- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
36

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den svenska styrelsen, eller rättare sagdt Carl Johan,
gjorde sig nog aldrig någon särdeles hög föreställning om
förbandets betydenhet eller möjligheten att; på denna väg lösa
den eviga fredens problem. Men om —;;och denna gissning
låg otvifvelaktigt nära till hands — det dolda syftet kunde
vara att upprätthålla det nyskapade statsskicket, egde
obestridligen såväl Sverige som dess kronprins ett intresse att
dervid bevaka. En vägran borde således ej ifrågakomma.
Den skulle i intet hänseende hafva verkat någon ändring i
förbundets syften och handlingssätt, men väl kunnat alstra
misshag hos bundsförvandter, som nyligen gjort oss betydande
tjenster. Aldraminst borde den ega rum i en tidpunkt, då
illviljan arbetade på medel att söndra oss från Ryssland i en
syftning, som ej var den nya dynastien obekanta). På
framställning af Suchtelen i början af Maj månad 1816 biträdde
derföre Sverige den Heliga Alliansen (21 Maj s. å.)2). Denna
vårt fosterlands anslutning till ett system, som för lång tid
skulle vara bestämmande för Europas öden, var väl sålunda
snarast en gifven följd af omöjligheten att under
förhanden-varande omständigheter återgå till våra gamla politiska
traditioner, dem tiden och Frankrikes undantagsställning gjort
fullkomligt otillämpliga. För öfrigt ansåg sig Sverige lika litet
som någon annan af de makter, som biträdde förbundet,
härigenom förpligtadt att erkänna något slags europeisk
öfver-domstol, och Carl Johan bevisade detta snart i handling under
de förvecklingar, som utgöra det särskilda föremålet för våra
undersökningar i detta kapitel.

Såsom bekant är, innehöll 6:te artikeln af fredsfördraget
i Kiel ett stadgande, att någon del af danska rikets
statsskuld vid tidpunkten för Norges afträdande skulle af Norge
öfvertagas »i förhållande till dess folkmängd och tillgångar»’).
Oaktadt de tilldragelser, som derefter söndersleto
fredsfördraget, underkändes aldrig denna förpligtelse af Norges regering

>) Jfr IX: 366 fi\

2) En rlvlik accesbons-akt ulvcxlades med österrikiska liolYet
den 26 Nov. 1816. Se Bilagan N:o 22.

*) Jfr VII: 330 IT.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free