- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
41

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Johans förtrytelse häröfver var naturlig, och svaret
på denna not blef också sådant det borde blifva. Han
dikterade det sjelf för Engeström, och det heter deri bland annat:
»att då hvarken Ryssland eller någon annan makt garanterat
fördraget i Kiel. erkände man ingalunda någon främmande
makts rätt att inblanda sig i denna angelägenhet».

Följden häraf var, att Suchtelen förklarades hafva illa
förstått sina instruktioner och hans förhållande stämplades af
Capo d’Istria såsom en dumhet (bêtise) under tillägg, att hans
ålder allena skyddat honom för allvarlig tillrättavisning. För
att godtgöra detta förhastande, tillskref kejsaren ånyo
(Oktober 1817) kronprinsen ett enskildt bref i samma grannlaga
ocb vänskapsfulla ton som det förra, bedjande honom deri
påskynda den ledsamma liqvidationsfrågans afgörande.
Kronprinsen svarade med all värdighet, »att han till sin synnerliga
ledsnad ej kunde augifva någon viss bestämd tid för denna
frågas afgörande, enär han sjelf ingenting dervid kunde
företaga utan storthingets bifall».

Kejsaren vistades i Moskwa, då detta bref (November
1817) till honom genom grefve Löwenhielm öfverlemnades,
hvilken dervid yttrade: »Ingenting kan smärta kronprinsen

djupare än att se sig ur stånd att uppfylla E. K. Maj:ts
minsta önskningar. Men då det här gäller ett iakttagande af
livad den norska statsförfattningen föreskrifver, lärer
säkerligen E. K. Maj:t, som sjelf så samvetsgrannt ställer sig till
efterrättelse de åt Polen och Finland förlänade fria
författnin-games bud, hvarken vilja begära eller ens tillstyrka ett
brytande af Grundloven, hvilken förbjuder regeringen, alt utan
storthingets medgifvande förfoga öfver statens medel».

»Nej, helt visst icke!» svarade kejsaren.» Till Danmark
har jag inga förbindelser jemförliga med dem, som förena
mig med Sverige. Min vänskap för detta land och för
kronprinsen kunna ej betviflas, och om jag beslutit mig för
enskilda meddelanden till kronprinsen omedelbart, är det derföre,
att jag velat afböja en gemensam åtgärd från makternas sida,
såsom alltid för Sverige obehaglig. Jag vill aldrig blanda
mig i andra staters angelägenheter; jag är den förste att
erkänna deras oafhängighet at hvarandra; men jag hyser en ön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free