Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaffa konungen samma envåldsmakt, som de danske
konun-garne egt.
Denna folkresnings anledning och upphof har blifvit sökt
på vidt skilda håll. Carl Johan tycktes sjelf någon tid vilja
ställa den i samband med dolda danska ränker och de hemliga
vinkar, han erhållit om under resan ställda fbrsåt. Deremot
trodde sig den unga norska frihetens ifrige forkämpar i denna
rörelse skåda ett allvarligt menadt hot mot det kära fria
statsskicket och de ställde icke otydligt Sveriges reaktionärer till
ansvar för dådet. Samtida anteckningar föreligga dock, dels
i de samlingar, som utgöra hufvudkällan för dessa »Minnen»,
dels annorstädes’), hvilka otvetydigt gifva vid handen, att
båda dessa tolkningar varit fullkomligt felaktiga. Rätta
anledningen är deremot tvifvelsutan att söka i det ganska
allvarsamma missnöje, som hos allmogen alstrats dels af den
stränghet, hvarmed, under rådande nöd, utskyldema indrifvits,
dels ock af vissa storthingets beslut, särskildt det förhatliga
af ar 1815 om ett tvångssammanskott för national-bankens
bildande2). Och ur de nordiska folkens medfödda böjelse att
undan allt slag af förtryck fly till sin konungs hjelp framgick
helt naturligt, tyckes oss, de ärliga, okonstlade norske
böndernas tilltag.
Grefve Jakob De la Gardie, som i egenskap af ordförande
för den svenska riksdagens kröningsdeputation samtidigt
färdades samma väg, antecknar redan under den 24 Augusti
följande: »I allmänhet är folket missnöjdt med storthingets
envisa och godtyckliga uppträdande. I Hedemarken och
Guld-brandsdalen tycktes mig detta missnöje starkast, och jag
mottog en dag vid pass ett tjog bönder, som kommo for att fråga
mig, om det ej vore bättre, att konungen blefve förklarad for
enväldig och att man afskaffade storthinget, som endast var
sammansatt af stackare (»lappare»). Jag svarade dem, att
konungens önskningar vore att göra båda sina folks lycka; att
han i denna afsigt antagit den statsförfattning, norrmännen
sjelfve gifvit sig; att han ej eflersträfvade enväldet, hvilket *)
*) Jfr bland annat Claus Pavcls Biografi og Dagbogcr: 479 ff.
a) Jfr IX: 288.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
