Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52-53. Den 24 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892
MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T
VID ÅRETS SLUT.
Av J. Nyrén.
Till Missionens vänner och tidningens
läsare!
Vid årets kväll går tanken gärna till ens
närmaste vänner och till dem som bära i sitt
hjärta samma vilja, som man själv äger. Och
till denna krets hören I alla, som med oss
äro förenade i samma tro på vår Herre Jesus
Kristus och i arbetet på samma tegar
inom det omfattande missionsarbetet i
världen. Vi hava så mycket gemensamt, som
knyter oss tillsamman i ett innerligt brödraskap.
Gemensamma uppgifter och förhoppningar
elda och stärka vår tro, samfällda mödor,
prövningar och motgångar lära oss alltmera
känna, att vi behöva varandra. Den
framgång Gud givit kallar ock till gemensam
tacksägelse och glädje inför Guds ansikte. Vi
behöva mötas i årets kväll för att dela med
varandra de erfarenheter vi fått göra under det
gångna verksamhetsåret.
Först vilja vi säga ett varmt tack för ett gott
samarbete och för delandet av de olika
nådegåvor Herren skänkt oss. I det gemensamma
arbetet stärkes brödrakärleken och i tjänandet
med de olika gåvorna fullkomnas Kristi verk
i och genom oss och bereder oss glädje och
förkovran. Gud löne och välsigne eder alla!
I det arbete vi äro kallade till inom Svenska
Missions-Förbundet råder liv och rörelse.
Starka livsströmmar genomtränga våra
församlingar både i hemlandet och i
hednavärl-den, och livet arbetar ungdomligt och friskt
som i vårens tid. I hemlandet längtar man
och känner plikten av att komma ut till
försummade och bortglömda trakter, när det
gäller den fria andliga verksamheten, för att även
där förkunna frälsningens evangelium. Och
i hednavärlden ropar man från den
närliggande omgivningen till våra missionsfält att
komma även till dem med frälsningens budskap.
Gud har välsignat vårt arbete så, att vi stå
stundom rådlösa inför tillvaratagandet av de
möjligheter, som nu föreligga. Dörrarna stå
öppna överallt, personliga krafter saknas ej
heller, men de erforderliga medlen i
ekonomiskt avseende förefinnes ej i den utsträck-
ning, som behöves. Och ändå måste vi säga,
Gud till ära, ett djupt känt tack till
missionsvännerna för deras stora och uthålliga
offervillighet. Offersinnet är ingalunda förminskat,
även om kraften att följa det blivit mindre
på vissa händer på grund av förändrade
villkor. Detta märkes bäst i det att de enskilda
gåvorna varit mindre under depressionstiden,
men de gemensamma offerdagarna och
veckorna bättre hållit sig uppe. Att missionssinnet
fortfarande är starkt och levande erfara vi
på expeditionen mer än någonsin av de
ovanligt många och uppmuntrande brev vi få
mottaga samtidigt med offergåvorna. En av våra
äldre respredikanter skrev ock nyligen, att
han aldrig under sin 27-åriga verksamhet
upplevat en så härlig tid inom sitt område som
under böne- och offerveckan detta år.
Sådant bådar gott för vår verksamhet och
bör mana oss till gemensam tacksägelse till
Gud i årets kväll, samtidigt som det stärker
vårt hopp för det nya året. Vi få icke
förtröttas att göra det goda. Hålla vi ut, skola vi
omsider få bärga en rik skörd. Lantmannen
står stundom rådlös med sin lilla
arbetsstyrka inför de rikt bärande, böljande och
mognande sädesfälten. Men han håller ut dag för
dag, och omsider är arbetet fullbordat. Så må
ock vi hålla ut var och en på sin post i
Herrens vingård. På skördens dag skola vi
tillsammans dela glädjen.
I allt arbete i denna värld beror det så
väsentligt på att detaljerna utföras troget,
energiskt och noggrant. Brister det där,
återverkar det snart störande och förlamande på
hela verket. Det bör påminna oss om
betydelsen av trohet i det lilla. Det visar oss, huru
högt det är och den välsignelse troheten just
här kan bringa. För var och en av oss synes
varje vår dagsgärning så ringa och värdelös,
men ändå bidrager den, då den i trohet och
kärlek utföres, till evangelii framgång och
seger i världen. Regndropparna, som tränga
ned till den svaga och späda plantans rot,
tyckas väl icke vara så märkvärdiga eller
uträtta något så särdeles stort, men tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
