Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens undantagen — påkallande deras stöd mot den förmenta
orättvisa, Sverige ville tillfoga det. I ett egenhändigt bref
till kejsar Alexander begärde konungen af Danmark (Mars
1816) hans mellankomst. Han beklagar sig deri öfver att
man inblandat Norge i denna underhandling, ehuruväl
Danmark ingenting hade att afgöra med detta land; han
hemställer, huru orättvist det vore, att hafva tvungit Danmark
till ett afträdande af Norge, om man nu ej jemväl tvingade
Sverige att uppfylla de förbindelser, som vid afträdelsen blifvit
fastade; han vädjar till kejsarens rättskänsla och ädelmod,
enär kejsaren i väsendtlig mån bidragit till afslutandet af
Kielerfördraget och således borde vara angelägen att se dess
bestämmelser uppfyllda1).
Att beriktiga dessa framställningar, var ett af föremålen
för den ofvan 2) omtalade, åt grefve Gustaf Löwenhielm
anförtrodda, beskickningen, och lian bör liafva bämtinnan lyckats
ganska väl, att sluta af den klara och bevisande framställning
i ämnet, som han i Petersburg öfverlemnade och hvilken vi
här nedan meddela3).
Trasslet med Danmark ökades dock i allt betänkligare
grad. Å ena sidan högt uppdrifna anspråk, å den andra ett
nog märkbart begär att nedpruta dem till det minsta möjliga;
bådadera en temligen naturlig följd af de tvenne
underhandlande makternas betryckta penningställning vid sagde
tidpunkt. Till dessa tvistepunkter lades snart andra. Danmark
bibehöll ännu alltjemt i sitt riksvapen det norska lejonet;
klagomålen häröfver besvarades först undvikande och sedan
med den förklaring, att man allenast afvaktade
liqvidations-frågans afgörande för att i detta hänseende tillmötesgå
svensknorska regeringens önskningar. Då det oaktadt vårt sändebud
i Köpenhamn, baron Tawast, i en ny not återupptog denna
’) Tawasts depesch till Engeström, Köpenhamn den 31 Mars
1816, efter framställning af Rysslands chargé d’afTuircs
<ler-städcs. Afskrift i S. S.
2) IX: 370.
3) Se Bilagan N:o 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
