Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domliga, mystiska ordalag, dittills aldrig hörda i
diplomaternas språk, — dessa ordalag stodo äfven i temligen bjert
motsats till de handlingar, som undertecknarne såväl förut, som
samtidigt låtit komma sig till last. Intet under då, att man
genast genom det dunkla omhöljet tyckte sig skåda märkliga
syften och tilläde denna statshandling en betydelse, som den
heltvisst ännu ej egde. — Det är naturligtvis om den
sedermera så illa beryktade »Heliga Alliansens» stiftelseurkund,
vi tala.
Då vårt fosterlands ställning till detta förbund nu
påkallar vår särskilda uppmärksamhet, torde det vara lämpligt,
att förutskicka en kortfattad skildring, såväl af dess uppkomst,
som af den man, hvars personliga egenskaper och
själsutveckling i så väsendtlig mån voro för dess tillkomst bestämmande1).
Kejsar Alexander var vid sitt uppstigande på thronen,
enligt Stedingks yttrande: »en yngling, skön som Apollo, mild
och intagande, men af en vek natur; icke mäktig af någon
större, sjelfständig kraftutveckling, och derföre jemväl utan
förtroende till den egna förmågan.» Naturanlag och
uppfostran torde liafva samverkat att frambringa dessa förhållanden.
I sin tidiga ungdom var lian inom den närmaste kretsen af
sina anhörige utsatt för inflytelser af de mest stridiga arter,
och särskildt föreskref honom det ömtåliga förhållandet mellan
den herrsklystna farmodren och den häftige, nyckfulle fadren
iakttagandet af en viss återhållsamhet och varsamhet. Hans
lärare, schweizaren La Harpe, inplantade hos sin lärjunge sina
republikanska tänkesätt och sin förkärlek för Rousseaus
naturteorier, men en motvigt var beredd genom hofmannen och
ryssen Soltikows anställande såsom guvernör. Rådgifvare af
de skiljaktigaste meningar och skaplynnen — Bentham och
Karamsin, Annfelt och Stein, Tourgueneff och Nesselrode,
Capo ddstria och Rasumoffsky — egde stundom hans
förtroende. Af allt detta alstrades naturligtvis i hela Alexanders
uppträdande ett vacklande hit och dit, en slitning åt skilda
häll, hvilken påtryckte allt hans görande och låtande en pre-
’) Jlufvudsakligen följa vi härvid Qervinus: Gesch. des
neun-zehntcn Jahrhunderts I: 211 IV. Il: G‘J2 IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
