Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till dessa små teckningar skulle ännu kunna fogas mänga
liknande. Ser man ändtligen till den manliga delen af dessa
tongifvande i umgängets verld, jäfvas än mindre det uttalade
omdömet, att Stockholm vid denna tidpunkt och i detta
afse-ende stod ganska högt. Essen, De la Gardie, Fleming, Peder
Anker, Magnus Brahe, Stjerncrona borde kunna väcka
uppseende öfverallt. och i de kretsar der Robert Rosen. Wilhelm
Carpelan och Fabian Wrede strödde sina qvicka infall borde
glädjen ej vara en främmande gäst.
I icke ringa mån ökades liñigheten och behaget af detta
umgänge genom de verkligen utmärkta personligheter, som
vid denna tidpunkt utgjorde kärnan af »corps diplomatique»,
och hvilka. om deras framstående art får betraktas såsom
gradmätare på den aktning, Sveriges styrelse åtnjöt i utlandet,
angåfvo en for densamma ganska smickrande uppmärksamhet.
Med Rysslands sändebud, general Johan Peter van Suchtelen
hafva vi redan gjort bekantskap, såväl vid Carl Johans första
cour1), som sedan flerfaldiga gånger under vår berättelses
fortgång. Österrike hade anförtrott beskickningen i Stockholm
at den sedan inom den europeiska diplomatien så utmärkte
grefve Ficquelmont2): — en handlingens och rådslagens man.
l) VI: 7 ff.
■) K. var af fransysk härkomst, född 1777 af en bland
Loth-ringens förnämsta slägter. 1 sina unga år måste han
åtfölja sin emigrerande fader, lick anställning i österrikiska
hären och bevistade dc flesta af fälttågen mot Napoleon,
slutligen i egenskap af general-adjutant och med förvärfvadt
anseende att vara en af tidehvarfvets yppersta
rytteribefäl-hafvare. Hans diplomatiska bana lorskrifver sig från
tidpunkten närmast efter Watcrlooslaget. Från Stockholm
sändes han till Florens och Lucca, derifrån till Neapel och
slutligen (1829—40) anförtroddes åt honom den vigtiga
beskickningen i Petersburg, der han bland annat lyckades
göra furst Metterniehs Äsigter om Juli-revolutionen gällande
och sålundu förebygga utbrottet af ett ryskt krig mot
densamma. Hemkullnd ingick han i ministören, var slutligen
premier-minister; men drog sig efter 1848 års oroligheter
tillbaka ur det offentliga lifvet och cguudc sin återstående
lifstid (f 1867) ät författarskap. Hans förnämsta verk är
Piilmrr.iton, l’Angleterre rt h (’ontinentu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
