliga liv.
# #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
