- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
42

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skan, som jag aldrig skall frångå, — den: att se fred råda
inom den stora europeiska familjen och att aflägsna allt, som
för densamma kan vara hinderligt» *)•

Ett nytt memorandum i liqvidationsfrågan utarbetades
samtidigt af Löwenhielm ocli öfverlemnades till kejsaren. Men
vid ett nytt företräde, som Löwenhielm några veckor senare
erhöll, visade sig temligen tydligt, att Alexander blifvit
obehagligt* berörd af Carl Johans tillbakavisande beteende.
Löwenhielm hade då fått sitt liofs befallning att meddela, det
Sverige, till underlättande af liqvidationsfrägans lösning vore
sinnadt att försälja S:t Barthélémy. Ön erbjöds åt kejsaren;
köpesumman skulle lemnas såsom lån åt Norge. Kejsaren
afböjde förslaget under åberopande af den ryska handelns ringa
utsträckning, svårigheten att vid möjliga brytningar i
framtiden försvara den aflägsna besittningen, och sin personliga
motvilja för etthvart steg, som kunde alstra misstroende och
tankar att han hyste förstoringsplaner. «Det område, jag
be-herrskar, är redan blott alltför stort för mina krafter», tilläde
han. Och hvad ändtligen den dansk-norska frågan
beträffade, förklarade han sin roll vara utspelad: »Den är slut,
alldeles slut» ~) !

Knappast blef denna frågans utgång bekant, förr än de
andra stormakternas sändebud bestormade det ryska kabinettet
med anhållan att en gemensam åtgärd måtte vidtagas, »enär
kejsarens välvilliga bemödanden strandat mot den
halsstarrig-het, med hvilken Sverige söker befria sig från de förbindelser,
som Kielerfördraget ålägger» ’*).

Efter att hafva mottaget dessa skrifvelser, dem han sjelf
troddes hafva framkallat, lade grefve Nesselrode dem inför
kejsaren, och meddelade dem derefter på hög befallning åt
grefve Löwenhielm, liksom ock de derpå afgifna svaren,
uttryckande dervid den förhoppning, att detta »half-offlciella»

’) Löwenhiclms depesch den ^ Nov. 1817.

2) Löwenhiclms depesch den 12 Dec. / 30 Nov. 1817.

’*) Uttryck i preussiska sändebudets Sehoclers not till grefve
Nesselrode. Såväl denna not som österrikiska ministern
Lebzcltcrns och engelska sändebudet Lord Cathcnrts
meddelas nedan. Bilagorna N:ris 26—27.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free